Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1159
Rubenson, S.—Rubinstein
1160
uppdrag, bl. a. som led. av Andra kammaren
1873—84, led. av
brännvinslagstiftningskom-mittén 1877—80 och av stadsplanekommittén
1884—85. Från 1869 utgav han årl. Berättelse
ang. Stockholms Kommunalförvaltning och
utgav 1905 »Smärre uppsatser i kommunala
och politiska ämnen». E. Spr.
Rubenson, S e m m y, polismästare (1839—
1922), bror till R. R. och S. M. R. Inträdde
efter juridiska studier i Uppsala 1865 i
överståthållareämbetets tjänst och blev 1885
polismästare i Stockholm. I denna egenskap blev
R. mycket populär och gjorde sig även
förtjänt om polisväsendets utveckling. 1898
erhöll han tjänstledighet, 1899 avsked och blev
dir. för huvudstadens utskänkningsbolag, det
s. k. Göteborgssystemet, vilket 1913 avlöstes
av Stockholmssystemet. R. utgav bl. a.
»Göteborgssystemet och dess tillämpning i
Stockholm» etc. (1910; ty. uppl. 1907).
Rube’ola, med., se Röda hund.
Ru’bia, bot., se Krappväxter.
Rubiäceae, Krappväxter. Hit hör
även släktet Crucianella, hemmahörande i
Medelhavsländer. Se vidare Krappväxter.
Rubice’ll, miner., se S p i n e 11.
Ru’bicon (el. Ru’bico), en liten i
Adriatiska havet utfallande flod, sannolikt den
nuv. F i u m i c i n o, gräns mellan
Cisalpin-ska Gallien (samt därmed Caesars provins) och
Italien. Genom dess överskridande med
trupper inledde Caesar det borgerliga kriget. Att
»gå över R.» är därför liktydigt med »att
taga det avgörande steget». E. St.
Rubi’dium (av lat. ru’bidus, mörkröd), en av
alkalimetallerna (se d. o.), upptäckt 1861 av
R. Bunsen vid spektroskopisk undersökning
av mineralvatten från Dürkheim (R:s optiska
spektrum visar bl. a. två linjer i rött, vartill
namnet hänför sig). R. förekommer tills, m.
alkalimetallerna, utbrett, men i mycket små
mängder, mest i lepidolit (se G 1 i m m e r).
Det är en vit, lätt och lättsmält metall (spec.
v. 1,52, smpt 39,o° C). Dess kem. tecken är Rb,
atomvikt 85,45, atomnummer 37. R. är starkt
positivt, bildar envärda, positiva ioner och
står i sina föreningar kalium nära. Saknar
praktisk betydelse. G. S-ck.
Rubin, miner., se Aluminium, Korund
och Ädelstenar.
Rubin [ro-], M a r c u s, dansk statistiker
(1854—1923), av judisk börd. Tog
statsvetenskaplig examen 1874 och var från 1875 anställd
vid Köpenhamns magistrat, från 1883 som chef
för statistiska
kontoret. 1895 blev R. dir.
för statens statistiska
byrå, 1902 chef för
skattedep. och
gene-raldirektoratet och
1913
nationalbanks-dir. R. ledde
utgivandet av en rad
statistiska studier och
tabeller och blev
skapare av statistiken i
Danmark. Hans
historiska skrifter »1807
—14. Studier til Kö-
benhavns og Danmarks historie» (1892) och
»Frederik VI’s tid. Fra Kielerfreden til
kongens död» (1895) gåvo betydelsefulla
bi
drag till den skildrade tidens ekonomiska
historia. R. skrev vidare »Tysklands historie
fra 1848 til nutiden» (1912) och »Nogle
erind-ringer» (1914). Bibliogr. över hans skr. av hans
dotter Lis Jacobsen (se d. o.) 1924. P. E-t.
Rubin, Tryggve, geodet (f. 1874 1/3).
Fil. dr i Uppsala 1903, deltagare i
svenskryska gradmätningsexpeditionerna till
Spetsbergen 1899—1902, chef för Geodetic survey
of North-Eastern Rhodesia 1903—07, lärare i
geodesi vid lantmäteriundervisningen sedan
1907. R. erhöll professors namn 1924. Är
intresserad deltagare i landstormsrörelsen.
Rubinglas (jfr Glas, sp. 738), rött glas,
framställt genom upplösning av små mängder
guld el. koppar i blyglas (se Glas, sp. 732).
Guldrubinglas erhålles genom
sammansmältning av ett guldsalt och glas (1 d. guld
och 10,000 dir glas); efter förnyad
upphettning av den nästan färglösa smältan blir
glaset mörkrött genom att guldet löser sig
kol-loidalt. K o p p a r rub i ngla s framställes
genom smältning av blyglas, kopparoxidul,
något tenndioxid och reduktionsmedel; för
färgning upphettas smältan ånyo. R. nyttjas
i den fotografiska tekniken, som konstglas
o. s. v. I. B.
Rubinglimmer, miner., se G ö t h i t.
Rubfni [ro-], Giovanni Battista,
italiensk operasångare (1795—1854).
Engagerades av Barbaja för Neapel 1816, var 1825
—26 i Paris och sedan åter i Italien. R:s
glanstid var 1832—43, då han tillhörde Théatre des
Italiens’ båda avd. i Paris och London. Efter
gästuppträdanden i Tyskland drog han sig
1845 tillbaka till Italien, där han levde som
rik godsägare. R. var sin tids främste
tenorsångare med ett glänsande föredrag och
virtuosmässig koloratur. T. N.
Rubinspinell, miner., se S p i n e 11.
Rubinstein [ro’binståin], Anton,
ryskjudisk pianist och tonsättare (1829—94).
Fick sin utbildning i Moskva och framträdde
redan 1839 som underbarn. R. besökte
Sverige under sin första
operaturné 1842
(återkom 1869 och 1884).
Som pianist vann han
på 1850-talet anseende
som samtidens
främste och representerade
särskilt det glänsande
individuella,
konstnärliga spelet gentemot
Lisztlärjungarnas
mera objektiva
återgivande. 1862—67 och
1887—90 ledde han
det av honom
grun
dade konservatoriet i Petersburg. Som
kompositör framträdde R. på 1850-talet med flera
orkesterverk, däribland symfonien »Ocean»,
som länge uppfördes nästan överallt i Europa.
Med stor framgång ägnade han sig åt
kammarmusiken och tillhörde på 1870-talet de
måhända mest spelade
kvartettkompositörerna. R. skrev även en mängd operor, som
dock ej bilda någon ny epok. Till de mera
betydande höra »Der Dämon» (1875) och de
bibliska dramerna »Die Makkabäer» (s. å.),
»Der Turm von Babel» (1872; Sthlm 1893),
»Moses» (1887) m. fl. R. utgav bl. a. »Die
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
