Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Rubner, Max - Rubow, Paul Victor - Rubricera - Rubrik - Rubruquis - Rubus - Ruccellai, Giovanni - Ruchrath, Johann - Ruck, Berta - Ruckman, Johan Gustaf - Ruckman, Maria Christina, född Franck - Rud, Råd, Ryd, Röd, Red, Ryr - Rud, släkt - Ruda (fisk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1161
Rubiö y Ors—Ruda
1162
Musik und ihre Meister» (1891; sv. övers.
1892), »Meister des Klaviers» (1899); postumt
utkom »Gedankenkorb» (1897). Självbiogr. i
sv. övers. 1893. — Biogr. av E. Zabel
(1892), S. Droucker (1904)’, N. Bernstein (1911)
m. fl. T. N.
Rubiö y Ors [rocoiå’ i å’rs], Joaquim,
katalansk författare (1818—99), prof, i
litteraturhistoria i Valladolid, sedan i historia i
Barcelona, en av den katalanska renässansens
Eatriarker. Under pseud. Lo Gayter de
1 o b r e g a t (säckpiparen från Llobregat)
började han 1839 publicera en serie dikter på
katalanska, som väckte stort uppseende och
utgåvos i bokform; det yverborna företalet
till denna diktsamling blev stridsropet för den
litterära katalanismen. — Litt.: K. A.
Hagberg, »Modärna trubadurer» (1917). K. A. H.
Rubner [rö’b-], Max, tysk läkare (f. 1854).
Var 1887—1909 prof, i hygien i Marburg och
Berlin samt 1909—22 prof, i fysiologi i
Berlin. R. har som den förste genom direkta
experiment ådagalagt, att principen om
energiens oförstörbarhet är fullt giltig inom den
levande naturen (1883), samt fastställt
näringsämnenas förbränningsvärme i kroppen.
Som hygieniker har R. bl. a. undersökt
klädernas uppgift och verkningssätt. Ljd.
Rubow, Paul Victor, dansk
litteraturhistoriker (f. 1896). Tog magistergraden i
nordisk filologi 1919 och vann s. å. univ:s
guldmedalj. 1921 tog R. doktorsgraden med
avh. »Dansk litterær kritik» och blev 1930
prof, i nordisk litteratur vid Köpenhamns
univ. Utom gradualavh. har han bl. a.
utgivit »Saga og pastiche» (1923), »H. C.
Andersens eventyr» (1927), två böcker om
Georg Brändes (1927 och 1931) och
»Shakespeare paa dansk» (1932). R., som tillhör
fransk kritisk skola, intar en framstående
plats i nyare dansk litteraturforskning genom
sin fina och skarpa känsla för språk och stil
och sin säkerhet i omdömena. P. E-t.
Rubricera, förse med rubrik, beteckna.
Rubrik (lat. rubrica, rödfärg; röd
begynnelsebokstav el. -rad), överskrift, titel på
kapitel, tidningsartikel, notis m. m. De
senaste årens journalistik har fullkomligt stöpt
om r:s karaktär. Se H. A. Swärd i Nysvenska
Studier 1932. R-n B.
(Jur.) De högre domstolarna i Sverige
brukade tidigare vid uppsättande av sina domar
upptaga redogörelsen för målets
omständigheter (jfr rättegångsbalken kap. 24 § 3) i r.,
som skrevs ett stycke längre in på papperet
än själva domslutet, decisionen, och
avfattades i en enda punkt, den s. k. r u b r i k s t
i-1 e n. Numera upptagas i r. endast parternas
namn, tvistens beskaffenhet, lägre instans,
som dömt, och dagen för meddelandet av dess
utslag. Sakframställningen följer därefter i
en särskild avd. Förordn. 7 dec. 1883 ang.
expeditionslösen innehåller förbud mot att
underrätts utslag skrives med r. Ä. H.
Rubruquis [rybryki’s], se Ruysbroeck.
Ru’bus, bot., se Björnbär och
Hallonsläktet.
Ruccellai [rotjela’!], Giovanni, italiensk
skald (1475—1525). Ingick i andliga ståndet,
blev nuntie i Paris, protonotarius apostolicus
och under Clemens VII guvernör över fästet
San Angelo. R. vann stort anseende genom
sin lärodikt om biskötseln, »Le api» (tr. 1539;
flera uppl.), en efterbildning av Vergilius’
»Georgica», 4:e boken. I tragedien
»Ros-munda» (1525) efterbildade han de grekiska
tragikerna. R:s »Opere» utgåvos 1772 och
1887 (med biogr. av G. Mazzoni). (O. W-n.)
Ruchrath [ro’^rät], Johan n, se Johan
från Wesel.
Ruck, Berta, pseudonym för fru Oliver
O n i o n s, f. Ruck, eng. författarinna; har
skrivit många förströelseromaner (1914 ff.).
Ruckman, Johan Gustaf,
kopparstic-kare (1780—1862), kom omkr. 1805 under
handledning av Palmstruch och biträdde denne
med planscherna till »Svensk botanik». Mot
slutet av 5:e bandet uppträdde han
självständigt. Samtidigt graverade han för »Svensk
zoologie», utg. av Palmstruch och Quensel.
Han utförde även en mängd porträtt, bl. a.
Franzén, K. P. Hagberg, Tegnér, Thunberg
och Wallin. Planschverk och böcker, av
honom utförda eller illustrerade, äro »Archiv
för nyare resor» (1810—11), »Jorden och dess
invånare» (av Zimmermann; 1813—39),
modejournaler, almanackor, barnböcker m. m.
Därtill komma gravyrer för Vet.-akad:s o. a.
lärda samfunds handlingar samt nära 100
kartblad. (E. L-k.)
Ruckman, Maria Christina, född
F r a n c k, skådespelerska (1769—1847).
Räknades 1788—1818 till den kungliga scenens
främsta krafter, särskilt inom det högre
skådespelet. Hon var sedan 1808 g. m. gravören
J. G. Ruckman (se d. o.) och var 1819—23
lärarinna i deklamation för teaterns elever.
Bland hennes roller märkas Tilda i »Oden»,
Virginia, Johanna av Montfaucon, prinsessan
Ratibor i »Herman von Unna», Margareta
Leijonhufvud i »Svante Sture och Märta
Leijonhufvud» och grevinnan i »Figaros
bröllop». Kraft och äkta känsla utmärkte hennes
framställningar, kanske ock en viss
överspändhet. G. K-g.
Rud, Råd, Ryd, Röd, Red, Ryr ingå
i en mängd svenska ortnamn. Orden betyda
»avröjd mark», »röjning», »nyodling» och äro
bildade till samma rot, som ligger till grund
för verbet rödja. Särskilt förekommer - rud
i värmländska och dalsländska, -ryd i
västgötska och småländska, - red i bohuslänska
och halländska, -röd i skånska och
bohuslänska ortnamn. J. Sgn.
Rud, dansk adelssläkt, som nämnes från
början av 1300-talet och utdog 1647. Släktens
mest kände medlem är O t te R. (1520—65),
som 1564 blev skeppschef under Herluf Trolle
i sjuåriga kriget och med heder deltog i
slaget vid Öland, där han tillfångatog den
svenske amiralen Jakob Bagge. 1565 blev han
överbefälhavare över flottan efter Trolle och
angrep s. å. svenskarna vid Bornholm men
måste efter en hjältemodig strid ge sig. Han
dog i fängelset på Svartsjö slott. P. E-t.
Ruda, Cara’ssius cara’ssius, tillhör
rudsläk-tet bland karpfiskarna och utmärkes av
trubbig nos, liten mun och obetydligt utskuren
stjärtfena. Längden kan uppgå till 45 cm.
Färgen är mer el. mindre mörkt mässingsgul
med grön anstrykning och i rött skiftande
fenor. R. är allmän i dyiga sjöar, helst med
rik växtlighet, där den lever av maskar,
larver och även växtämnen, och. förekommer upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
