Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudenschöld, släkt - Rudenschöld, Carl - Rudenschöld, Magdalena Charlotta - Rudenschöld, Thorsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1173
Rudenschöld, C.—Rudenschöld, Th.
1174
(som sådan ej introducerad), hans dotter M.
Ch. R. och hennes brorson Thorsten R. (se
nedan). En bror till C. R. var kommerserådet
Ulrik R. (1704—65), även känd som
ekonomisk och vitter författare (jfr Hansellis
saml., 8, 1867); led. av Vet.-akad. (1740).
Rudenschöld, Carl, greve, riksråd (1698—
1783); jfr släktövers. Efter studier i
Uppsala 1713—19 blev R. 1722 kanslijunkare,
anställdes 1729 vid en ambassad till Polen, var
1733—34 svensk
minister där oeh
verkade för Stanislaus’
åter-uppsättande på
tronen. 1734 utnämndes
han till minister i
Konstantinopel men
förmåddes avsäga sig
uppdraget, och först
efter 1738—39 års
riksdag, då han
tillhörde sekreta
utskottet, fick han åter en
ministerpost, näml, i
Berlin 1739, med
en
voyés karaktär 1741. R. kom där på förtrolig
fot med Fredrik II och spelade en viss roll,
särskilt som förmedlare av Adolf Fredriks
för-mälning med Lovisa Ulrika. Vid sin
återkomst 1747 blev han frih. men fick, trots att
han räknades till hattarna och spelade en
roll på riksdagarna, länge nöja sig med
posten som statssekr. vid Utrikesexpeditionen.
1756 blev han hovkansler, 1758 president i
Kommerskollegium och 1761 riksråd. Han
avsattes vid partivälvningen 1765, men 1771
blev han åter riksråd och 1770 greve
(ointroducerad). Han blev 1771 Uppsala
universitets kansler och kvarstod även efter sin
avsättning ur rådet vid mössornas seger 1772
samt gjorde sig trots sin höga ålder mycket
förtjänt om lärosätets förvaltning. R.
beundrades som en stor, mot partitidevarvet
kontrasterande karaktär och för sin
språkkultur. R. var även författare. En del av
hans dikter äro omtryckta i Hansellis
samling, 8 (1867). Hans självbiogr. (utg. 1856)
ligger till grund för F. M. Franzéns »Minne»
i »Sv. akadzs handl. ifrån år 1776», 22, 1847.
— Jfr även H. Danielson, »Till C. R:s
biografi» (1922). T. S-g.
Rudenschöld, Magdalena Charlotta
(1766—1823), hovfröken hos prinsessan Sofia
Albertina och dotter till C. R. Glänste genom
skönhet och esprit vid Gustav III:s hov men
hängav sig
besinnings-löst åt sin passion för
G. M. Armfelt,
häktades 1793 såsom
delaktig i dennes
konspirationer mot
förmyndarregeringen och
Reu-terholm och dömdes
till döden. Straffet
skärptes av Högsta
domstolen med
scha-vottering. Hertigen-regenten efterskänkte
dödsstraffet, som
förvandlades till livstids
spinnhus. Den grymma schavotteringen ägde
rum 23 sept. 1794 på Riddarholmstorget,
var
ifrån hon avsvimmad fördes till spinnhuset.
Hennes öde upprörde samtiden och gjorde
hertig Karl och Reuterholm allmänt hatade. Hos
den förre torde personliga hämndkänslor
efter avvisade försök till närmande ha spelat
in. Nedrigheten gick så långt, att regeringen
lät publicera och bland allmänheten utsprida
en intim korrespondens, som blottställde
hennes kvinnliga ära. Hon frigavs 1796. Bortstött
av släkten och undviken av vännerna, råkade
hon emellertid i moralisk och ekonomisk
misär. Genom Armfelt, som hon aldrig
fick träffa efter skilsmässan 1792, bereddes
henne tillfälle att komma i ny omgivning.
Hon levde 1801—13 utomlands, längst i
Schweiz, där hon åtnjöt madame de Staels
vänskap och stöd. Sedermera vistades hon på
egendomen Kroppfjäll i Västergötland,
tillhörig en broder, men var vid sin död bosatt i
huvudstaden. Hon efterlämnade två
självbiografiska arbeten, av vilka det ena, skrivet
på äldre dagar och hållet i en bitter ton, är
tr. i C. F. Ridderstads »Gömdt är icke glömdt».
Det andra, tidigare (1790-talet), har begagnats
av Elof Tegnér i »G. M. Armfelt» (1883—87).—
Jfr Lilly Lindwall, »M. R.» (1917); C. v.
Bons-dorf, »G. M. Armfelt», I (1930). A. G-de.
Rudenschöld, Thorsten, greve, social
skriftställare, främjare av folkundervisningen
(1798—1859); jfr släktövers. Efter studier i
Uppsala blev R. officer vid Skaraborgs reg:te
och fick 1824
kaptens avsked. Tidigt
påverkad av Rousseaus
idéer, intresserade han
sig livligt för C. J. L.
Almquists
bondelivs-föredöme. 1843
bosatte han sig på Läckö
kungsgård som lärare
för en broders o. a.
anförvanters barn. Ett
botemedel för de
sociala missförhållandena trodde sig R.
finna i en genomförd
»ståndscirkulation», d. v. s. ett av
naturanlagen bestämt utbyte mellan de högre och de
lägre stånden. Det viktigaste medlet till
detta syftes vinnande ansåg han ligga i en
god folkuppfostran. Han utarbetade en plan
till ett nytt skolsystem, omfattande
rotesko-lor (småskolor) för alla barn och elitskolor
för de bäst begåvade, utvalda utan hänsyn
till härkomst. Kroppsarbete skulle ingå som
ett viktigt moment i undervisningen. R.
upprättade dylika skolor för de underhavande på
Läckö och ordnade enl. sitt system hela
skolväsendet i Otterstads församling. Sedan han
1849 och 1853 fått offentligt understöd,
verkade han som ett slags rådgivande
folkskolinspektör och företog vidsträckta resor för
folkskoleväsendets ordnande. — R:s betydelse
för den svenska folkskolan har varit stor, och
han har i flera avseenden varit bestämmande
för dess senare utveckling. Han utgav
»Tankar om ståndscirkulation» (1845), »Svenska
folkskolans praktiska ordnande» (1856) m. m.
Hans skrifter utgåvos på nytt i Pedagogiska
Skrifter, 89 (med kort biogr.), 92, 95 och 96
(1920—21). Biogr. över R. i Svensk
Läraretidning 1898 (av F. Berg). Fr. Sg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
