Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1175
Rudera—Rudman
1176
Valdemar Rudin. Målning av Emerik Stenberg 1910.
Rüdera, lat. (plur. av rüdus, massa av grus,
skärvor), ruiner, byggnadslämningar.
Ruderäl- el. Ruderätväxter, bot., se N i t r
o-f y t e r.
Rudime’nt, första början till något; första
grunderna till konst el. vetenskap; outbildat
organ hos djur (se Rudimentära
organ) el. växt. — Adj.: Rudimentär.
Rudimentära organ kallas inom anatomien
organ, som te sig förkrympta till storlek och
funktion i jämförelse med motsv. hos
besläktade livsformer. Så är hos människan
blindtarmens maskformiga bihang ett rudiment i
jämförelse med samma organ hos gräsätande
däggdjur, där det har betydande storlek och
matsmältningsfunktion, likaså mullvadens
öga, jätteormarnas anlag till bakre
extremiteter o. s. v. Medan den gamla, idealistiska
morfologien sökte förklara r. genom
hänvisning till den skapelseplan, som man ville
finna i naturen, har descendensläran (se d. o.,
sp. 767) i r. sett ett av sina starkaste stöd,
i det att de anses härstamma från organ,
som genom ändrade levnadsvillkor satts ur
funktion och därigenom förkrympt. E-k N-d.
Rudln, Valdemar (Erik Georg
Valdemar Napoleon), teolog (1833—1921).
Blev fil. dr 1857, teol. kand. 1871, teol. dr och
e. o. prof, i exegetik 1877 och ord. prof, i
samma ämne 1892, allt i Uppsala. R. var 1861
—69 föreståndare för Evangeliska
fosterlandsstiftelsens missionsinstitut och 1869—72
vikarierande komminister i Klara församling,
Stockholm. I sin programskrift »Den
gudomliga uppenbarelsens förnedringsgestalt i den
heliga skrift» (vid tillträdet till professuren)
bröt han med den gamla inspirationsläran och
blev jämte Erik Stave en av målsmännen för
en moderat frisinnad riktning inom teologien.
R. erkände gärna sanningsmomenten i varje
teologisk tidsåskådning, men hans religiösa och
teologiska livssyn i det hela var N. T:s
kristendom. Starkt påverkad av Kierkegaard,
återkommer han ständigt till betydelsen av
valet — den personliga avgörelsen för Guds
rike. En ådra av mystik genomgår också
hans teologiska betraktelsesätt. Mot slutet av
sin levnad framstod R. alltmer som en
ovanligt uppburen prästerlig patriark. Från 1884
medverkade han i bibelkommissionen och
deltog i en rad kyrkomöten 1883—1903. Bl. a.
medverkade han till prästedens avskaffande.
Led. av Sv. akad. (1896). Av R:s skrifter
märkas »Evighetsvinkar, predikningar öfver
kyrkoårets texter» (1872—99), »Sören
Kierke-gaards person och författarskap», I (1880),
»Heliga ord. Med betraktelser på årets alla
dagar» (2 dir, 1916). Nanna Boman utgav
»Tankar ur det inre livet» (3 dir, 1923—25)
samt »Brev och brevutdrag» (1921). Litt.:
Biogr. av R:s son D. Rudin (1921); E. Leufven,
»W. R. som predikant» (1919); N. Söderblom,
»W. R:s inre liv» (1923). B. A.
Rudini [rodfni], Antonio Starraba
d i, markis, italiensk statsman (1839—1908).
Nedslog som borgmästare i Palermo ett
kle-rikalt-bourbonskt uppror i staden och blev
till belöning prefekt.
1869 blev R.
inrikesminister men avgick
snart, invaldes i
deputeradekammaren och
anslöt sig till
yttersta högern. Febr.
1891—maj 1892 var
han konseljpresident
och utrikesminister.
R. förnyade
trippelalliansen, blev ånyo
konseljpresident 1896
och avvecklade det
abessinska äventyret
(se Italien, sp. 848). Till en början förde
han en på undantagslagar o. dyl. byggd
politik mot socialisterna men hade ständiga
parlamentariska svårigheter, som föranledde
ministärens successiva ombildning i mera liberal
riktning, sista gången i juni 1898 kort före
R:s slutliga tillbakaträdande. L-ts.
Ru’dis, lat., oerfaren, okunnig, obildad.
Rudi’ster (av lat. ru’dis, rå), paleont-,
utdöd djurfamilj (Rudistae, Ilippuritidae), som
nu anses stå närmast Chamidae (se d. o.)
bland musslorna. Skalen äro tjocka, olikstora
och osymmetriska. Det undre, större skalet
är smalt koniskt, fastvuxet och det övre
nästan plant, bildande ett lock åt det undre.
R. voro i allm. ganska stora, omkr. 0,5 m
ända till 1 m. Viktigast bland r. äro
hippu-riterna (Eippurites) och Radiolites. R. levde
i kritperioden (hippuritkalk), och deras
skal bilda betydande kalkstensbankar. I
Skånes krita förekommer en liten (icke 10 cm
lång) art, Radiolites suecicus. K. A. G.
Rudköbing [ro’ökö-], enda stad på
Lange-land, Svendborg amt, Danmark, på öns
västkust; 4,129 inv. (1930). — Privilegierades
1287 och besattes 1658 av svenskarna.
Rudman, Andreas, präst (d. 1708). Blev
1697 fil. mag. i Uppsala, prästvigdes 1695
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
