Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudman, Andreas - 1. Rudolf av Schwaben (tysk konung) - 2. Rudolf I av Habsburg (tysk konung) - Rudolf II (tysk-romersk kejsare) - Rudolf (österrikisk ärkehertig, kronprins av Ungern) - Rudolf från Ems - Rudolfinska tabellerna - Rudolfsjön el. Basso-narok - Rudolphi, Carl Asmund - Rudolstadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1177
Rudolf—Rudolstadt
1178
och reste 1696 till Nya Sverige, där han
tjänstgjorde i Vicacoa och vid
Gloria-Dei-kyrkan (i nuv. Filadelfia), som ombyggdes
under hans tid. R. avgick 1702, fick 1704
superintendents fullmakt och dog i
Filadel-fia. Han var en nitisk och framstående
prästman. — Litt.: O. Norberg, »Svenska
kyrkans mission vid Delaware» (1893). (B. H-d.)
Rudolf, tyska konungar och kejsare.
1. R. av Schwaben (d. 1080). Blev
1057 hertig av Schwaben och äktade Henrik
IV:s syster Matilda. Efter Henriks
bannlysning slöt sig R. till oppositionen och valdes
1077 till konung samt kröntes s. å. i Mainz.
R. blev dock aldrig allmänt erkänd. Under
striden för sin krona sårades han vid
Hohen-mölsen och avled.
2. R. I av Habsburg (1218—91); om
släkten se H a b s b u r g. R., som hörde till
Hohenstaufernas anhängare, ökade under
interregnum 1254—73 sina besittningar i Schweiz
och Elsass, valdes 1273 till tysk konung och
kröntes i Aachen s. å. Som sådan övergav han
sina företrädares italienska politik. Genom
fälttåg mot Ottokar II (se d. o.) av Böhmen
vann R. rikslän, som denne tillägnat sig.
Dessa förlänade R. åt sina söner och grundade
därmed den habsburgska familjemakten. R.
sökte inom riket föra en fredlig politik samt
upprätthålla lag och ordning. Ty. monogr. av
O. Redlich (1903). (B. H-d.)
Rudolf, tysk-romersk kejsare.
R. II (1552—1612), son till kejsar
Maximilian II och kejsar Karl V:s dotter Maria.
R. erhöll i Spanien en strängt katolsk
uppfostran under jesuitisk påverkan. 1571 blev
han konung av
Ungern, 1575 av Böhmen
samt 1576
tysk-romersk kejsare.
R:sbi-gotta religiositet i
förening med starka
patologiska drag
verkade hämmande på
hans
regentverksam-het. Sedan han 1598
drabbats av en
sinnessjukdom, som med
ljusare mellantider
hemsökte honom,
isolerade han sig
allt
mera från sin omgivning. 1604 utbröt ett
våldsamt uppror i Ungern, som bilades 1606
med stora eftergifter från R:s sida och under
medverkan av hans broder Mattias. Oron i
de kejserliga arvländerna fortsatte dock, och
1609 kunde de bömiska protestanterna
avtvinga R. det berömda majestätsbrevet (se
Böhmen, sp. 420). 1611 måste R. lämna
den bömiska kronan till Mattias. R. hade
djupa intressen för vetenskap och konst samt
var beskyddare och mecenat åt Kepler och
Tyge Brahe. — Litt.: Ty. monogr. av F. v.
Beaold (1886), H. Moritz (1895) och V. Bibi
(1921); om R:s konstkammare se monogr. av
J. O. Granberg (1903). B. E-r.
Rudolf, österrikisk ärkehertig och
kronprins, kronprins av Ungern (1858—89), ende
son till kejsar Frans Josef. Åtnjöt en
omsorgsfull uppfostran, var politiskt begåvad
med frisinnad läggning, kunskapsrik
ornitolog och skicklig jägare. Han var sedan 1881
g. m. Stephanie av Belgien och hade med
henne en dotter. Inom armén avancerade han
till generalinspektör för armén, inom flottan
till viceamiral. Hans äktenskap var
olyckligt, och hans okuvliga
böjelse för den unga
friherrinnan Mary
Vetsera drev dem båda
i döden. Inför
utsikten att av statsskäl
nödgas bryta denna
förbindelse begick han
30 jan. 1889 på
jaktslottet Mayerling nära
Baden vid Wien
självmord efter att där ha
dödat Mary Vetsera.
Deras tragiska öde
gav anledning till en
mängd grundlösa sägner. En kammartjänares
1932 i Berliner Illustrirte Zeitung
publicerade korta relation av sakförhållandet bär
i allo trovärdighetens prägel. Ett
sammandrag av R:s jaktskildringar utkom på
svenska (»Kronprins Rudolfs jagtminnen») 1889.
— Jfr O. v. Mitis, »Das Leben des
Kron-prinzen R. von österreich» (1928). V. S-g.
Rudolf från Ems, tysk medeltidsskald (d.
omkr. 1254), lärjunge av Gottfried från
Strass-burg. Bland R:s dikter, utmärkta för
ledighet och behag i formen, må nämnas »Barlaam
und Josaphat» (omkr. 1221; utg. 1843),
»Wille-halm von Orlens» (omkr. 1235; utg. 1905)
och »Alexander» (utg. 1928—29); R:s
»Welt-chronik» (1250—54; utg. 1915) går från
skapelsen till Salomos tid. — Litt.: G. Ehrismann,
»Studien über Rudolf von Ems» (1919). Kj-t.*
Rudolflnska tabellerna, astron., dets. som
»Tabulæ rudolphinæ» etc., se Kepler, sp. 621.
Rudolfsjön el. B a s s o - n a r o k (»Svarta
sjön»), avloppslös tektonisk sjö i Rift valley
(jfr d. o.), huvudsaki. i Kenia men med
nordspetsen i Abessinien; 8,000 kvkm, 380 m ö. h.,
8 m djup. Svagt salthaltigt vatten.
Rudolphi [rodå’lfi], Carl Asm und, tysk
anatom (1771—1832), f. i Stockholm av tysk
släkt, prof, i
Greifs-wald 1797, i Berlin
1810. Genom sin
»En-tozoorum synopsis»
(1819) ladeR. grunden
till vår tids kunskap
om inälvsparasiterna,
medan hans
»Grund-riss der Physiologie»
(2 bd, 1821—28) blev
banbrytande genom
sin klara och från
naturfilosofisk spekulation fria översikt av
människokroppens
byggnad och funktioner. Led. av sv.
Vet.-akad. (1816). E-k N-d.
Rudolstadt [röklåljtat], stad i ty. fristaten
Thüringen, naturskönt belägen på vänstra
stranden av Saale; 15,892 inv. (1925). På
sluttningen av det skogklädda Hainberg
ligger f. d. fursteresidenset Heidecksburg, nu
slottsmuseum m. m. Sengotisk stadskyrka
från 1630-talet. Porslinsindustri. — R. var
1599—1918 residens för grevarna, sedan
furstarna av Schwarzburg-Rudolstadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
