Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg, Johan Ludvig - Runeberg, Johan Wilhelm - Runeberg, Walter Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1219
Runeberg, J. W.—Runeberg, W. M.
1220
»Kung Fjalar», den mest storslagna bland R:s
episka dikter. Grundtanken bar en antik
prägel, men säkerligen bottnade den även i
R:s egna inre upplevelser; Fjalars övermod,
hans förtröstan på den egna viljans kraft,
straffas av gudarna, inför vilkas makt Fjalar
slutligen i ödmjukhet böjer sitt huvud.
Konstnärligt står dikten utomordentligt högt
genom sin klangfulla, fasta strofbyggnad, genom
sin säkra stil, genom växlingen av svärmisk
vekhet och mäktigt patos. R. började
därefter arbeta på ett drama, »Kungarne på
Salamis». Men detta lades snart åt sidan för
»Fänrik Ståls sägner». »Molnets broder» och
»Den döende krigaren» hade diktats och
publicerats redan tidigare, men med 1846
begynner den egentliga sägendiktningen. Första
häftet av »Fänrik Ståls sägner» utkom 1848,
andra häftet 1860. R:s viktigaste källor voro
Montgomerys historia över kriget 1808—09
och berättelser, som han hört. För Finlands
folk ha sägnerna ägt en utomordentlig
betydelse i sin fosterländska hänförelse. Även
rent poetiskt äro de ett av den svenska
diktens största verk. Med plastisk åskådlighet
och skarp individualisering har R. tecknat en
rad gestalter ur vitt skilda klasser; stundom
ha de skildrats med realistisk humor,
stundom med mäktigt patos, stundom med
svidande satir och förakt. Men alltid skönjes den
för R. karakteristiska uppfattningen av det
högsta, ädlast mänskliga: manligheten,
troheten, den instinktiva pliktkänslan. 1853 blev
R. medlem av en kommitté, som skulle
utarbeta en ny psalmbok för Finland, och 1857
utkom i tryck det förslag han uppgjort.
Bland R:s originalpsalmer finnas flera
mycket vackra, och otvivelaktigt är den religiösa
känsla, som präglar verket, äkta och
uppriktig. Då psalmboken 1886 slutligen fick sin
definitiva form, hade dock, huvudsaki. ur
dogmatisk synpunkt, stora förändringar gjorts i
det Runebergska förslaget. Då sägnernas
andra häfte utkommit, tog R. åter itu med
det halvfärdiga skådespelet »Kungarne på
Salamis», som fullbordades 1863. Den antika
inspirationen behärskar dramat både till
innehåll och form, om än även Shakespeare i vissa
avseenden varit en förebild. Den etiska
grundtanken, den orubbliga hängivenheten för det
rätta, är betecknande för R., men han har
dock icke förmått skänka skådespelet något
starkare inre liv.
Två dagar efter det att »Kungarne på
Salamis» utkommit i bokhandeln, drabbades R. (19
dec. 1863) av ett slaganfall, som för
återstoden av hans liv band honom vid sjukbädden.
R:s betydelse för Finland ligger främst i
den fosterländska väckelse han mer än någon
annan bidragit att framkalla. Men R. är
även rent litterärt sett en av Nordens största
skalder. Hans diktning präglas icke av
bländande idérikedom eller filosofiskt djupsinne,
men den bäres av en sund, stark manlighet,
av en djup känsla för de stora etiska värdena,
av en förmåga att upptäcka och framhålla det
värdefulla och heroiska hos i yttre mening
obetydliga gestalter och av en utomordentligt
säker och fin blick för naturen.
Litteraturhistoriskt sett betecknar hans verk inbrottet
av en ny tid i den svenska litteraturen genom
att det mot fosforisternas filosofiska idé- och
symboldiktning och mot Tegnérs bildprakt
ställer en enkel, saklig realism.
Den bästa uppl. av R:s skrifter är den av
C. G. Estlander och Hj. Appelqvist redigerade
»normalupplagan» (1900—02). R:s
»Efterlämnade skrifter» utgåvos 1878—79. En ny,
fullständig, kommenterad uppl. av R:s skrifter
förberedes av Sv. vitt.-samf. och Sv.
litt.-sällsk. i Finland. »Fänrik Ståls sägner» ha
utgivits i kommenterad uppl. av R. G:son
Berg och I. Hjertén (1913). — Litt.:
Grundläggande arbeten äro J. E. Strömborg,
»Biografiska anteckningar om J. L. R.» (4 bd,
1880—1901; ny uppl. 1928—31) med
supplementband (1927), och W. Söderhjelm, »J. L.
R.» (1904—06). Bland övrig litt. må nämnas
uppsatser av C. G. Estlander i hans
»Skrifter», I (1914), I. Ä. Heikel, »J. L. R.» (1926),
Ruth Hedvall, »R. och hans diktning» (1931)
och »R:s poetiska stil» (1915), S. Belfrage,
»J. L. R. i sin religiösa utveckling» (1917),
A. Nilsson, »Tre fornnordiska gestalter»
(1928), Berta Edelfelt, »Ur en gammal
dagbok» (1922). — R:s porträtt återges på plansch
vid sp. 1216. G-rC.
Runeberg, Johan Wilhelm, finländsk
läkare (1843—1918), son till J. L. R.
Disputerade 1870 och var 1877—1907 prof, i medicinsk
klinik vid Helsingfors univ. R. utövade en
betydande gärning som vetenskaplig
författare, klinisk lärare och praktiserande läkare.
I det medborgerliga livet deltog han bl. a.
som univ:s representant i prästeståndet vid
lantdagarna 1882—1906 (utom en) och som
led. av enkammaren 1907—08 (för svenska
folkpartiet). 1886—91 var han ordf, i
Helsingfors stadsfullmäktige. R. blev led. av sv.
Vet.-akad. 1894. H. E. P.
Runeberg, Walter Magnus, finländsk
skulptör (1838—1920), son till J. L. R.
Studerade i Finland för C. E. Sjöstrand och R. W.
Ekman 1857—58, därefter för Bissen i
Köpenhamn och var 1862—
76 med smärre avbrott
bosatt i Rom.
Påverkad av
Thorvaldsen-ska och romerska
traditioner, utförde R.
stora skulpturverk i
klassisk anda, bl. a.
»Apollon och
Mar-syas» (1870) och tre
Psychebilder (1872—
76) ävensom
»Ilmarinen smidande månen»
(1866; motiv ur
Kale-vala). För
Studenthu
set i Helsingfors utförde han reliefen
»Kleo-bis och Biton». Från denna tid härstamma
också porträttbyster av fadern, F. L.
Schau-man, F. Cygnæus och Z. Topelius. Redan i
»Apollon och Marsyas» samt i »Den druckne
Silenus» spåras realistiska tendenser, som
utvecklas efter R:s överflyttning till Paris 1876,
där han bl. a. fullbordade »Amor och Bacchus»
(1878). R. erhöll nu beställningar på flera
monumentalskulpturer: statyn över fadern (i
Esplanaden, Helsingfors; avtäckt 1885;
mindre replik i Borgå), Per Brahe (i Äbo;
avtäckt 1888; mindre replik i Brahestad) och
Alexander II (på Senatstorget i Helsingfors;
avtäckt 1894), den förstnämnda med en
alle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
