Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg, Walter Magnus - Runestam, Arvid - Rung, Frederik - Rung, Otto Christian Henrik - Runge, Friedrich Ferdinand - Runge, Philip Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1221
Runestam—Runge
1222
gorisk kvinnofigur, »Finland» (förstudie
»Sexton år»), den sistnämnda med fyra
sockelfigurer, »Patria», »Lux», »Labor» och »Pax».
För Borgå domkyrka utförde han en staty av
Alexander I, och i Köpenhamn står en staty
av V. Marstrand. Bland talrika byster av R.
märkas A. E. Nordenskiöld, Björnstjerne
Björnson, Jonas Lie, A. Fryxell
(Humlegården, Stockholm), L. Mechelin, H. Borgström
(Djurgården, Helsingfors), J. G. Agardh
(botaniska trädgården, Lund), Sven Nilsson
(Lund), A. Chydenius (Gamlakarleby), C.
Tref-fenberg (Mora). R. blev fil. hedersdr i Lund
1900. Ett museum med R:s verk har
upprättats i Borgå. Biogr. av P. Nordmann (1918).
Avbildningar av R:s verk finnas vid art.
Brahestad, Finlands konst, pl. 2,
och Helsingfors, bild 6. J. J. T.*
Runestam, Arvid, teolog (f. 1887 18/i),
docent i systematisk teologi vid Uppsala univ.
1917, prof, i dogmatik och moralteologi där
1923. Bland R:s utgivna skrifter märkas
»Den kristliga friheten hos Luther och
Me-lanchton» (1917), »Wilhelm Herrmanns
teologi» (1921), »Viljans frihet och den
kristliga friheten» (1921), »Kristendomen och den
materiella nutidskulturen» (1924),
»Psykoanalys och kristendom» (1924; 2:a uppl. 1931),
»Kärlek, tro och efterföljd» (1931). G. A-n.
Rung, Frederik, dansk tonsättare (1854
—1914), son till tonsättaren Henrik R. (1807
—71). Blev medlem av danska hovkapellet
1866 och övertog 1877 ledningen av den av
fadern grundade Cæciliaforeningen för
odlandet av den äldre a cappellastilen. Ur den större
kören utbröt R. en elitkör, Madrigalkoret,
med vilken han gav konserter även i utlandet.
1872 blev R. operarepetitör, 1884 andre och
1908 förste operakapellmästare. Han
framträdde som dirigent i Stockholm vid nordiska
musikfesten 1897 och var dirigent i Nya
harmoniska sällskapet 1904. R. skrev operor
(»Det hemmelige selskab», 1888; »Den
trekan-tede hat», 1895), scenisk musik, orkester- och
kammarmusik samt solosånger. T. N.
Rung, Otto Christian Henrik, dansk
författare (f. 1874), brorson till F. R.;
fullmäktig i Kr imin alr etten 1907 och
protokolls-sekr. i Höjesteret 1919. R. har utgivit
romanerna »Det
uafvende-lige» (1902), »Sidste
kamp» (1904),
»Skyg-gernes tog» (1909),
»Lönkammeret»
(1912), »Den länge
nat» (1913), »Den
store karavane» (1914),
»Paradisfuglen»(1919;
»Paradisfågeln», 1920
och 1924), »Da
vande-ne sank» (1922; »När
vattnen sjönko», 1922),
»Englen med
æsels-örene» (1924) och
»Lykkens omnibus» (1926), vidare flera
samlingar berättelser, bl. a. »Den röde halvmaane»
(1923; sv. övers. 1924), och några skådespel. R.
tillhör nutidens märkligare danska
romanförfattare. Han väljer med förkärlek ämnen från
det gamla Köpenhamn, som han skildrat i
en bok 1931, och den värld av hel- el.
halvförbrytare, som han känner till från sin
juri
diska verksamhet. Med intimt, osentimentalt
förstående och en efter utländska mönster
skolad teknik skapar han en mängd säkert
iakttagna figurer. P. E-t.
Runge [ro’no], Friedrich Ferdinand,
tysk kemist (1795—1867). Var 1823—40 prof,
i kemi i Breslau, från 1840 dir. för de
statliga fabrikerna i Oranienburg i Preussen. R.
upptäckte i stenkolstjära anilin, fenol och
pyrrol (se d. o.) och var den förste, som
isolerade koffein och atropin. Bland hans
skrifter märkas »Einleitung in die technische
Ohe-mie für jedermann» (1836) och
»Farbenche-mie» (3 bd, 1834—50). K. A. V-g.*
Runge [ro’no], Philip Otto, tysk målare
(1777—1810). Studerade i Hamburg, 1799—
1800 vid Köpenhamns akad. och därefter i
Dresden, där han levde i förtroligt umgänge
med K. D. Friedrich,
Tieck och Schlegel och
påverkades av
Böh-mes mystik. R. var
sedan bosatt i
Hamburg. Han var jämte
Friedrich den tyska
romantikens mest
representative målare,
liksom han bland
konstnärerna var
riktningens mest
målmedvetne teoretiker.
Gruppen »Barnen
Hül-senbeck, lekande i det
fria» (1805) visar hans försök att nå
luftverkan. Hans porträttkonst belyses av ett
par självporträtt, gruppen »De tre» (1804)
och främst av den i hög grad karaktärsfulla
dubbelbilden av hans föräldrar på promenad
(1806). Ett av hans tidigare arbeten är
idyllen »Näktergalens lektion» (1802). I
pennteckningar — figurer, djur, blommor — sökte
han ornamental, arabeskartad linjeverkan. I
fyra kompositioner framställde han »Dagens
stunder». En detalj ur sviten, ett litet barn,
som ligger naket på rygg på en blomsteräng
och sträcker armarna mot solen, är ett av R:s
bästa alster. Han gjorde även teckningar till
Ossian m. m. och skrev dikter. R:s
efterlämnade skrifter utgåvos 1840 i 2 dir, hans
orna-mentala teckningar 1843, brevväxling i urval
1913. Hans återuppståndelse som konstnär
»Källan.» Målning av Ph. O. Runge. I Kunsthalle i
Hamburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
