Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1223
Rungner—Runor
1224
kan dateras från hundraårsutställningen i
Berlin 1906. Lichtwark har framdragit R.
ur glömskan och samlat hans målningar,
förarbeten och teckningar i Hamburgs
Kunst-halle. — Litt.: A. Aubert, »R. und die
Romantik» (1909; no. uppl. 1911); S. Krebs,
»Ph. O. R:s Entwickelung un ter dem
Ein-flusse L. Tiecks» (1909); P. F. Schmidt, »Ph.
O. R.» (1923). G-gN.*
Rungner (isl. Drungnir), en jätte, som i
tvekamp dödades av Tor. R. var den
starkaste av jättar, skrytsam och dum; hans
hjärta och huvud voro av sten, och till
vapen hade han en brynsten. Denna splittrades
under striden, och en flisa därav fastnade i
Tors huvud. Men R:s panna krossades av
Tors hammare Mjollner. Myten om R.
berättas av Snorre i Eddan efter dikten
»Haust-long», författad omkr. 900 av Tjodolf från
Hvine. E. W-én.
Runhenda kallas i den isländska
litteraturen strofformer, som jämte allitteration
använda slutrim. Liksom överallt bland
germanerna beror slutrimmet på inflytande från
medellatinsk poesi. Det äldsta kända exemplet
är Egill Skallagrfmssons bekanta dikt
»Hqfuö-lausn» (omkr. 940), som börjar:
Vestc komk of ver,
en ek Viöris ber
munstrandar mar,
svä’s mitt of far; o. s. v.
Rünius, Johan, skald (1679—1713),
student i Uppsala 1700, sedan informator, var
omkr. 1708—12 handsekr. hos
generalguvernören greve Strömberg och tillika lärare för
hans son. R:s flesta
dikter äro
tillfällig-hetspoesi: dikter till
bemärkelsedagar,
bröllop och begravningar.
Det är gott om
åskådliga små bilder och
tavlor i R:s dikter;
hans rörliga fantasi
och hans soliga lynne
åstadkommo lätt
förtjusande genremålningar, bland vilka
»Friskens och Runii
resa till Dalarön»
kan
ske är mest bekant. Han var framför allt
borgerskapets poet, och ingen av hans
samtida ger en så god inblick i det borgerliga
livet som han. Hans »Lyckönskan» till Karl
XII 1713 är en gripande fredsdikt, »öfver
verldenes fåfängligheter» uttryck för ett
manligt oberoende av jordisk framgång,
»Ämbets-och Ähretrappa» en ståtlig fantasi. Från
reminiscenser är han ovanligt fri, och hans
form äger rytmisk fulländning och stilistisk
pregnans. — R:s dikter utgåvos under titeln
»Dudaim» (3 bd, 1714, 1715, 1733). — Se F.
Böök, »Stridsmän och sångare» (1910). R-n B.
Runkelstein [ro^kaljtäln], it. Roncolo, borg
i it. Tyrolen, n. ö. om Bolzano, på en klippa
vid mynningen av Sarndalen. Uppf. på
1230-talet, skänktes R. 1884 av ärkehertig Johan
Salvator till kejsar Frans Josef, som
restaurerade och skänkte borgen till staden
Bolzano. Berömda väggmålningar, bl. a. ur
sägnen om Tristan och Isolde (från 1300-talet).
Runmarö, ö i Stockholms skärgård, Djurö
socken; 14 kvkm. R. är berömt för sin rika
flora, mer än 700 kärlväxter. Av stor
betydelse för vegetationen äro de stråk av
urkalksten, vilka genomdraga ön och
framträda som hällmarker. Här växa många
kalkbundna el. kalkgynnade, i Stockholmstrakten
sällsynta arter, särskilt orkidéer. N. ö. om R.
ligger den mindre ön Skarp-Runmarö.
Runmärket, inregistrerat varumärke, ämnat
att vara nationellt kvalitetsmärke vid export
av smör och ägg. Jfr Smörprovningar.
Runn, insjö i s. Dalarna, vid Tunaslättens
nordrand mot höglandsterrängen; 62 kvkm,
106 m ö. h. Mottager i n. Svärdsjö- och
Falu-åarna samt avrinner i s. v. genom Lillån
(1 km) till Dalälven. Har många fjärdar och
vikar, Tisken i n. v. vid Falun, Liljan i v.,
ösjön i s. v. och Vikasjön i s. ö.
Runnare el. Runslare (eng. runner,
löpare), av krogvärdar i hamnstäder anställda
personer, som genom bedrägliga löften m. m.
söka locka sjömän till rymning. ö-g.
Runnquist, Axel Claes Edvard,
violinist (f. 1880). Elev vid Konservatoriet 1893
—98 och av Marteau vid konservatoriet i
Genève 1902—04. R. är lärare i altviolin vid
Konservatoriet sedan 1915. Han har flitigt
deltagit i Stockholms konsertliv och varit en
värderad kraft i kammarmusikensemble. T. N.
Runnström, John, zoolog (f. 1888 17/8). Blev
docent 1914 och prof, i experimentell zoologi
och cellforskning 1932 vid Stockholms
högskola. R. har ägnat sig åt experimentell
zoologi både med hänsyn
till
differentierings-problem och till
biokemiska företeelser.
Bland hans talrika
skrifter må nämnas
»Veränderungen der
Plasmakolloide bei der
Entwicklungserregung
des Seeigeleies» (i
Protoplasma 1928),
»Selbstdifferenzierung
und Induktion beim
Seeigelkeim» (i W.
Roux’ Archiv für Ent-
wicklungsmechanik 1929) och
»Atmungsme-chanismus und Entwicklungserregung beim
Seeigelei» (i Protoplasma 1930). E-k N-d.
Runnymede [ra’nimld], äng nära Windsor,
England. Se Magna charta.
Runologl, runlära. — Runolog [-å’g],
runforskare.
Runometer, det versmått, varpå de finska
folkdikterna äro avfattade, se Kaleval a,
sp. 144.
Runor. 1. De germanska folkens äldsta
bok-stavsskrift. Runskriften har varit använd
inom hela den germanska världen, innan den
hos goterna redan på 300-talet ersattes av de
bokstäver, som uppfunnos av Wulfila (se d. o.),
hos de övriga germanska folken efter
kristendomens införande av det latinska alfabetet.
Det för de germanska stammarna
gemensamma runalfabetet, den s. k. äldre el.
sam ge r manska runraden, består av
24 tecken, vilka finnas återgivna fullständigt
på några få minnesmärken, av vilka de
viktigaste äro: Kylverstenen på Gotland (omkr.
400 e. Kr.), den icke mycket yngre Vadstena-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
