Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rusdrycksförsäljningsmedel - Rusdrycksmedelsfonden - Ruse, Russe - Ruse, Henrik, baron av Rysensteen - Rush - Rush, Benjamin - Rusiñol, Santiago - Ruskin, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rusdrycksförsäljningsmedel—Ruskin
1237
Rusdrycksförsäljningsmedel, benämning på
en i riksstaten under avdelningsrubriken
»Tullar och acciser» upptagen inkomsttitel
vid sidan av bl. a.
brännvinstillverknings-skatt samt omsättnings- och
utskänknings-skatt å spritdrycker. R. inflyta dels från
partihandelsbolag (Vin- och spritcentralen, se
d. o.), dels från detaljhandelsbolag, utgörande
deras för statsverket disponibla vinstmedel.
Dessa beräknas i statsverkspropositionen 1932
till 12 mill. kr. från partihandelsbolaget och 22
mill. kr. från detaljhandelsbolagen. J. R. N.
Rusdrycksmedelsfonden, fond, bildad i syfte
att begränsa statsverkets ekonomiska
beroende av rusdrycksmedel. R. tillkom efter
förslag av regeringen genom beslut vid 1913 års
riksdag. Förordningen ang. r. trädde i kraft
1 jan. 1915. Av statsverkets inkomster
av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt,
punschskatt och brännvinsförsäljningsmedel
skulle till r. avsättas vad som för varje år
översköte ett belopp av 41,9 mill. kr. (s. k.
be-gränsningstal). Fonden var avsedd att i
främsta rummet användas för reglering av sådana
ekonomiska förhållanden, som bleve en följd
av mera ingripande åtgärder till
rusdrycks-hanteringens begränsande el. avveckling.
Fondens medel kunde även få användas för
andra sociala ändamål. Under de båda första
åren var avsättningen till fonden ganska
liten; 1917—19 avsattes ingenting, och det s. k.
begränsningstalet nedsattes till 18,8 mill. kr.
Under de följ, åren, då de inflytande
rus-drycksmedlen ökades, blev den årliga
avsättningen till fonden mycket betydande. Genom
särskilda beslut vid olika riksdagar togos
därför ur fonden i anspråk för allmänna
budgetändamål större el. mindre belopp; så
t. ex. 22,6 mill. kr. för budgetåret 1925—26.
Behållningen utgjorde 30 juni 1926 omkr.
82^2 mill. kr. — Nya provisoriska regler ang.
avsättning till fonden gåvos 1926. Av
statsverkets behållna inkomster av
brännvinstillverkningsskatt, rusdrycksförsäljningsmedel,
omsättnings- och utskänkningsskatt å
spritdrycker samt maltskatt skulle för varje
stats-regleringsår till r. avsättas så stort belopp,
att detta, jämte till fonden lagd årlig
ränte-avkastning, uppginge till 5 mill. kr. Till
allmänna budgetändamål skulle av ovannämnda
inkomster användas ett år för år sjunkande
belopp, ned till 75 mill. kr. för budgetåret
1931—32. Vad därutöver inflöte av nämnda
rusdrycksinkomster skulle användas till
statsskuldens amortering. Samtidigt bestämdes,
att fonden —• utom för sitt huvudsyfte —
endast finge disponeras för bidrag till
nykterhetens främjande. Dessa bestämmelser
skulle äga giltighet till 1 juli 1932. Enl.
riksstaten beräknades r. nyssnämnda dag till
något över 103 mill. kr. — I proposition till
1932 års riksdag föreslogs en ny provisorisk
reglering för tre år. Innebörden av förslaget
var, att årl. till 1 juli 1935 till r. skulle
avsättas dels ränteavkastningen från fonden,
dels därutöver av inflytande rusdrycksmedel
så stort belopp, att den totala årliga
avsättningen komme att uppgå till 5 mill. kr. Till
avbetalning av statsskulden skulle årl.
avsättas 8 mill. kr. Återstoden av
rusdrycks-medlen skulle få disponeras för allmänna
budgetändamål. J. R. N.
1238
Ruse [ro’-], R u s s e, ty. Rustschuk, stad i
n. ö. Bulgarien, på s. Donaustranden; 45,780
inv. (1926). Bulgariens förnämsta Donauhamn
med järnväg till Varna och Sofia;
överfartsort till Giurgiu i Rumänien. Handels- och
industristad; säte för bulg. metropolit och
rom.-kat. biskop. — R. är känt sedan rom.
kejsartiden (Prisca el. Serantaprista); dess
befästningar hade strategisk betydelse under
de rysk-turkiska krigen på 1800-talet.
Ruse, Henrik, baron av Rysensteen,
dansk officer (1624—79), f. i Nederländerna.
Utmärkte sig vid tjänst i olika länders
härar och kallades 1661 till Danmark. Här
avancerade R. snabbt till generalmajor,
adlades 1664 och blev baron 1671. Som
överinspektör för landets alla fästningar utförde R.
ett betydande arbete i försvarets tjänst. 1673
blev han generallöjtnant och kommenderande
general i Norge n. om Dovre samt deltog i
skånska kriget men fick 1677 avsked på egen
anmodan efter stridigheter med överbefälet.
R. var stenrik och förvärvade en myckenhet
jordagods i Danmark, där han genom en
dotter blev stamfar till släkten
Juul-Rysen-steen (se J u u 1, släktart.). P. E-t.
Rush [ra/], eng., spor tv., plötslig och
våldsam framstöt. Verb: R u s h a.
Rush [raj], Benjamin, amerikansk
läkare (1745—1813), prof, i Filadelfia. Var
verksam för slaveriets avskaffande och pioniär
inom nykterhetsrörelsen (se d. o., sp. 10).
Rusinol [rosinjåT], Santiago, katalansk
författare och målare (1861—1931).
Publicerade en stor mängd dramer, romaner, noveller,
reseskildringar m. m. och är ett av de mest
lysande namnen i katalanska litteraturen (se
d. o.). Bland R:s arbeten, mestadels skrivna
på katalanska, må nämnas romanen »El poble
gris» samt skådespelen »L’alegria que passa»
och »La verge del mar» (1913; sv. övers.,
»Jungfrun från havet», i K. A. Hagberg,
»Mo-därna trubadurer», 1917). Såsom målare var
R. intimt lierad med mästaren Zuloaga och
var en representant för måttfull
modernism, känd och uppskattad även utanför
Spanien. K. A. H.
Ruskin [ra’skin], John, engelsk författare
(1819 8/2—1900 20/i). Besökte ej skolan men
reste mycket med sina föräldrar och diktade
redan som sjuårig. R. kom till Oxford 1837.
Beundran för Turners måleri var den första
anledningen till det epokgörande verket »Modern
painters» (5 bd, 1843—60). Under arbetet
härmed fästes hans uppmärksamhet vid
prerafae-literna (»Præraphaelitism», 1851), och genom
hans ingripande slogo de igenom. Hans 1849
utkomna arbete »The seven lamps of
archi-tecture» var resultatet av arkitekturstudier.
Under ett kort och olyckligt äktenskap
(upplöst 1854) skrev han sitt kanske bästa arbete,
»The stones of Venice» (3 bd, 1851—53), i
vilket han förhärligar gotiken på renässansens
bekostnad. En grundtanke är här, att konsten
uttrycker ett folks religion, moral, nationella
strävanden och seder. Från 1853 uppträdde
han som föreläsare. 1855—75 kom en serie
Notes, årliga konstkrönikor, vilka befäste hans
anseende som konstkritiker. Detta anseende
ville han nu utnyttja som social reformator.
Han bekämpade industriens mekanisering av
livet och var fiende till de härskande
national
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
