Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rustbädd - Rusthåll - Rusthållare - Rusti, Olav - Rustik (lantlig) - Rustik el. Rusticering (murverk) - Rustkammare - Rustkammaren, Kungl. - Rustmästare (Besiktningsrustmästare) - Rustning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1245
Rustbädd—Rustning
1246
Rustbädd, byggnk., se Bädd 4, sp. 397.
Rusthåll, förv., rustningsskyldigt hemman;
se vidare Indelta armén.
Rusthållare, förv., förr innehavare av
rustningsskyldigt hemman (rusthåll). Jfr
Rustning 1.
Rusti, Olav, norsk tecknare och målare
(1850—1920). Blev vid 17 års ålder elev hos
J. F. Eckersberg i Oslo, fortsatte vid
Köpenhamns och Münchens konstakad. samt
stannade i Tyskland till 1892, då han återvände
till hemlandet. R. blev en av Norges
förnämsta tecknare; som målare har han betytt
mindre. Hans teckningar och akvareller av
gammal tysk och norsk arkitektur och hans
blyertsstudier av norska folktyper, bl. a. för
»Norge i det nittende aarhundrede» (1902),
äro fint och säkert utförda. E. L-k.
Rustik (lat. ru’sticus), lantlig, bondsk.
Rustik el. Rusticéring (lat. o’pus
ru’sti-cum, lantligt arbete), murverk av naturlig sten
el. i puts imiterad sådan med horisontala
ligg-och vertikala stötfogar
(kvaderstens-m u r, se K v ad er), där varje sten i
kanterna är avfasad el. rikare profilerad, så att
stenarnas framsida kommer att skjuta
framom fogarna i fasaden. Rustik avser eg. blott
det fallet, att stenarnas framsidor lämnats
ohuggna el. grovt tilltuktade; termen nyttjas
emellertid i Sverige även då framsidan
behandlats med mejsel på vad sätt det vara må,
vare sig den är plan, kupig el. avfasad etc.
Jfr Fog ooh hänv. där, sp. 682. I. G. C.*
Rustkammare, förrådsbod, vari rusthållare
förvarade utrustningspersedlar;
persedelförråd i kaserner; vapensamling.
Rustkammaren, K u n g 1., se L i v r u s
t-kammaren.
Rustmästare (B esiktningsrust
mästare), vissa vid artilleriets tygstat anställda
hantverkare, vilka huvudsaki. sysselsättas
med gevärsarbeten.
Rustning. 1. (Förv.) Vissa krono- oeh
skattehemmans prestation av häst och karl till
försvarsverket emot åtnjutande av
statsunderstöd i räntor. R. är en art av det av Karl XI
genomförda indelningsverket (se Indelta
armén, sp. 495, och
Indelningsverket, sp. 492). Om berustade säterier se S
ä-t e r i. På sådant sätt ordnades nio
rusthålls-reg:ten octh Jämtlands kavallerikompani.
Även en del av sjöförsvaret ordnades genom
rusthållsinrättning, det s. k. b e r u s t a d e
båtsmanshållet. Rusthållaren och hans
efterkommande sutto i orubbad besittning av
rusthållshemmanet. En del av det berustade
kavalleriet förändrades 1791—1812 till
infanteri. Dess rusthållare voro befriade från
skyldigheten att hålla häst men erlade i
stället hästvakansavgift (se d. o.). Genom 1885
års riksdags beslut tillförsäkrades
rusthål-larna lindring med 30 % av hela
rustningsbe-svärets uppskattade värde,
och sedan genom
statsmakternas beslut 1892 och 1901
Sverige övergått till ett
nytt försvarssystem, har
r. upphört. — Jfr
Rusthållare. Kbg.*
2. (Krigsv.) Den
beklädnad krigaren använde till
skydd mot fiendens
an
fallsvapen. Krigarens dräkt förstärktes redan
hos assyrerna med metalldelar, och hos de
västeuropeiska folken kan man tala om r.
redan under folkvandringstiden (jfr Pansar
och
Pansarskjor-t a). Under 1300- och
1400-talet skedde r:s
egentliga utveckling,
och under 1500-talets
förra hälft nådde r. en
fulländad form. På
sistnämnda tid bestod
en fullständig r.
(helrustning) av krage,
bröstharnesk, som
nedtill förlängdes av
bukskenor, vid vilka i sin
tur det i två delar
uppdelade höftskörtet
fastgjordes,
ryggharnesk, som nedtill
förlängdes av ett
länd-skört, armtyg, som
bestod av över- och
un-derarmsskenor samt
armbucklor, och
slutligen benvapen,
som bestodo av
lårskenor,
knäbucklor, benskenor och järnskor.
Dessutom
kompletterades r. av
handskar av
skinn, belagda med
fjäll, och hjälm
(se d. o.). R:s
former följde i stort
sett det under
motsv. tid
brukade snittet på
den civila
dräkten. Även
ryttarens häst bar
under 1500-talet
r., bestående av
bog-, hals- och
ländskydd samt
ett pannskydd,
kallat
häststjärna.
Redan under
1600-talets förra
hälft började r.
att mista sin
betydelse på grund
av skjutvapnens utveckling. Under r. bars en
rock av läder, kyller. Bröstharnesket levde
längst kvar, hos drabanterna ända till
1800-talets mitt. Ringkragen avskaffades först på
1790-talet, med undantag för de officerare,
som voro kommenderade på vakt. En kvar-
Officersharnesk från
1600-talet.
Rusticerat murverk.
Gustav Vasas rustning i
Livrust-kammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
