Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rustning - Rustningsbegränsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1247
Rustningsbegränsning
1248
Praktrustning från 1500-talets mitt. I
Livrustkam-maren.
leva av denna finnes fortfarande i
officerarnas vaktbricka. Tyngden av en r. för menig
man höll sig vid omkr. 20 kg. — Jfr J. Alm,
»Blanka vapen och skyddsvapen» (1932).
Bland egendomliga slag av r. märkas de
polska, japanska (se Japansk konst,
bild 24) och mongoliska. De båda första
äro delvis av tyg samt belagda med
lackerade plåtar och träskivor, den mongoliska
med blanka järnplåtar. Den japanska
hjälmen har en säregen form och är förenad med
en vederstygglig ansiktsmask. JfrP. Lacombe,
»Les armes et les armures» (1868). Mbg.
Rustningsbegränsning, fastställande — i
allm. genom internationellt avtal — av ett
visst maximum för en stats krigsberedskap
el. del därav, vilket fastställande kan vara
antingen ofrivilligt el. frivilligt och i senare
fallet vanl. motiveras av fredsfrämjande syfte
el. besparingsskäl. Ofta begagnas ordet
såsom liktydigt med avrustning el. nedrustning.
Ang. försök före världskriget till r.
hänvisas till art. Avrustning och
Fredsrörelsen. De moderna strävandena på
området anknyta i huvudsak till dels
Nationernas förbund, dels bestämmelserna om
centralmakternas tvångsnedrustning, dels
enskilda regeringsinitiativ, främst från
Förenta staternas sida. I art. 8 av akten för
Nationernas förbund erkänna
förbundsmed-lemmarna, »att fredens bevarande kräver de
nationella rustningarnas begränsning till det
minimum, som är förenligt med den
nationella säkerheten och med genomförandet av
internationella förpliktelser medelst en
samfälld aktion». Rådet skall, under
hänsynstagande till varje stats geografiska läge och
övriga säregna förhållanden, utarbeta planer
för en begränsning, och en stat, som antagit
en dylik plan, får ej överskrida den utan
rådets samtycke. Versaillestraktaten
förklarar, att Tysklands nedrustning syftar till
»att möjliggöra inledandet av en allmän
begränsning av alla staters rustningar». I
själva verket är också tvångsavväpnandet av
Tyskland, Österrike, Ungern och Bulgarien
den största r. den nyare historien känner.
Redan 1920 inrättade Nationernas förbund
en rådgivande kommission för land-, sjö- och
luftmilitära frågor och 1921 en tillfällig
blandad nedrustningskommission, som 1925
ersattes av den förberedande kommissionen för
nedrustningskonferensen. Om sambandet med
säkerhetsproblemet se Nationernas
förbund, sp. 772. På president Hardings
kallelse hölls i Washington nov. 1921—febr. 1922
en konferens för begränsning av rustningarna
till sjöss. Samtliga deltagande stormakter,
U. S. A., Brittiska riket, Frankrike, Italien
och Japan, avtalade 6 febr. 1922 vissa maxima
för de olika staternas totaltonnage av
slagskepp och hangarfartyg ävensom ett
maxi-mumdeplacement per slagskepp av 35.000 ton,
varjämte de överenskommo om förbud mot
sänkning av handelsfartyg genom u-båtar och
mot användandet av giftiga gaser som
krig-föringsmedel. Härigenom hejdades den
dyrbara och enerverande kapprustningen till
sjöss. På Nationernas förbunds initiativ
till-kommo 17 juni 1925 dels en konvention,
avseende kontroll över vapenhandeln, vilken
dock ännu ej trätt i kraft, dels det s. k.
gaskrigsprotokollet, som under förbehåll av
ömsesidighet förbjöd det egentliga gaskriget
och utan förbehåll det bakteriologiska kriget.
I Locarnoavtalen s. å. (se L o c a r n o)
förbundo sig de fördragsslutande staterna att
verksamt påskynda den i förbundsaktens art.
8 omförmälda nedrustningen. En ny
konferens för ytterligare begränsning av
sjörustningarna sammanträdde på kallelse av
president Coolidge i Genève 1927 och bevistades
av ombud för U. S. A., England och Japan
men lyckades icke åstadkomma något
resultat. Interparlamentariska unionen framlade
s. å. en teknisk plan för en procentuell och
successiv nedskrivning av de nuv.
rustningarna. Sovjetregeringen föreslog 1927 inom
Nationernas förbunds nedrustningskommission
en fullständig, allmän och omedelbar av
rustning inom loppet av 4 år och 1928 en partiell
nedrustning med ung. 50 %. Föregången av
förhandlingar, bl. a. mellan England och
Frankrike (»flottkompromissen» 1928),
sammanträdde en tredje konferens för
sjörustningarnas begränsning i London jan.—april
1930. Samtliga deltagande stater, U. S. A.,
Storbritannien, Japan, Frankrike och Italien,
avtalade en begränsning med omkr. 2/3 av
rätten till slagskeppsbygge enl.
Washington-beslutet, varjämte de tre förstnämnda
överenskommo om en begränsning av kryssar-,
jagar- och u-båtstonnaget, till vilken däremot
Frankrike och Italien icke anslöto sig, enär
Frankrike vägrade att godkänna Italiens krav
på paritet. I dec. 1930 avslutade Nationernas
förbunds nedrustningskommission sitt arbete
med antagandet av ett konventionsutkast.
Rådet beslöt i jan. 1931, att detta utkast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
