Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryggmärg - Ryggmärgslidande - Ryggmärgssjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryggmärgslidande—Ryggmärgssjukdomar
1279
kotorna in till r:s hinnrum, varvid
rygg-märgsvätskan, som har stort diagnostiskt
värde, utrinner. Vid instick nedanför andra
ländkotan kan icke r. skadas. R. slutar
nedtill i en konisk spets, conus medullaris, som
fortsätter nedåt i en fin tråd, filum terminale,
till korsbenets andra kota. R. är en pelare av
nervös substans, innerst bestående av n e r
v-el. ganglieceller jämte s t ö d j e- el.
gliaceller, vilka på ryggmärgstvärsnittet
ha en grå färg (den grå substansen), omgiven
av en vit, skimrande vävnad, bestående av
kortare el. längre nervbanor (vita
substansen). Den grå substansen är anordnad på ett
karakteristiskt sätt, som beskrivits som en
fjärilsfigur, där vingarnas bakre delar kallats
bakre hornen, deras främre f r a m h o
r-n e n. På sidorna ligga däremellan s i
dohor n e n. Dessa horn sträcka sig genom r. i
hela dess längd och kunna därför lämpligen
även betecknas som cellpelare. Bland
framhornens celler märkas i synnerhet stora
nervceller, vilkas utlöpare lämna r. genom s. k.
främre rötterna och förmedla
rörelseimpulser till kroppens muskler. Bakhornen
innehålla övervägande celler, som stå i
känselns tjänst. Sidohornet har celler, tillhörande
sympatiska nervsystemet (se d. o.). Från
yttervärlden nå nervimpulser in till r. genom
bakre rötterna, som till största delen
utgöras av utlöpare från spinalganglierna (se
d. o.), nervcellsanhopningar, som ligga
inlogerade mellan kotbågarna. Bakre rötterna
förmedla känselintryck från den ytliga
hudsensibiliteten, berörings-, värme-, köld- och
smärtintryck, samt den djupa sensibiliteten från
senor, muskler och leder. I bakhornet
överföras dessa känselintryck till ganglieceller,
vilkas utlöpare antingen gå direkt till de
motoriska framhornscellerna eller också sända dem
längre eller kortare sträckor uppåt eller nedåt
i r. Den mest typiska formen för nervledning
inom r. torde vara de långa nervbanorna, som
förbinda r. med hjärnan. R. uppkommer
ut-vecklingshistoriskt genom en
sammansmältning av de olika kroppssegmentens nervceller.
Den funktionella samhörigheten mellan de
olika kroppssegmenten fordrar med
nödvändighet en intimt nervös korrelation. Detta
sker genom framför allt r:s bansystem i den
vita substansen. Genom särskilt de långa
banorna förmedlas också huvudets eller
hjärnans funktionella supremati över de övriga
kroppssegmenten.
Den vita substansen innehåller icke
nervceller utan endast nervbanor, anhopade i
buntar, s. k. strängar. Man skiljer på bak-,
sido- och framsträngar. Baksträngarna
utgöras av banor från spinalganglierna, som
förmedla känselimpulser, särskilt den djupa
sensibiliteten, upp till förlängda märgen, där
ett nytt neuron vidtager, som förmedlar
intrycken längre upp i hjärnan. Sidosträngarna
innehålla dels banor från hjärnan ned till
r., av vilka den viktigaste är den s. k.
pyramidbanan, av vilken dock en del även förlöper
i framsträngarna, dels banor, som förmedla
känseln från r. upp till bl. a. thalamus och
lilla hjärnan (se H j ä r n a).
Hos lägre djur intar r. procentuellt sett en
betydligt större del av centrala nervsystemet,
jämfört med hjärnan, än hos högre djur. Hos
1280
de fossila jätteödlorna vägde r. betydligt mera
än hjärnan. Hos en kanin väger hjärnan
endast dubbelt så mycket, hos en katt 4 ggr och
hos en människa 35—40 ggr så mycket som r.
Varje kroppssegments främre rot lägger sig
intill motsvarande spinalganglion, och därefter
sammansmälta de motoriska och sensibla
trådarna till en s. k. gemensam nerv, som
mycket snart grenar sig och skickar trådar till
hud och muskulatur men också till de
sympatiska ganglierna i form av s. k. k o m m
u-n i k an t e r. De olika nervstammarna, som
uigöra kroppens s. k. perifera nerver,
förgrena sig mer eller mindre rikligt på olika
ställen i kroppen. De äro minst komplicerade
i bröstregionen, de s. k. interkostalnerverna.
Hals- och ländregionens rötter, som lämna
nerverna till resp, övre och nedre extremiteterna,
äro starkast utvecklade med de rikligaste
förgreningarna. De bilda synnerligen invecklade
nervflätor el. plexus för resp, armar och ben.
I överensstämmelse härmed finnas utpräglade
uppdrivningar (i n t u m e s c e n s e r) av r. i
hals- och länddelen. Från r. utgå inalles 31
par spinalnerver, 8 par hals-, 12 bröst-, 5 länd-,
5 korsbensnerver och 1 svansnerv. På grund
av att under kroppsutvecklingen kotorna växa
starkare i längden än r., bli dennas rötter
utdragna på längden och få ett snett förlopp, i
synnerhet mot kroppens bakända. Länd- och
korsbensregionens rötter förlöpa samlade i
spinalkanalen ett långt stycke nedanför conus
och bilda den s. k. hästsvansen, cauda
equina.
R:s motoriska och sensibla nervmekanismer
reglera på ett fulländat sätt våra rörelser.
De invecklade rörelsekombinationer, som ingå
i så viktiga funktioner som gåendet och
ståendet, regleras i stor utsträckning
automatiskt eller reflektoriskt från r., så även
blåsans och ändtarmens funktioner. En katt eller
hund, som fått r. överskuren, kan efter någon
tid utföra komplicerade rörelser med de
förlamade kroppsdelarna, vilket visar, att r. har
högt utvecklad egenfunktion. Detsamma
gäller även om människans r. S. I-r.
Ryggmärgslidande, se
Ryggmärgssjuk-domar.
Ryggmärgssjukdomar. Ryggmärg-en blir lätt
lidande vid sjukdomar, som primärt angripa
ryggradens kotor och ryggmärgens hinnor.
Ryggradskotorna kunna sålunda krossas el.
brytas genom yttre våld. Efter en häftig stöt
kan i analogi med hjärnskakning en s. k.
ryggmärgskommotion, med vanl.
övergående förlamningsfenomen, uppträda. —
Ryggradens kotor kunna angripas av
bentuberkulos, bli säte för svulstbildningar (kräfta
etc.) el. angripas av kroniska reumatiska
sjukdomar, t. ex. mera svårartad s. k.
arthri-tis de formans. Vid dessa sjukdomar i
kotpelaren angripes ryggmärgen, oftast
genom hoppressning, varigenom rubbningar i
nervledningen uppkomma med smärtor och
förlamningssymtom. Det typiska exemplet
härpå är den s. k. kom pres si o n s my
e-liten, sådan den vanligast uppträder vid de
ingalunda sällsynta tuberkulösa
kotinflamma-tionerna. Till en början kan rubbningen
framkallas av det rent mekaniska trycket på
ryggmärgen, vilket efter någon tid leder till
degenerationsprocess. Symtomen uppträda i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
