Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1281
llygginärgssjukdomar
1282
de kroppsdelar, vilkas ledningsbanor måste
passera genom det angripna området. Sitter
skadan i hals-(cervikal-)delen av ryggraden,
kunna såväl de motoriska som de sensibla
ledningarna till armarna, bålen, de vegetativa
organen (tarm, blåsa m. m.) och benen
angripas. Har åter en längre ned i bröst- el.
länd-(lumbal-)delen belägen kota blivit säte för
sjukdomen, gå armarna fria från
sjukdomssymtom. Dessa äro vanl. först och främst
utbredda symmetriska förlamningar av
rörelseförmågan i extremiteterna (s. k. paraplegier),
ofta åtföljda av olika slag av
känselrubbningar och i de flesta fall av rubbningar i
urinblåsans och tarmens funktion. Vid dylika
r. behandlas grundlidandet, d. v. s. sjukdomen
i kotpelaren. Härtill fordras vid tuberkulos
en ofta årslång, noggrant genomförd
fullkomlig stillhet och vila för ryggraden, vilken
åstadkommes genom sängläge på ryggen, s. k.
sträckförband, el. genom ingipsning av
ryggen, tappning av blåsan etc. Svulstbildningar
i kotorna äro sällan tillgängliga för operativ
behandling men däremot för röntgen- el.
radiumbestrålning. — Sitter den primära
sjuk-domshärden i ryggmärgens hinnor,
bli förhållandena i stort sett likartade med
de nyss skildrade. En akut inflammation
efter infektion (m e n i n g i t i s) är vanl.
fortskridande från en hjärnhinneinflammation (se
Hjärnsjukdomar), vilken småningom
spritt sig nedåt utefter ryggmärgen. — Syfilis
visar stor benägenhet att angripa
ryggmärgs-hinnorna, varvid även ryggmärgen och dess
rötter angripas. I tid insatt specifik
behandling med kvicksilver, salvarsan och
jodpreparat kan fullständigt häva denna
ryggmärgs-sjukdom. — Tumörbildningar i
ryggmärgs-hinnorna äro vanliga. Vid dessas tillväxt i
den trånga ryggmärgskanalen blir
ryggmärgen utsatt för pressning, vilket småningom
leder till samma typ av förlamning, som ovan
beskrivits. Dessa ryggmärgstumörer äro
numera mycket tacksamma objekt för operativ
behandling. — Ryggmärgen själv kan
slutligen även direkt angripas. Sjukdomar kunna
då uppträda dels mera diffust, dels 1
o-kaliserade till isolerade
nervlednings-banor inom ryggmärgen. Bland de förra
märkes den mer el. mindre begränsade
»rygg-märgsinflammationen», myeliten
(myeli-tis). Symtomen bli desamma, som då
myeliten uppträder sekundärt (se ovan), och
förlamningens omfattning är beroende av
mye-litens läge inom ryggmärgen. Bland övriga
diffusa ryggmärgslidanden märkas sclérose en
plaques och syringomyeli. Den förra,
den vanl. även samtidigt inom hjärnan
uppträdande härdformiga s. k. dissemine rade
sk ler o sen, har fått sitt namn av de först
inflammatoriska, sedermera ärriga
sjukdoms-härdarna, utströdda inom nervsystemet, vilka
framkalla växlande och många gånger
svår-tydda nervösa bortfallssymtom (yrsel, osäker,
vacklande gång, skakning i armar och ben o.
s. v.). Denna sjukdoms etiologi är okänd,
liksom även orsakerna till syringomyelien, som
består i en degenerätiv, svulstartad process
(glios) i ryggmärgens centrala partier
omkring dess s. k. centralkanal. Dess förnämsta
symtom är ett upphävande av känsel för
smärt- och temperaturintryck jämte
förlamningar och sårnader i händer och på armar.
Även tumörer av olika slag (gliom, sarkom
etc.) kunna uppträda inom själva ryggmärgen
och framkalla därvid, så länge de endast
intressera ena halvan av ryggmärgstvärsnittet,
ofta endast halvsidiga symtom — en
känselförlust i ena kroppshalvan och
rörelseförlust i den andra (s. k. Brown-Séquards
förlamning).
Ur diagnostisk synpunkt mycket
intressanta och därför på sin tid ivrigt studerade
äro sjukdomar, lokaliserade till vissa s y
s-tem av ledningsbanor inom r y g
g-m ä r g e n. En av de längst kända och
viktigaste bland dessa är
ryggmärgstvin-s o t e n, tabes dorsalis. Dess etiologi är så
gott som alltid en föregående syfilitisk
infektion, och dess anatomiska säte är
övervägande ryggmärgens s. k. baksträngar, som
hemfalla till en fortskridande degeneration.
Denna svåra och täml. vanliga sjukdom
börjar smygande med en del synnerligen
karakteristiska symtom. De mest typiska
av dessa äro: förlust av patellar- och
akilles-reflexerna på benen, häftiga, borrande
smärtor ned utefter benens nervstammar, ofta
till en början misstydda som reumatiska
eller som en ischias (se d. o.), känsla av
sam-mansnörning (»gördelkänsla») omkring bålen
och oförmåga hos de vanl. små pupillerna att
reagera för ljus (Argyll-Robertsons
fenomen). Småningom tillstöta
nedsättning eller förlust av känseln under fotterna
och i tårna och oförmåga att avpassa benens
rörelser, utan att den motoriska kraften ännu
behöver vara rubbad. Detta symtom av
bristande koordination vid rörelse kallas a t ax i
(se d. o.). Den sjuke förlorar småningom all
förmåga att avpassa benens rörelser på
lämpligt sätt, och detta kan nästan omöjliggöra
hans gående redan innan, såsom slutligen ofta
händer, en motorisk, d. v. s. rörelseförlainning
inträder. Under sjukdomens senare stadier
tillstöta vanl. förlamningar i urinblåsans
muskler samt ofta häftiga smärtor i
maggropen med kräkningar (gastriska kriser),
stundom förändringar i ben och ledgångar, framför
allt knälederna (arthropathies tabétiqzies,
Charcot). Den sjukes lidanden kunna ock ökas
genom atrofi av synnerven, som slutligen
medför fullständig blindhet, förlamningar av
muskulaturen i olika kroppsdelar etc.
Stundom förenar sig tabes med andra
sensyfili-tiska följdsjukdomar, t. ex. med dementia
pa-ralytica (paralysie générale). Tabes utvecklar
sig i allm. mycket långsamt. Den behöver
på detta sätt under många år icke avsevärt
störa den sjuke. Tabes skall alltid bli
föremål för en kraftig antisyfilitisk behandling.
Genom övningsterapi (gymnastik) och allmänt
stärkande behandling bör man söka mildra
dess symtom och hejda dess fortskridande.
Bland övriga s. k. systemsjukdomar inom
ryggmärgen märkes den amyotrofiska
lateralsklerosen (se Latera
1-skleros). Friedreichs ataxi är en
sjukdom, som något påminner om tabes men
icke har denna sjukdoms etiologi (syfilis) och
plägar uppträda i den tidiga levnadsåldern
och familjärt, d. v. s. angripa flera syskon i
XVI. 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
