Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryska litteraturen
1293
ling med furst Kurbskij —, och tidens
politiska händelser behandlades i en rad
publicistiskt historiska verk. Den religiösa
livaktigheten, kampen mot det religiösa
förfallet och djärva kättares (Avvakum o. a.)
angrepp mot den off. kyrkan (kyrkoschismen
på 1600-talet) gåvo upphov till forcerad
religiös litterär produktion av kodifierande eller
polemisk natur. Även det medborgerliga
vardagslivets seder och moralregler
kodifierades — så framför allt i den berömda
»Do-mostroj» (se d. o.) på 1500-talet.
Det i mitten av 1600-talet ökade
europeiska inflytandet, som kulminerade under
Peter den store, gav en ny inriktning åt den
hittills på bysantinsk grund uppbyggda r.
Peters omdaningsarbete på det litterära
området inskränkte sig väl huvudsaki. till en
reform av den ryska skriften, men under den
därpå närmast följ, tiden började ett
teoretiskt röjnings- och nydaningsarbete i fråga
om litteraturspråkets grammatik, stilistik
och prosodi, varefter de moderniserade ryska
resurserna prövades i en produktion efter
franskt pseudoklassiskt mönster
(satirdiktning av Kantemir och
Tredjakov-skij, odediktning av en rad författare med
Lomonos ov i spetsen, tragedidiktning av
Sumarokov etc.). Från detta
experimentstadiums rena efterhärmningar av den
ortodoxa franska klassicismen frigjorde man sig
mot slutet av 1700-talet. Delvis under tyskt
inflytande uppstod en rysk nyklassicism, mindre
bunden av den franska smakens stränga
dogmer, mer folkligt nationellt betonad, mer
levande och konstnärlig; den framträdde
bl. a. dels i en komedidiktning, representerad
— förutom av den litterärt icke helt
talanglösa kejsarinnan Katarina — av von Visin
(F o n v i s i n) och framför allt G r i b o j
e-d o v, vilkas av frisk satir och levande
personteckning fyllda arbeten bragte den klassiska
komedien till en hög grad av konstnärlig
fullkomning, dels i en lyrik, inom vilken
Derzjavins högstämda oden intogo
främsta rummet, dels i en fabeldiktning, inom
vilken K r y 1 o v, visserligen med La Fontaine
som förebild, på färgrikt språk skapade en
del av fin iakttagelseförmåga och frodig
humor präglade och av äkta ryskt psyke
genomträngda miniatyrmästerverk. Vid sidan av
nyklassicismen stod som en starkt populär
litteraturriktning sentimentalismen, bland vars
alster märkas en rad sentimentala resor, bl. a.
Radisjtjevs Resa från Petersburg till
Moskva, och en rik skörd känslosamma
romaner, bland vilka K a r amz in s »Den
flitiga Lisa» tog priset icke bara i
gråtmildhet utan också i litterära förtjänster;
senti-mentalismens, främst Karamzins, insats är
framför allt skapandet av en naturlig och
enkel prosastil i st. f. det »upphöjda» språk,
varmed den äldre litteraturen rört sig. Kort
efter sekelskiftet 1800 höll också romantiken
sitt intåg, i den egentliga skönlitteraturen
dock endast företrädd av ett enda stort namn,
Zjukovskij, främst introduktör genom
framstående översättningar av de
västerländska romantikernas arbeten, själv täml. äkta
romantiker av västerländskt snitt i sina
ballader.
Med rötter såväl i klassicism som i
roman
1294
tik växte sedan fram den speciella
stilriktning, som var karakteristisk för r:s nu
inträdande s. k. guldålder, den konstnärliga
realism, som inriktade sig på att ge »livets
poesi». Riktningen företräddes framför allt
av epokens tre stora namn, Pusjkin,
Lermon-tov och Gogol. Pusjkin började visserligen
som romantiker men blev sedan med sällsynt
universalitet, som lyriker, epiker, dramatiker
och novellist, det ryska livets formfulländade
skildrare. Lermontov, först romantiker
och rebellisk byronist, blev dels i social lyrik,
dels i sin realpsykologiska roman »Vår tids
hjälte» nationell verklighetsdiktare. Gogol,
även han från början romantiker, dissekerade
med obarmhärtig satir sin tids Ryssland. Den
nära kontakt, vari r. genom dessa författare
kom med den ryska empiriska verkligheten,
och särskilt den sociala inriktning, som
karakteriserade Gogols verk, stärktes sedan
alltmera. Delvis under tillskyndan av den
andäktigt avlyssnade litteraturkritikern B j e 1 i
n-s k i j kom r. att i hög grad inrikta sig på
det politiska och sociala livets problem och
att sätta som sin främsta uppgift medverkan
till deras lösning enl. upplysta och
demokratiska linjer. Dessa problem dryftades främst
i den väldiga romanlitteratur, som nu växte
fram, begynnande med de s. k. fyrtiotalets
belletrister. Främst bland dem stod T u
r-g e n j e v med sina formfulländade
skildringar av den ryska brytningstiden i 1800-talets
mitt, av dess idékamp och dess människor,
honom följde författare i massa, som läto
det ryska livet i allm. el. olika
specialsidor därav passera revy, sedda från olika
utsiktspunkter och med skiftande men i
regel liberalt slipade synglas. Vissa områden
framför andra fängslade blicken: den redan
dödsvigda adliga godsägarmiljön, den rotlösa
och obalanserade »intelligensen» och framför
allt det ryska bondelivet, det senare
särskilt under 1870-talet behandlat i en störtflod
bonderomaner, karakteriserade av en ganska
tendentiös demokratisk naturalism. Men även
de övriga litteraturarterna behärskades av
tidens problem. Så dramat, främst
representerat av Ostrovskij, som obarmhärtigt
lät sin skarpt samhällskritiska strålkastare
spela över det »mörka rike» tidens
handels-bourgeoisie utgjorde. Så också lyriken.
Visserligen proklamerade en skaldeskola, »den
rena konstens diktare», poesiens frigörelse
från dagsintressena och dess plikt att tjäna
skönheten allena, men också i denna skolas
diktning (Tiutjev, Fet, Majko v) bröt
åter och åter en känslig reaktion för det
omgivande livet och dess problem igenom; en
rad andra skalder framträdde öppet som
»tendenslyriker», främst Nekrasov, som i sin
av tårar och patos bräddfulla
medborgar-poesi blev folklidandets och
frihetsdrömmarnas skald par préférence. Sin kulmen nådde
den ryska konstnärliga realismen med de
bägge författare av världsformat, i vilkas
verk analysen av det ryska livet och dess
frågor vidgade sig att gälla människolivet och
mänsklighetens kardinalfrågor i allm.:
Tol-s t o j, som från sina mäktiga totalvyer över
ryskt samhällsliv under olika epoker
övergick till att sätta hela kultursamhällets
moraliska och psykiska grundvalar under
de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
