Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryska litteraturen - Ryska plattan - Ryska smällare - Ryska snuvan - Ryska socialistiska federativa sovjetrepubliken - Ryska språket (Storryskan) - Ryska ärter - Rysk-japanska kriget 1904—05
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryska plattan—Rysk-japanska kriget 1904—05
1297
vikernas poeta laureatus D em j an B j e
d-n y j, som i saftiga och burleska satirer åren
igenom agitatoriskt kommenterat snart sagt
varenda viktigare tilldragelse i den
bolsjevi-kiska dagskrönikan. Högre litterära anspråk
och en strävan att åt revolutionen skapa en
egen stil, vari man dock hittills, trots
mycket experimenterande, icke lyckats, utmärka
däremot den stora massa av delvis mycket
talangfulla arbetardiktare, som, förenade i
olika sammanslutningar (Smedjan 1920,
Oktober 1922 o. s. v.), besjungit först
revolutionens heroiska tid, sedan den bolsjevikiska
uppbyggnadsverksamheten. Ät detta sista
tema ägnas också en för varje år alltmera
svällande prosaalstring, inom vilken
arbetarför-fattare i mängd (L jasko, L e b e d i n s k i j,
Tarasov-Rodionov, Gladko v o. a.)
sträva att utbilda en självständig proletär
realism.
Litt.: Utom ryska arbeten av Anitjkov,
Ovsianko-Kulikovskij, Polevoj, Pypin,
Solov-jev, Vengerov, Vladislavlevitj m. fl. må
nämnas A. Luther, »Geschichte der russischen
Literatur» (1924); D. S. Mirskij,
»Contempo-rary russian literature 1881—1925» (1926) och
»A history of russian literature from the
earliest times to the death of Dostoyevsky»
(1927; båda med rik bibliogr.); P. N. Sakulin,
»Die russische Literatur» (i »Handbuch der
Literaturwissenschaft», 1927—31); V. Pozner,
»Panorama de la littérature russe
contempo-raine» (1929). Jfr även A. Jensen, »Rysk
kulturhistoria» (3 bd, 1908); A. Karlgren,
»Den förrevolutionära ryska litteraturen» (i
Vår Tid 1920—21); A. de Roubetz,
»Rysslands nuvarande litteratur» (1929). A. Kgn.
Ryska plattan, geol., se Polen, sp. 1150,
och Ryssland, sp. 1313.
Ryska smällare, leksak i form av en liten
papperskapsel, innehållande grov sand och en
obetydlig mängd knallsilvér. Kastad mot
marken el. utsatt för slag el. stöt, exploderar
smällaren till följd av det explosiva
knallsilvrets friktion mot sanden. G. H-r.
Ryska snuvan, se Influensa, sp. 569.
Ryska socialistiska federativa
sovjetrepubliken, se Ryssland, författning.
Ryska språket (Storryskan) bildar tills,
m. vitryskan och ukrainskan
(lill-ryskan) den ö. gruppen av de slaviska
språken (se d. o.). I ryskan liksom i dess här
nämnda systerspråk ha urslav. or, er, ol, el
mellan konsonanter övergått till oro, ere, olo
(gorod, stad, jfr sv. gård; bereg, strand, jfr
sv. berg; moloko, mjölk, da. mælk); t + j och
d +j ha blivit tj- och 27-ljud; nasalerade
e och 0 (q, p) ha övergått till (j)a och u
(var-jag, äldre varqgü, sv. väring); e, som ej följes
av muljerat ljud, har utvecklats till (j)o
(mjod, honung, mjöd, ty. Met). Ryskan
saknar vokallängd och har starkt markerad,
rörlig accent. De flesta konsonanter kunna
mul-jeras. I ljudförrådet ingå ett dovt, w-färgat
i-ljud och ett hårt l, vilket i vitryskan och
lillryskan utvecklats till m. Vitryskan står
storryskan nära. Dess muljering är starkt
utvecklad och har medfört ljudförändringar
av för polskan betecknande art. I ukrainskan
ha e och 0 i sluten stavelse samt ursprungligt
å övergått till i (Charkiv, ry. Charkov, Dnjipro,
ry. Dnjepr). I båda språken har (liksom i
1298
tjeckiskan) g utvecklats till tonande h (ung.
horod, ry. gorod).
Rysslands äldsta litteratur är avfattad på
kyrkslaviska (se d. o.), i vilken ryska
ordformer uppträda. I profanlitteratur, krönikor,
diplom, köpehandlingar o. dyl., framträder
det ryska inslaget starkt. Vid den under
1600-talet vidtagna revisionen av den
kyrkliga litteraturen fixerades kyrkspråket, ett
mellanting mellan den gamla kyrkslaviskan
(fornbulgariskan) och ryskan, som offentligt
språk. Under Peter den store och särskilt
genom Lomonosovs insatser upptogs
folkspråket som litteraturspråk. Senare verkade bl. a.
Karamzin i puristisk anda. Från början
påverkades litteraturspråkets satsbildning av
grekiskans. Under 1600-talet kom latinsk
periodbyggnad i hög grad till användning.
Sin nuv. typ kan ryskan anses ha fått genom
Karamzin, som ivrade för förenklad
satsbildning med franskan som mönster, och genom
1800-talets stora författare.
Ryskan är delad i en mängd dialekter, vilka
rätt obetydligt avvika från varandra. Man
skiljer mellan en n. och en s. grupp. Den
senare kännetecknas av att obetonat o
övergått till a. Inom denna faller Moskvamålet,
som i uttalsfrågor betraktas som tongivande.
— Storryskan talas av ung. 90 mill.,
vitryskan, i västligaste Ryssland och n. ö. Polen,
av ung. 8 mill. och ukrainskan, i Sydryssland,
s. ö. Polen och östligaste Tjeckoslovakien, av
omkr. 35 mill. Ryska talas även i de baltiska
staterna (jfr Lettland, sp. 1046) och av
talrika emigranter (se d. o. 2).
Det ryska alfabetet (se Alfabet) utgår
från det ena av de i de fornbulgariska
bibelöversättningarna använda alfabeten (se
Kyrkslaviska) och erhöll genom Peter
den store sin nuv., mera avrundade typ.
Ortografien bibehölls länge utan nämnvärda
förändringar. Under revolutionen
genomfördes emellertid en länge förberedd reform,
varvid bl. a. fyra överflödiga bokstavstecken
uteslötos. Även i ukrainskans och vitryskans
ortografi ha förändringar vidtagits; särskilt
radikalt har man gått till väga i vitryskan.
Litt.: Någon större sammanhängande
framställning av r:s historia finnes icke. Skilda
partier ha behandlats av A. Sobolevskij, A.
Sjachmatov, V. Bogoroditskij, N. Durnovo o. a.
Av K. H. Meyer föreligger, i ofullbordat
skick, »Historische Grammatik der russischen
Sprache» (1923). — Läroböcker-. E. Berneker,
»Russische Grammatik» (3:e uppl., utg. av
M. Vasmer, 1927); J. A. Lundell, »Lärobok i
ryska» (2:a uppl. 1917); R. Ekblom, »Rysk
grammatik» (2:a uppl. 1917); R. Ekblom och
A. de Roubetz, »Rysk läsebok för nybörjare»
(1931). — Ordböcker: I. Pawlowsky,
»Rus-sisch-deutsches Wörterbuch» (nytr. 1911); K.
Blattner, »Russisch-deutsches Wörterbuch»
(ny uppl. 1929); P. Kijanen och J. Lundqvist,
»Rysk-svensk ordbok» (1915—16). R. E-m.
Ryska ärter, bot., se Ärter.
Rysk-japanska kriget 1904—05. Om
orsakerna se Japan, sp. 1004, och Kina, sp.
714. De pågående förhandlingarna mellan
Ryssland och Japan om en gränsreglering
blevo av japanerna avbrutna jan. 1904,
och de öppnade utan formell
krigsförklaring fientligheterna, i det att den japan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
