Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rysk-japanska kriget 1904—05
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rysk-japanska kriget 1904—05
1299
ska flottan under amiral Togo natten till
9 febr. 1904 överraskande anföll den ryska
flottan på yttre redden av Port Arthur.
Stridskrafterna till sjöss utgjordes på den ryska
sidan av 71 fartyg, tills, nära 200,000 ton, och
på den japanska av 133 fartyg om 260,000 ton.
För japanerna var det ett oundgängligt
villkor, om armén skulle kunna överföras till
Korea och Manohuriet, att flottan så fort
som möjligt skaffade sig herravälde till sjöss.
Ryska flottan i Gula havet blockerades i Port
Arthurs hamn. Men denna blockad förmådde
japanerna icke genomföra med sådan
effektivitet, att deras trupptransporter över havet
kunde verkställas enl. uppgjord plan.
Ryssarna fingo hela 3 mån. på sig att draga till
sig förstärkningar. 4 april stötte ryske
överbefälhavaren till sjöss Makarov med sitt
flaggskepp på en japansk mina; skeppet gick
till botten med man och allt. Härmed var
den ryska flottan vid Port Arthur lamslagen,
och sedan ett utbrytningsförsök 23 juni
misslyckats, blev det ena fartyget efter det andra
av japanerna skjutet i sank. En mindre rysk
eskader med bas i Vladivostok oroade
japanernas handelsförbindelser men inverkade ej
på operationerna.
Landkriget inleddes med att 1 :a japanska
armén, general Kuroki, efter transport till
olika orter i Korea framryckte mot
Man-churiets gräns, där den möttes av ryska
trupper, vilka i slaget vi d Y alu
(gränsfloden) 1 maj 1904 blevo drivna tillbaka. Nu
igångsattes landsättningen av 2:a armén,
general Oku; denna skedde vid Pi-tsi-wo, 120
km från Port Arthur, och var avslutad i
senare delen av maj, då armén började sin
framryckning mot fästningen och efter den
framgångsrika striden vid Kin-chou 25 och
26 maj kom fästningen nära. En ny armé
bildades nu (den 3:e) under general Nogi med
uppgift att intaga den ryska fästningen,
under det att 2:a japanska armén sändes
norrut. —• Att ryssarna ännu vid denna tid ej
hunnit sätta sig till kraftigt motvärn
berodde på avståndet till moderlandet och den
sibiriska järnvägens otillfredsställande
transportförmåga. Den till överbefälhavare utsedde
general Kuropatkin hade efter hand samlat
sina stridskrafter till Liao-yang. Ett försök
att undsätta Port Arthur gjordes men blev
efter striden vid V af a n gou 14 och 15
juni av japanerna under general Oku avvisat.
I mitten av juli 1914 inträffade den japanske
överbefälhavaren marskalk Oyama på
krigsskådeplatsen. Hans operationsplan var att
genom en koncentrisk framryckning mot
Liao-yang av l:a och 2:a arméerna samt en
nybildad 4:e armé under sreneral Nodzu slå den
ryska armén och tvinga den att gå tillbaka.
Ryssarnas styrka hade nu ökats till omkr.
220.000 man och 600 kanoner, mot vilka
japanerna ej kunde ställa mer än 150,000 man
och 480 kanoner. Icke desto mindre drogo sig
ryssarna efter den första stora
kraftmätningen, slaget vid Liao-yang 26 aug.—3
sept. 1904, tillbaka till Mukden.
I Port Arthur (se d. o.) hade under
tiden de påbörjade permanenta verken
fullbordats och en mängd halvpermanenta och
provisoriska verk och batterier samt
åtskilliga skyttevärn och hinderlinjer (taggtråds-
1300
nät) anlagts, varjämte garnison och förråd
förstärkts. Rysk befälhavare på
Kuan-tung-halvön och närmast ansvarig för Port Arthurs
försvar var general Stössel. Denne sökte
förgäves hindra japanernas framryckning mot
fästningen. Men det dröjde ända till 29 juli,
innan ryssarna blevo drivna inom Port Arthurs
befästningar; deras inneslutning fullbordades
av japanerna i mitten av aug. Upprepade
stormningsförsök tillbakavisades; japanerna
måste övergå till en formlig belägring.
Med hänsyn till sannolikheten av
japanernas förstärkande med belägringsarmén
framför Port Arthur, om denna fästning skulle
falla, beslöt Kuropatkin att 5 okt.
återupptaga operationerna. Detta ledde till det
omfattande slaget vid (floden) S h a - h o 8—
18 okt. 1904, som utmynnade i en ömsesidig
avmattning. I över tre mån. blevo nu de båda
härarna stående overksamma i sina
ställningar. 2 jan. 1905 överlämnades Port Arthur till
japanerna med 35,000 man och 610 kanoner.
För japanerna var största vinsten härav, att
av belägringstrupperna omkr. 100,000 man
blevo disponibla för förstärkning av fältarmén.
Den ryska högra flygeln under Gripenberg,
som framgått till ett omfattande angrepp och
25 jan. 1905 vid Sandepu invecklats i strid,
måste draga sig tillbaka. Utgången av denna
strid jämte inlupna rapporter om japansk
aktivitet föranledde den ryske överbefälhavaren
att inställa den allmänna offensiven.
Japanska armén hade nu förstärkts ej blott
av 2:a armén, general Nogi från Port Arthur,
utan ock med en nybildad 5:e armé, general
Kawamura; dess styrka uppgick till omkr.
310,000 man, och den var i numeriskt
avseende närmare den ryska styrkan än
någonsin förut under kriget. I st. f. att kunna
igångsätta en offensiv blev Kuropatkin
genom japanska anfall invecklad i en
jätte-drabbning, slaget vid Mukden 21 febr.
—9 mars 1905. Ryssarna tvungos att draga
sig tillbaka, men de lyckades dock rädda sig
utan större förluster. Kuropatkin fick 16
mars överlämna befälet till general Lenevitj.
Den sista stora krigshändelsen kom att
utspelas till sjöss. 11 oktober 1904 hade
den ryska Östersjöeskadern under amiral
Rozjestvenskij lämnat Libau; eskadern
förenades senare med en annan under befäl av
Nebogatov (se d. o.). 27 maj 1905 stötte
eskadern vid Tsushima i Koreasundet ihop
med den japanska flottan under amiral Togo
och blev förintad. — Då intet hopp fanns
för ryssarna, att krigslyckan skulle vända
sig, och oroligheterna i hemlandet med varje
dag tilltogo samt då även japanerna ledo av
utmattning, öppnades fredsförhandlingar
genom amerikansk medling, vilka ledde till
freden i Portsmouth (U. S. A.) 5
sept. 1905. Om fredsvillkoren se Japan,
sp. 1005.
Litt.: Av den mycket rikhaltiga litt. över
kriget må nämnas: I. Hamilton, »A staff
offi-cer’s scrap-book» (2 dir, 1906—07);
»Einzel-schriften über den russisch-japanischen Krieg»
(8 bd, 1908—14); H. Lindberg och O. Lybeck,
»Tre sjöslag under rysk-japanska kriget 1904
—05» (1908); »Taktische Detaildarstellungen
aus dem russisch-japanischen Kriege» (12 h.,
1908—14); A. N. Kuropatkin, »Detaillierter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
