Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland - Geologi - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryssland (Klimat)
1315
jordar, i vilka de lösliga salterna uppträda
i betydande mängder, emedan ingen
urlak-ning kan försiggå. Vegetationen är en torr
stäpp; odling fordrar konstbevattning. S. ö.
om Kaspiska havet påträffas mer eller
mindre alkaliska ökenjordar (s. k. grå ökenjord).
I Sibirien fortsätta de olika regionerna;
dock blir tjernozembältet allt smalare mot ö.
Inom Sibiriens såväl som Krims och
Kauka-siens bergstrakter växla jordmånstyperna
starkt med topografien, de geologiska
förhållandena och lokalklimatet. Man träffar där
även andra klimatiska jordmånstyper än de
ovan nämnda. O. T-m.
Mineraltillgångar. Tillgången på
ädelmetaller (guld, platina) är svår att
uppskatta; årsproduktionen ligger under
för-krigssiffrorna (omkr. 30,000 kg guld, 7,000
kg platina). För platina är Ural enda
produktionsområde, och guldproduktionen
för-skjutes från Ural mot ö. och n. ö. Sibirien. —
Bly, zink, silver utvinnas i gemensamma
förekomster; Kaukasus (Sadon i Ossetien) är
enda reella tillgången med 33,800 ton synlig
och 400,000 ton möjlig malm. Altai (Ridder)
äger möjl. större reserver, i Transbajkalieu
(Nertjinsk) är tillgången oregelbunden och
malmen fattigare. — Koppar levereras till
97,4 % av Ural. Järnmalm finnes i 3
områden: Ukraina (Krivoj Bog), med 576 mill. ton
styckmalm (56 % järn) och 3,750 mill. ton
an-rikningsmalm, bidrager med 98,i % till nuv.
produktionen; i Ural äro de produktiva
förekomsterna strödda över större arealer, och
endast i s. (Magnitnaja 98 mill. ton) är
malmen koncentrerad på e n förekomst,
varför central järnproduktion med kol från Altai
anlagts där; Altai (Telbes 29 mill. ton) skall
förse områden öster om Jenisej med järn.
—-Mangan visar sjunkande produktionssiffror
för Kaukasus (Tjiatury 63 mill. ton), medan
Ukraina (Nikopol 100 mill. ton) träder i
dess ställe. — Krom är Urals karakteristiska
metall, förekomsterna äro strödda över
mellersta och s. (500,000 ton) delarna, men
tillgångarna äro ej tillräckligt klarlagda.
Detsamma är fallet med nickel. Grafit av mycket
växlande kvalitet finnes i stora mängder (100
mill. ton) i n. Sibirien (Kurejka). — Svavel har
däremot nyligen upptäckts i Turkmenistans
ökenområde (Kara-Kum) i öppen dag samt (i
något mindre mängder) i Uzbekistan; de under
äldre tid brutna förekomsterna vid Volga äro
f. n. ej att räkna med. — Stenkolsområden
äro Altai (Kuznetsk 330,000 mill. ton),
Ukraina (Donets 68,167 mill. ton), Irkutsk (52,000
mill. ton), Moskvabassängen (8,330 mill. ton),
västra Minusinsk (6,250 mill. ton) och
Sacha-lin (2,000 mill. ton); Urals förråd (263 mill.
ton i v., 529 mill. ton i ö.) äro svårbrutna
och spela blott lokal roll, medan
Primorski-områdets (615 mill. ton) delvis äro
brunkols-artade. Varken Transkaukasiens (223 mill.
ton) eller Turkestans (334 mill. ton) äro
fullgoda. Kirgisstäppens (Kazakstan 4,870
mill. ton) äro delvis goda men komma till följd
av kommunikationssvårigheter t. v. ej i fråga,
medan Nedre Jenisejområdets (Turuchansk—
Norilskoje) med överdriven reklam framhävda
stenkolsförråd under flera generationer
framåt knappast ens komma i fråga för
lokalbehov. — De största saltförekomsterna äro
1316
representerade dels i Ukraina (Artemovsk—
Slavjansk—Bijantsevka), dels n. om Perm
(So-likamsk—Tjerdyn). Nedre Volgaområdets
östsida med klimat av halvöken motiverar
förekomsten av indunstningssjöar (Elton 3,200
mill. ton, Baskuntjak 1,560 mill. ton m. fl.),
medan ö. Krims flacka vikar givit upphov
till en livlig saltindustri (375,000 ton årl.). —
Kalisalter (karnallit, sylvin) ha påvisats i
samband med Solikamskförekomsten men där
i en storleksordning, som jämställer dem
med Stassfurt- och Elsassförekomsterna. —
Gipsförråden äro enorma och påträffas i de
flesta landsdelarna inom äldsta till yngsta
sedimentformationer. Apatitförekonisterna vid
Umptek på Kolahalvön exploateras f. n.
intensivt. — Asbest brytes sedan flera
årtionden i Ural (Bazjenovo över 3 mill. ton). —
Glimmer har sedan medeltiden varit R:s
specialitet (= muskovit). — R:s behov av
radioaktiva ämnen (2—3 g per år) torde helt kunna
fyllas av förekomsten vid Tjujamujun i
Kir-gisistan, med till synes ansenliga reserver av
uran och vanadium. II. Bld.
Klimat. Gemensamt för Europeiska och
Asiatiska R. är, att båda i stort sett ha ett
utpräglat kontinentalt klimat med kalla
vintrar och förhållandevis varma somrar. Temp:s
årsamplitud är störst i n. ö. Sibirien, där
skillnaden mellan den varmaste och kallaste
månadens temp. i trakten av Jakutsk och
Verchojansk uppgår till omkr. 65° C.
Ärs-amplituden avtar härifrån kontinuerligt, om
man går västerut, och ligger i allm. i
Europeiska R. mellan omkr. 25° och 30°. S.
delarna av Europeiska R. ha på vintrarna
Stockholms temp., på sommaren Madeiras. Arets
medeltemp. ligger mellan omkr. 0° och 10°.
Jfr Asien, sp. 263—264, och Europa, sp.
1166—68.
I det av Köppen uppställda klimatschemat
(se K 1 i m a t) tillhör nästan hela Europeiska
R. med undantag för den sydligaste vid Svarta
havet belägna delen det snöiga skogsklimatet
(borealt klimat; D). Till denna klimattyp
hör även större delen av Asiatiska R., där
dock de s. delarna — Turkestan och stora
delar av Ryska Centralasien — tillhöra det
torra klimatet (B), kännetecknat av öken eller
stäpp. Till denna klimattyp höra även de
sydligaste delarna av Europeiska R. De
nordligaste delarna av R. n. om 65°—70° n. br.
sträcka sig emellertid inom den Köppenska
klimatzonen E, som utmärkes av ständig frost
el. tundraklimat och av att den varmaste
månadens temp. är lägre än 10°.
Inom de delar av R., som utmärkas av
borealt klimat, är nederbörden i allm. täml.
riklig under vintern. Undantag bilda härvid
endast de n. ö. delarna av Asiatiska R., där
vintertemp. går ned till mellan — 40° och
— 60° och där atmosfären vid denna låga temp.
icke kan innehålla tillräckligt med
vattenånga för att någon avsevärd nederbörd skall
kunna underhållas. I allm. har
sommarnederbörden inom de delar av R., som icke ligga
inom den torra klimatzonen (B), en storlek,
som nära sammanfaller med
sommarnederbörden i Sverige (månadsnederbörd under
sommaren 50—100 mm). Följ, tabell anger
temperatur- och nederbördsförhållandena på vissa
platser i R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
