Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland - Förhistoria - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1337
Ryssland (Historia)
1338
Flera finska stammar, mordviner, tjeremisser,
votjaker, stodo under Volgabulgarernas
inflytande. Talrika ryttargravar med man och
häst, funna på den ryska stäppen, tillskrivas
dessa nomadfolk, och likaledes en del rika
skattfynd, t. ex. det väldiga guld- och
silverfynd, som anträffades vid byn Malaja
Peresjtjepina i det forna guv. Poltava.
Fyndet härrör från slutet av 600-talet och visar
många föremål av bysantinskt och
sasani-diskt ursprung. Även de s. k. lcamennyje baby
(stengummorna), ett slags gravstatyer av sten,
föreställande dels män, dels kvinnor,
tillskrivas nomadfolken. De äldsta tillhöra redan
skytisk tid, de yngsta gå långt in i medeltiden.
Det finska området i R. under yngre
järnåldern delas av A. M. Tallgren i åtta
kulturkretsar: 1) den mordvinska, 2) den
Mu-rom-mordvinska, 3) den meriska, 4)
Kostroma-området, 5) Ladogatjudernas område, 6)
Izjo-raområdet, 7) den votiska, 8) den permiska.
Rika gravfynd i tusentals kurganer ge en
klar bild av dessa kulturer.
Slutligen bör nämnas, att på nuv. ryskt
område finnas rester av en sen men rik 1
i-t a u i s k kultur.
ö 3 t sl a v e r n a, de senare ryssarna, ha
trol. alltifrån 500- och 600-talet börjat sprida
sig inåt R. Om deras kultur före 800-talet
känner man föga. Varken den senare
avfattade s. k. Nestorskrönikan eller gravfynden
ge några nämnvärda upplysningar om deras
tidiga kultur eller historia. Vissa
smyckeformer, tinningringar, flätade armringar, med
räfflor och våglinjer ornerad keramik, pläga
utmärka de slaviska gravarna. Trol.
förskriva sig från östslaverna även många
bygde-borgar (s. k. gorodisjtjer); egentliga städer
synas ha uppblomstrat först i samband med
skandinavernas uppträdande. T. J. A.
Historia. Den ryska krönikan låter ryska
riket grundläggas av svenska varäger 862.
Rurik och hans bröder samt närmaste
efterföljare, däribland Askold och Dir,
sammanförde de ryska städerna (goroda) till ett välde,
som i Skandinavien kallades Gårdarike. Rus,
en gren av de nordiska varägerna, slogo sig
enl. krönikan ned i Novgorod, Belozero, Izborsk,
Polotsk, Rostov och Murom samt sedermera i
Smolensk och Kiev. I början av 900-talet
ägde den kievske varägfursten Oleg
lydfurstar i Tjernigov, Perejaslavl, Rostov, Polotsk
och Ljubetj; till de äldsta varägstäderna
hörde även Vysjegrad. Krönikan säger
uttryckligen, att varägerna i de äldsta städerna
endast voro kolonister; i Novgorod bodde förut
slaver. Svenskarna torde dock först (från
omkr. 800) ha uppträtt som slavhandlare: de
rövade slavar bland de finska och slaviska
stammarna och sålde dem på de ö.
slavmarknaderna i Bulgar och Itil och kanske längre
bort. Efter mitten av 800-talet vidtog en
kolonisatorisk verksamhet utefter Volga och
Dnjepr samt den senares bifloder liksom vid
de floder, som utmynna i Ladoga. Sin största
blomstring nådde denna verksamhet under
förra hälften av 900-talet. Senare, under
storfurstarna Vladimirs och Jaroslavs tid,
började en sammansmältning mellan de
svenska och inhemska elementen äga rum, både
på landsbygden och i stadssamhällena, som
uppblomstrat genom de svenska köpmännens
medverkan. Kolonierna blevo stödjepunkter
för handeln med folken vid Kaspiska och
Svarta haven. De anlades ofta med god blick
för det strategiska läget och blevo även
ekonomiska och administrativa stödjepunkter.
När de svenska köpmännen från Birka i
början av 800-talet seglade utför Volga,
trädde de i beröring med de turkiska k a z
a-r e r n a (se d. o.). Det förefaller, som om
dessa och svenskarna en tid uppdelat R.
sinsemellan i två intressesfärer.
Svenska gravar ha påträffats på många
håll i R., de viktigaste vid de floder, som
utmynna i Ladoga, vidare nära Volga i guv.
Jaroslavl och Vladimir, nära Smolensk
(Gnez-dovo), i Kiev och i Tjernigovtrakten
(timmer-byggda gravkammare med skelett av man,
kvinna och häst samt svenska
utrustnings-föremål, lika Birkafynden). Om det svenska
inflytandet vittna även de svenska namnen
på Dnjeprforsarna samt namnen på de
svenska underhandlare, som undertecknade två
fredsfördrag med kejsaren. T. J. A.
Efter Ruriks död övertog hans frände Oleg
styrelsen. Han var en väldig krigare och
företog 907 ett angrepp mot Konstantinopel. Oleg
efterträddes 912 el. 913 av Ruriks svage son
Igor, denne omkr. 946 av sin änka, Olga,
som lät döpa sig i Konstantinopel. Hennes
krigiske son Svjatoslav förblev likväl
hedning. Efter hans död 972 skiftades riket,
men hans yngste son, Vladimir, gjorde sig
omkr. 980 till ensam härskare. Vladimir
bekämpade först ivrigt kristendomen men lät
989 döpa sig och var sedan lika ivrigt
verksam för kristendomens införande. Det blev
av världshistorisk betydelse, att R. mottog
kristendomen i den alltmera stelnande
ortodoxa formen, ty därigenom avskars R. senare
från Västeuropas utveckling; kyrkan utförde
dock även i R. en betydande kulturgärning,
mildrade sederna och motverkade slaveriet.
Efter Vladimirs död (1015) utbröt en blodig
brödrafejd. I denna segrade den statskloke
J ar oslav (se d. o.; d. 1054), Olof
Skötkonungs måg; under honom nådde det s. k.
nor-manniska väldet i R. sin högsta utveckling.
Samma år som Jaroslav dog inträdde
brytningen mellan den grekiska och den romerska
kyrkan, och därmed avtog förbindelsen
mellan folk, som fått sin kristendom från
Konstantinopel, och dem, som fått den från Rom.
Normannerna i R. fingo ej längre tillskott av
stamfränder och assimilerades av slaverna.
Kristendomen utbreddes, och de vanl.
grekiska biskoparna fingo starkt inflytande; den
främste prelaten var metropoliten i Kiev, som
lydde under patriarken i Konstantinopel och
erkände den bysantinske kejsaren som den
rättrogna kristenhetens överherre. Vid
Jaroslavs död splittrades riket; hans äldste son
blev storfurste i Kiev, och de övriga blevo
härskare över mindre furstendömen. Vid
dödsfall skedde vanl. en allmän omflyttning av
furstarna, så att storfurstens äldste broder
efterträdde honom och den därnäst mest
betydande fursten blev furste över dennes
område o. s. v. Samtidigt splittrades även
furs-tendömena vid arvskiften; somliga
söndersmulades alldeles, medan enstaka furstar med
våld och väld utvidgade sina områden.
Kolonisationen av R. fortskred norrut och österut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
