Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1355
Ryssland (Historia)
1356
ring — tydligen under de allierades
hårdhänta tryck — på krigets fullföljande:
Keren-skij, nu krigsminister, fick också, efter att
genom vältalighetsorgier vid fronterna ha
sökt återställa armédisciplinen, i gång en
offensiv, som dock slutade med fullständigt
débäcle (juli 1917; se Polsk-ryska
fronten, sp. 1216). Samtidigt med denna krasch
för regeringens krigspolitik kom det till en
allvarlig kris i Petrograd. Som organisatörer
av arbetarnas och soldaternas missnöje, ökat
under förberedelserna till offensiven, hade
bolsjevikerna alltmer framträtt, vilkas
propaganda, sedan Lenin i maj återkommit till
R., med våldsam kraft satt in under lösen:
»All makt åt sovjeternal». En ministerkris i
början av juli, då tre kadetter avgingo närmast
med anledning av att regeringen gick med
på Ukrainas autonomikrav, gav impulsen till
ett försök att framtvinga realiserande av
denna lösen. Ett soldat- och arbetaruppror utbröt;
då sovjeten avvisade kravet på att den skulle
övertaga makten, ställde sig bolsjevikerna i
spetsen för detta. Upproret, snart kvävt,
framkallade en viss antibolsjevikisk reaktion och
väckte till liv känslan för nödvändigheten av
kraftåtgärder mot den alltmer hotande
sam-hällsupplösningen. Under denna
opinionsstäm-ning lyckades Kerenskij tillvälla sig ett slags
diktatur för utvecklingens stabilisering. Då
hans politik inskränkte sig till frasmakeri och
täml. tomma gester (så republikens
proklamerande), gjordes från högerhåll (armébefälet i
samarbete med de borgerligas ledare) ett försök
att genomdriva militärdiktatur, för vars
etablerande den av Kerenskij till överbefälhavare
utnämnde general Kornilov i början av sept.
1917 ryckte mot Petrograd. Kuppförsöket,
misslyckat till följd av truppernas
opålitlighet, gav ögonblickligen signal till en allmän
proletär samling mot
»kontrarevolutionärerna», varvid bolsjevikpartiet, som nyss varit
på väg att isoleras, med ens fick vind i
seglen. Kerenskij, som nu inriktade sin politik
på att bekämpa »faran från höger», blev
fullkomligt ur stånd att uträtta något mot faran
från vänster. Bolsjevikerna vunno för varje
dag ökad terräng och erövrade bl. a.
majoriteten i Petrograds sovjet. Här genomdrevo de,
att en allrysk sovjetkongress skulle
sammankallas till början av nov., och Lenin fram tvang,
trots sina närmastes motstånd,
bolsjevikpar-tiets beslut att i samband med dess
sammanträde göra ett nytt försök att taga makten;
en revolutionär militärkommitté, som
sovjeten 26 okt. tillsatt under Trotskijs ledning
och som förklarade sig vara högsta militära
myndighet i huvudstaden, förhindrade
Kerenskij s försök att vidtaga militära
skyddsåtgärder mot den väntade kuppen. 7 nov.
gick den efter fastställd plan av stapeln.
Praktiskt taget utan motstånd bemäktigade
sig bolsjevikerna huvudstaden, och den
samtidigt sammanträdande kongressen tillsatte,
sedan bolsjevikernas motståndare under protest
avlägsnat sig, samma kväll som verkst.
rege-ringsmyndighet ett folkkommissariernas råd
med Lenin som ordf, och Trotskij som
utri-keskommissarie. Kerenskijs försök att föra
fronttrupper mot Petrograd misslyckades i
och med ett nederlag vid Pulkova. varefter
Kerenskij flydde till utlandet.
Bolsjevikpar
tiet hade härmed tagit makten i sin hand;
inseglet på makterövringen satte de, då de
jan. 1918 upplöste den då sammanträdande
konstituerande församlingen, där
socialistrevolutionärerna hade majoritet.
Bolsjevikväldet (från 1917).
Bolsjevikernas politik inriktades till en början
mindre på socialismens genomförande än på
tryggande av den enl. deras mening genom
kuppen etablerade »proletariatets diktatur».
För att ställa proletariatet till freds
tillmötesgick man ögonblickligt böndernas
jordkrav genom att efter
socialistrevolutionärernas linjer överlämna åt i byarna bildade
jordkommittéer att bland bönderna skifta godsens
arealer, och arbetarklassen tillfredsställdes
genom 8-timmarsdag och införande av
arbetarkontroll över industrien. I en rad
rege-ringsdekret utformades proletärdiktaturens
principer, sedan närmare kodifierade av den
1918 i den nya huvudstaden Moskva
sammanträdande rådskongressen. Samhällets
rättigheter (rösträtt och valbarhet till sovjeterna,
yttranderätt, rätten att med vapen i hand
försvara revolutionen etc.) reserverades
därvid åt proletariatet; proletariatets diktatur
markerades samtidigt genom iscensättande
och tolererande av allehanda förföljelser mot
borgerskapet. För socialismens realiserande
räknade man däremot huvudsaki. med den
världsrevolution, som man väntade skola följa
den ryska omvälvningen, en revolution, som
också till en början ansågs som villkoret för
att bolsjevikerna skulle kunna hålla sig kvar
vid makten. Förhoppningarna på den svekos
emellertid. Närmaste följden blev, att den
fred, som utgjorde massornas främsta krav
av bolsjevismen och som Lenin hade hoppats
skola komma automatiskt genom att det
tyska proletariatet skulle följa det ryskas
exempel, i freden i Brest-Litovsk (se d. o.),
som Lenin i mars tvingade sovjetkongressen
att ratificera, måste köpas med förlusten av
Estland, Lettland, Litauen och Polen samt
erkännande av Ukrainas oberoende (redan i
jan. hade R. under tysk påtryckning måst
erkänna Finlands oberoende). Lämnade i
sticket av det internationella proletariatet,
nödgades bolsjevikerna nu inrätta sig på att
med egna krafter hålla sig kvar vid makten
i R. och försöka att där realisera en isolerad
rysk socialism. Kritisk för bolsjevismens
bestånd var särskilt sommaren 1918. Medan
socialistrevolutionärerna i centrum anordnade
en stor sammansvärjning mot
sovjetregeringen, startades kontrarevolutionära aktioner,
stödda av ententemakterna, i olika delar av
periferien. I s. framryckte kosacker under en
rad »vita» generaler, Aleksejev, Dutov,
Deni-kin, Krasnov, från Sibirien de där till kamp
mot bolsjevikerna organiserade
tjeckoslovakiska krigsfångarna, de tjeckiska »legionerna»
(i samband därmed mördades 16 juli av
sovjeten i Jekaterinburg, tydligen efter inhämtat
tillstånd från Moskva, tsarfamiljen, som ett
par månader tidigare ditförts från Tobolsk,
dit de kejserliga i aug. 1917 sänts av
Kerenskij); i n. besatte ententetrupper
Murman-kusten och Archangelsk. På hösten
hejdades såväl tjeckernas som kosackgeneralernas
frammarsch, och revolutionen i Tyskland och
etableringen av Bela »Kuns rådsrepublik i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
