Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Råttbekämpande - Råttdjur - Råttloppa - Råttsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Råttdjur—Råttsläktet
18
andra; bariumkarbonat, inblandat i 5—10
dir gröt, är ett bra råttgift. Ett av de i
Sverige mest använda råttgifterna är f. n.
kiselfluornatrium (rattoxin). Råttgifterna
blandas med söt limpa, potatis, havregryn,
korv, flott el. andra födoämnen i proportionen
1 d. gift på 5—10 dir föda. Någon droppe
anisolja el. litet muskotnöt höjer
smakligheten. Gifterna utläggas i fingerborgsstora
stycken i små pappersstrutar. I varje
egendom, i vilken gift utlagts, skall uppsättas
anslag därom; upplysning lämnas, att giftet
är farligt att förtära. Giftbetena, 20—50
el. flera, utläggas på alla de ställen i en
fastighet, där råttor visat sig el. efter
allmän erfarenhet bruka förekomma: vid kärl
för köksavfall el. sopor, i råtthål, vid
av-loppsbrunnar, i källare, stall, fähus o. s. v.
Efter två dagar uppsamlas oförtärda beten,
läggas i soptunnorna el. uppbrännas. För
förgörande av råttor i deras gångar användas
kolsvavle- el. svavelsyrlighetsångor. Råttor
ombord på fartyg förgöras huvudsaki.
medelst cyanvätegas, som är giftigare och
verksammare än andra råttmedel men endast får
användas av personer med särskilt tillstånd.
Indirekta medel för r. utgöras av svält:
undanskaffande av allt ätbart, täta plåtkärl
med tättslutande lock för avfall, renhållning
av platsen omkring dessa, förstöring av
råttornas boplatser genom avlägsnande av allt
avfall, råttsäkring av byggnader:
ståltrådsnät (1 cm maskor) för gluggar, plåtbeslagna
dörrar, som ligga tätt an mot ram av cement
el. järn, lagning av hål i stenfot, golv i
matkällare av cement o. a. — För att vinna
någon avsevärd minskning av råttorna bör
allmänt r. i samhället genomföras och
utläggning av gift företagas i samtliga egendomar,
om möjligt samtidigt i alla, och åtgärden
upprepas 3—4 ggr årl., för varje gång med
beten av olika lukt, smak och utseende, för
att misstänksamma djur, som undgått sitt
öde vid en tidigare utläggning, skola falla
offer för en följande. — För att hindra råttor
att komma i land från fartyg el. tvärtom
förläggas dessa på något avstånd från kajen;
förtöjningstrossarna förses med vida
trattar med öppningarna mot land och mot
fartyget el. borstar el. kransar, helst elektriskt
laddade. Ligger fartyget vid kajen, bör
landgången vara bevakad, platsen närmast fri för
att möjliggöra jakt efter flyende råttor.
Hälsovårdsnämnden, i stad såväl som på
landet, äger enl. § 23 a och § 49 a i
hälsovårdsstadgan, »där sådant prövas av behovet
påkallat och särskilda omständigheter ej till
annat föranleda, att meddela föreskrift om
vidtagande av åtgärder för utrotande av
råttor och möss». Underlåtenhet att efterkomma
nämndens föreskrift medför böter. G. Wrgn.
Råttdjur, Muridae, den största fam. av
ordn. gnagare med talrika släkten och arter
i alla världsdelar. Storlek och kroppsbyggnad
växla mycket; hos alla äro dock
gnagartän-derna smala men täml. tjocka och
kindtänderna tre i varje käkhalva.
Råttloppa, zool., se Loppor.
Råttsläktet, Mus, tillhör fam. råttdjur bland
gnagarna. Hithörande arter utmärkas av
spetsig nos, kluven överläpp, täml. stora, svarta
ögon, utstående öron, lång, cylindrisk svans,
Bild 1. Svarta råttan, Rattus rattus.
klädd med ringar av fjäll och enstaka hår.
Kindtänderna äro trubbknöliga med slutna
rötter. På grund av den stora artrikedomen
uppdelas r. i flera undersläkten, av vilka
Rattus (råttor) och Mus (möss) äro de
viktigaste. De förra äro större och klumpigare,
och svansen bär 210—260 fjällringar, de
senare mindre och med 180 ringar. Alla äro
livliga, glupska djur med väl utvecklade
sinnen. De flesta äro allätare och föröka sig
synnerligen raskt. Svarta råttan, R.
rattus, är ovan mörkt brunsvart, under
gråsvart. Kroppslängden är 35 cm, varav 19
komma på svansen, öronen äro stora, nakna,
tunnhånga och nå, när de vikas framåt, till
ögat. På detta drag jämte på kraniets större
bredd i nackregionen skiljes arten lättast
från efterföljande. Den svarta råttan inkom
till Sverige trol. på 1200-talet och spred sig
raskt över hela landet upp till Jämtland. Den
fanns även längs hela Bottniska vikens
kustland. Den bruna råttan, R. decumanus, är
ovan gråbrun, under gråvit. Mörkare former
äro ej sällsynta och förväxlas lätt med föreg.
art. Kroppslängden kan uppgå till 42 cm,
varav 18 cm komma på svansen, öronen äro
täml. korta och tjocka; framåtvikta nå de ej
till ögonen. Den inkom över Skåne på
1790-talet och har så gott som överallt
undanträngt och dödat den svarta råttan på grund
av sin överlägsenhet i fråga om storlek,
vildhet och fruktsamhet. F. n. torde den endast
saknas i fjälltrakterna. Den svarta råttan
lever ännu kvar på några ställen i
Hälsingland och i Halland. Båda arterna kunna bli
farliga för människan, emedan deras loppor
äro i stånd att överföra böldpest. De angripa
även alla slag av födoämnen och förorsaka
Bild 2. Bruna råttan, Rattus decumanus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
