Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Räknemaskin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Räknemaskin
24
Bild 1. »Brunsviga» räknemaskin.
skivor», samt Maurel och Jayet (1849). En
annan maskintyp, den i handeln mest
förekommande, är den, som i st. f. »trappvalsar»
har skivor (ty. Kurvenscheiben), som reglera
nio in- och utskjutbara kuggar el. tänder
(ty. Sprossenräder), på svenska kallade
pinn-hjul. På en maskin med »pinnhjul» uttog
W. Odhner (Petersburg) patent 1878, men
först efter nytt patent, 1890, börjades
tillverkning. Efter uppfinnaren kallas
maskiner av denna typ vanl. Odhnermaskiner. Efter
överenskommelse med Odhner började firman
Grimme, Natalis & co. i Braunschweig tillv.
av denna maskin 1892 under namnet
»Bruns-viga». Av »Original-Odhner», som den första
maskinen nu kallas, ha många modeller
utkommit men ändock avsevärt flera av
»Bruns-viga» (bild 1). Egentlig fabrikation av r.
börjades av A. Burkhardt i Glashütte, som 1878
förde i marknaden en maskin,
»Burkhardt-Arithmometer». Bland de många uppfinnare,
som mer el. mindre baserat sina
konstruktioner på systemen Thomas el. Odhner, må
nämnas Heinitz (Dresden), Haack (Berlin),
Schus-ter (Berlin), Spitz (Berlin), Pöthig (Glashütte),
Weidmann (Leipzig). Cordt (Oldenburg), Jahn
(Wien) och Jahnz (Zürich). Efter mer
självständiga linjer äro maskiner konstruerade av
Bild 2. »Sundstrand» additionsmaskin.
bl. a. Hamann (Friecjpnau) och Seidel & Nau1
mann (Dresden) och Selling (Würzburg).
Léon Bollée, Le Mans (1888—95),
konstruerade en maskin, som arbetade efter verklig
multiplikationsprincip. En verkligen lyckad
maskin efter en alldeles ny princip är den av
Otto Steiger (1892) konstruerade och av Hans
W. Egli, Zürich, tillverkade »Millionär». Den
framställer enkelprodukterna genom endast
ett vevslag för varje multiplikators- el.
kvotställe. Maskiner, som ej kunna
hänföras direkt till någon av de förra grupperna,
äro svenskarna J. Hultmans och A. M.
Johanssons (1900—04) maskin, »Mercur», med
roterande hjul med rörliga kuggar och
inställning medelst förskjutning på rörliga axlar.
Om originella konstruktioner vittna
Vermeh-rens (Hellerup, Danmark) och J. C. Enbergs
(Lidingö) patent 1913. Prof. P. E. Fagerholm
(Stockholm) fick 1924 patent på en
räkne-apparat för specialkalkyler; man kan genom
inställning av endast ett organ omedelbart
avläsa flera svar. En kombination av
additions- och multiplikationsmaskiner visas
genom »Facit», försedd med 10 tangenter för
inställning av talen (konstruktör K. V.
Ru-din). Baldwin och Monroe (New York) ha
utrustat sin maskin »Monroe» med ett
81-tangentsbord för samma ändamål. C. Luttrop
(Stockholm) har byggt sin maskin med
10-tangentsbord men konstruerat rotatorn efter
helt andra principer.
Additionsma skiner är benämningen
på en stor grupp, som delas i »icke tryckande»
och »tryckande» (vanl. kallade »skrivande»).
De förra kallas också
»kalkyleringsmaski-ner». Räkningen på dessa utföres direkt
genom siffertangenternas nedtryckande,
varvid resultatet framkommer på sifferhjulen. I
synnerhet multiplikation går otroligt fort på
dessa maskiner. Hit höra maskiner från Felt
& Tarrant, Chicago (1889), »Comptometer» (bild
3), Proskauer, Berlin (1892), Lotterhand (1904),
Burroughs’ »Calculating» (1909) m. fl. Enkla
adderingsapparater, som vanl. manövreras med
ett stift, äro i regel byggda i form av avlånga
lådor och arbeta medelst snören, böjliga
stålband, kuggstänger el. kedjor. Sådana
apparater äro patenterade till ett stort antal ända
från 1884. Den första praktiskt brukbara
tryckande additionsmaskinen, som
fabriks-mässigt framställdes, konstruerades av
amerikanen W. S. Burroughs (1882). Den första
maskinen blev färdig 1888 och kostade då
300,000 doll. Egentlig fabrikation börjades
1891. Additionsmaskinerna med tryckverk
komma till sin största användning vid
kontorsarbetet. De äro i huvudsak konstruerade
efter principen: 81 tangenter el. 10 tangenter.
Ehuru 81-tangentssystemet framkom först,
visa dock patenthandlingar, att
10-tangents-systemet är av samma ålder. Som ledande
märken bland 10-tangentsmaskinerna må
nämnas »Dalton» och »Sundstrand» (bild 2). Bland
81-tangentsmaskinerna står fortfarande
»Burroughs» främst. Till denna grupp hör en svensk
maskin, »Addo», som redan vunnit berättigat
erkännande.
Differensmaskiner för beräkning
av logaritmtabeller o. dyl. föra tanken tillbaka
till Müller (1786). Matematikern Charles
Bab-bage i Cambridge började redan 1812
kon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
