Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rättskraft - Rättskälla - Rättsliga påföljder - Rättslig handlingsförmåga, Rättshandlingsförmåga, Handlingskapacitet - Rättslära - Rättslärd - Rättslöshet - Rättsmedel - Rättsmedicin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Rättskälla—Rättsmedicin
46
mell r. bör ej användas) vara en
förutsättning för r. i egentlig mening; på denna
uppfattning bygger den ovan givna definitionen
av begreppet r. R. tillkommer i allm. endast
beslut i materiella tvistefrågor. I svensk
praxis har man dock tillagt rättskraftsverkan
även åt beslut i vissa proeessuella frågor, ss.
ang. domstols behörighet. R. har sin grund i
en praktisk nödvändighet, i kravet på
rättssäkerhet. Dess väsen bör bestämmas från
synpunkten av processens ändamål att bereda
rättsskydd genom fastställelse. R. förlänar
denna fastställelse definitiv karaktär.
Praktiskt viktiga äro de ofta förekommande
spörsmålen om r:s omfång i objektivt hänseende
(vilken eller vilka frågor, som beröras av en
doms r.) och i subjektivt hänseende (mot vilka
rättssubjekt r. skall gälla). Domstol har att
ex officio tillse, att en gång avdömd sak ej
ånyo upptages till prövning. Part äger också
invändningsvis (exceptio rei iudicatae) göra
gällande, att instämd sak är res iudicata.
Med hänsyn till kriminalprocessen möta
särskilda frågor av väsentligen annan natur än
de, som angå civildoms r. Modern rätt
antager i större utsträckning res iudicata i
brottmål, än vad fallet är i gällande svensk rätt,
enl. vilken tilltalad person understundom är
utesluten från att kunna till sin förmån
åberopa förut fälld dom i saken. Å. H.
Rättskälla, jur. Medan rättsfakta (se d. o.)
alstra förändringar i det konkreta
rättstillståndet genom att förändra de förutsättningar,
till vilka rättsreglerna anknyta sig, alstra r.
förändringar i detta tillstånd genom att
förändra rättsreglernas eget innehåll, i det att
de komma vissa regler att bortfalla el.
förändras, nya att uppstå. De vägar, på vilka
detta sker, äro lagstiftning (se Lag och
Lagförklaring) och rättspraxis (se
d. o.). Faktorer sådana som rättssedvänjor,
rättsvetenskap, billighet o. s. v. äro av
betydelse för rättsbildningen i den mån de
påverka de båda förstnämnda. Inom folkrätten
spela avtal (traktater) rollen av en
särskild r. N. S-g.*
Rättsliga påföljder, jur., se Påföljd och
Rättsföljder.
Rättslig handlingsförmåga, Rätts
handlingsförmåga, Handlingskapaci-t e t, en människas av lagen erkända förmåga
att företaga giltiga rättshandlingar, d. v. s.
att kunna genom egna viljeförklaringar
frambringa avsedda rättsliga verkningar. I allm.
tillerkännes r. alls icke det späda barnet men
den uppväxande unga människan efter hand i
allt större utsträckning för att bli
fullständig, då hon uppnått myndighetsåldern. Blott
undantagsvis kräves för företagande av vissa
enskilda rättshandlingar högre ålder (se
Adoption), medan däremot den offentliga
rätten ej sällan utstakar högre åldersgränser
(se Myndighetsålder).
Omyndighetsförklaring (se Omyndig) utesluter i stort
sett r., och även den myndige saknar r., då
han i sitt handlande är påverkad av rubbad
själsverksamhet (sinnessjukdom, sinnesslöhet
el. tillfällig sinnesförvirring). C. G. Bj.
Rättslära, läran om den juridiska rätten.
Denna kallas positiv (empirisk) el.
juridisk, då den behandlar de i en viss stat
på en viss tid gällande rättsförhållandena (se
Rättsvetenskap), däremot
filosofisk, då den behandlar rättens begrepp och
därmed samhörande problem (se
Rättsfilosofi). E. T-n.
Rättslärd, person, som ägnat sitt arbete åt
rättsvetenskapen och i utgivna skrifter
framlagt resultat av sådant arbete.
Rättslöshet, jur., saknad av rättigheter. På
tidigare kulturstadier är det ofta endast åt
samhällets egna medl., som (juridiska)
rättigheter tillerkännas. Främlingar och slavar
voro rättslösa t. ex. i det gamla Rom (se
Romersk rätt) och enl. den fornsvenska
folklagen (jfr Frid och K o n u n g s f r i d).
Vidare förekommer icke blott i äldre utan
även i senare rätt, att — vanl. till följd av
begångna förbrytelser — en mer el. mindre
omfattande r. inträder för personer, som förut
varit erkända som rättssubjekt, t. ex. hos
romarna genom capitis deminutio (se d. o.), hos
germanerna genom fredlöshet (se d. o.
och Bann), i den rom.-kat. kyrkan genom
bannet (se Bannlysning), i fransk
rätt genom den först på senare tider
avskaffade påföljden borgerlig död (se
d. o.). En rättsminskning av starkare
begränsad art är ärelöshet, som i svensk rätt
omtalas åtm. redan i förra hälften av 1500-talet
och ännu i 1734 års lag stadgas för åtskilliga
slag av brott. Till samma kategori hör
förlust av medborgerligt
förtroende, som i 1864 års strafflag stadgades
såsom påföljd för brott av vissa slag och 1918
ersattes med »påföljd enligt kap. 2 § 19
strafflagen» (se Medborgerligt
förtroende och Påföljd). K. G. Wn.
Rättsmedel (lat. reme’dia iüris), av lagen
anvisade medel att få domstols beslut
underkastat ny domstolsprövning. R. äro dels
ordinära, vilka användas för vinnande av
ändring i icke laga kraft vunna beslut, dels
extraordinära, med vilka rättskraften,
som åkommit ett beslut, häves och tillfälle
beredes till ny prövning av den definitivt
avgjorda frågan. Devolutivt kallar man
ett r., som gör målet anhängigt vid högre
rätt; icke devolutivt r. medför
målets återupptagande vid samma domstol, som
avdömt det. Genom appell hänskjutas till
rättsmedelsinstansens prövning både
bevis-och rättsfråga (se Rättsfråga);
rättsmedlen revision och kassation hänskjuta
till denna prövning endast rättsfrågan samt
spörsmålet huruvida laga former iakttagits.
I sv. rätt finnas följ, ordinära r.: v a d, b
e-s v ä r och revisionsansökning,
de-volutiva, samt återvinning (mot
tred-skodom, se d. o.), icke devolutivt. Samtliga
dessa r. äro av appelltyp. Extraordinära r.,
vilka givetvis endast få användas
undantagsvis under strängt begränsade förutsättningar,
äro resning och återbrytande av
dom, som vunnit laga kraft; till denna grupp
kan man också räkna nullitetsbesvär,
som dock formellt av lagen behandlas som
ordinärt r. Å. H.
Rättsmedicin, den gren av
läkarvetenskapen, som avhandlar dels denna vetenskaps
användning för rättsliga ändamål, dels den
lagstiftning, som omfattar läkarens verksamhet
och uppgift inom samhället. Alla
läkarvetenskapens grenar utgöra grundval för r., om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
