Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rättvik (socken) - Rättviks kontrakt - Rätval - Rätvingar - Rätvingesländor - Rät vinkel - Räv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Rättviks kontrakt—Räv
54
Rättviks kyrka och kyrkstallar.
Gustav Vasa f. ggn till dalfolket, varom den
vid kyrkan resta Vasastenen, omgiven av 12
mindre stenar, erinrar. I de upproriska
rörelserna under Gustav Vasa togo
Rättvikskar-larna även del, liksom i »nävtåget» 1598 och
dalupproret 1743. Litt.: S. A. Åberg, »R.» (2
bd, 1921—22); K.-E. Forsslund, »Med
Dalälven från källorna till havet», bok 8 (1922).
Rättviks kontrakt, i Västerås stift,
omfattar 4 pastorat: Rättvik (med Bingsjö-Dådrans
kapellförs.); Boda; Orsa (med Skattunge
kapell förs.); Öre.
Rätval, zool., se Valar.
Rätvingar, Ortho’ptera, insektsordning med
väl utbildade bitande mundelar, stor rörlig
mellankroppsled samt två par vingar, av vilka
de främre äro utbildade till läderartade
täckvingar, vilka övertäcka de vida större,
tunnare och i vila hopveckade flygvingarna.
Postembryonalutvecklingen är en direkt s. k.
epimorfos, d. v. s. ungarna likna i
kroppsform de fullbildade djuren med undantag för
vingarna, vilka anläggas som små utskott
och gradvis tillväxa. R. äro jämförelsevis
stora insekter, små former äro mycket
sällsynta bland dem, medan flera former höra till
insektsvärldens jättar. Omkr. 12,000 arter
äro kända, varav blott omkr. 500 tillhöra
Europas fauna. R. uppdelas i två underordn.,
Cursoria, vilka sakna hoppben och
Ijudalstran-de organ samt ha dolt äggläggningsrör, samt
Saltatoria, vilka ha hoppben (förtjockade
baklår), ljudalstrande organ samt vanl.
framsträckt äggläggningsrör. Somliga författare
ha frånskilt som särskilda underordn. ej blott
kackerlackorna och
spökskräc-k o r n a (se d. o.) utan även bönsyrsorna
el. rovskräckorna (Mantidae, se d. o.),
så att Orthoptera blott skulle omfatta
Saltatoria, medan andra författare lägga mera vikt
vid de omisskännliga likheter mellan
grupperna, som finnas. Saltatoria omfatta
gräshoppor, vårtbitare och syrsor (se
dessa ord). I. T-dh.
Rätvingesländor, Pseudoneuro’ptera, var
tidigare det brukliga namnet på en underordn.,
som omfattade dagsländorna,
troll-sländorna och sjösländorna(se
dessa ord). På grund av att djuren genomgå sin
utveckling i vattnet kallades de också
Amphi-biotica. Numera betraktas dessa grupper som
självständiga underordn. I. T-dh.
Rät vinkel, mat., se Vinkel.
Räv, Vu’lpes vu’lpes, tillhör ett undersläkte
av hundsläktet (se d. o.). Den vanliga r. når
en längd av 61—75 cm, vartill kommer den
yviga svansen med 40—47 cm. Boghöjden är
35—38 cm och vikten 6—10 kg. Kroppen är
slank och smidig men ser tjockare ut på
grund av pälsens täthet. Huvudet är brett och
nosen lång och smal. Till färgen är r. gulröd
med strupen, bringan, större delen av halsen
och lårens insida vitaktiga. De upprätt
stående öronens baksida och fotterna äro svarta,
svansspetsen vit. Stiekelhåren på rygg, länd
och lår ha hos gamla r. i vinterdräkt vita
ringar. Andra färgvarieteter äro dock ej
ovanliga. K o r s r ä v har en mörk strimma
längs ryggen och ett tvärställt, mörkt band
över bogarna, brandräv har blåaktig
bringa och svans utan vit spets, s v a r t m
a-g a d r. svart undersida, och svarträv el.
silverräv (jfr nedan) är mer el. mindre
rent svart med spridda, vita hår. R. är
övervägande ett nattdjur, som tillbringar dagarna
i en håla, lya, ofta ett grävlingsgryt, där
honan i april el. maj föder 4—9 blinda, till
färgen gråblå ungar. I motsats till övriga
hunddjur jagar r. alltid ensam. Födan
ut-göres huvudsaki. av mindre däggdjur från
råttor och sorkar till harar, fågel, särskilt
liggande skogsfågel, men även av daggmask,
sniglar, större insekter och fisk samt,
särskilt på hösten, bär. Då r. gärna vistas i
närheten av människoboningar, förgriper den
sig, i synnerhet under ungarnas uppväxt, på
tamfågel. Dess skadlighet torde dock vara
betydligt mindre, än vad allmänt anses, och
uppväges till stor del av dess betydelse som
sork jägare. På jaktbart vilt kan naturligtvis
en talrik rävstam verka skadligt. Den
allmänna åsikten om r:s list är åtskilligt
överdriven; dock talar för dess
anpassningsförmåga, att stammen trots förföljelse ej
decimerats. Härtill bidrager likväl utrotningen
av r:s svåraste fiende, vargen. Skinnet,
särskilt vintertid, lämnar ett värdefullt
pälsverk. Vida dyrbarare är färgvarieteten sil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
