Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Röyken—Saalburg
124
Röyken, herred i Buskerud fylke, Norge, på
halvön mellan Dramsf jorden octh Oslof jorden;
112,31 kvkm, 5,590 inv. (1930). Vid
Oslofjor-den Slemmestads cementfabrik. Ax. S.
Röök [rok], von, svensk släkt,
härstammar från kamreraren Jakob Jakobsson
Röök (d. 1732). Två hans söner adlades 1773
med namnet von R. Om den ene av dem,
C. F. v. R., och hans son se nedan.
Röök [rök], Carl Fredrik von,
forti-fikationsofficer (1725—93); jfr släktart. Blev
volontär vid Fortifikationen 1737 och var i
fransk tjänst 1744—48. Återkommen
kommenderades R. till befästningsarbeten i Finland
och Pommern, blev major 1762 och
general-kvartermästarlöjtnant 1769. Han
transporterades 1771 till Stockholm, blev 1773 chef för
pommerska fortifikationsbrigaden och adlades
s. å. Han erhöll avsked 1785. — R. var en
skicklig och tapper officer, som användes
för många olika uppdrag. Han utgav 1766
»Nouveau système de la défense des places
fortes», ett förtjänstfullt arbete med
åtskilliga självständiga och goda idéer. L. W:son M.*
Röök [rok], Lars Jakob von,
fortifi-kationsofficer, konstnär (1778—1867), son till
C. F. v. R. Tog officersexamen 1795,
medföljde Gustav IV Adolf till Petersburg 1796,
reste 1798 i en hemlig beskickning till Berlin
och besökte 1801 Paris. R. kom över
Spanien och Frankrike 1807 till Rom, där han
ett par år studerade arkitektur och
teckning. Han blev löjtnant vid
Fortifikationen 1812 och hovjunkare 1814, tog 1820
avsked ur krigstjänsten och vistades 1823
—24 i Rom, där han
studerade, bl. a. för
Byström. Han utgav
»Anteckningar under
en resa på Sicilien»
(1824) med av honom
själv litograferade
teckningar. R.
uppehöll sig 1825—30 i
Bologna och blev 1830
chef för Kongl.
museum (Nationalmuseum). Där infördes en
viss reda under hans
förvaltning. En del av
museet blev tillgänglig för allmänheten;
tryckta kataloger utgåvos, och samlingarna
vårdades genom restaurationer o. dyl. R.
utnämndes till hovintendent 1839. När M. G.
Anckarsvärd 1844 blev chef i
överintendents-ämbetet, måste R. dock vika och tog avsked
1850. Han var »en originell, småkvick och
för konsten på sitt sätt nitälskande
personlighet». Utdrag ur R:s anteckningar ingå i
A. Ahnfelt, »Ur svenska hofvets och
aristokratiens lif», I (1880). R. var även
arkitekturtecknare och utsiktsmålare. -rn.*
Sär latinska alfabetets nittonde bokstav,
motsv. grek. 2, o, <; (sigma). Det
egentliga s-ljudet tecknas oftast med s;
flera franska beteckningar av s-ljudet i från
latinet härrörande ord ha inkommit i sv.
(civil, scen, aktie). I nära samband med
s-ljuden står s/e-ljudet, i sv. tecknat på många
sätt, t. ex. sjö, skön, stjäla, skjul, chet, schack,
pension, lek/ion. Svenskt r + s
sammansmälter ibland till ett ljud, s. k. supradentalt
s: fors. S. är förk. bl. a. för sv. sida(n), söder;
för lat. senatus (senat); för it. solo (ensam; i
musiken); för Sankt (Saint, San, Såo;
framför helgonnamn). A. Lbd.
S, kem. tecken för en atom svavel.
Sa, kem. tecken för en atom samarium.
S. A., förk. av fr. Son Altesse, Hans
(Hennes) Höghet.
s. a., förk. av lat. sine anno, utan år (tal).
s:a, förk. av summa.
Saabye [så’by], August Vilhelm, dansk
skulptör (1823—1916), studerade i Köpenhamn
vid kon stakad, och för H. V. Bissen. Bland
hans tidigaste större arbeten voro en staty
av Holberg (1851) och en »Venus» (1852).
1855—65 vistades S. i Rom och 1869—70 i
Paris. I Rom modellerade han bl. a.
»Fiskargosse» (1856; brons; konstmuseet i
Köpenhamn), 1864 den stora gruppen »Adam och
Eva efter syndafallet», 1883 »Susanna inför
rådet» och 1891 statyn »Lady Macbeth». Han
ul förde även statyer av målaren Abildgaard
(1868), H. C. Andersen (1877; i Kongens have)
och kompositören J. P. Hartmann (1905; på
S:t Annæ plads, Köpenhamn). G-g N.”
Säadidynastien, se Marocko, sp. 927.
Saadja ben Josef, judisk teolog (882—942).
Valdes 928 till gaon (se d. o.) för judiska
akad. i Sura i Babylonien men avsattes
såsom alltför självrådig 930. Han sökte
åstadkomma överensstämmelse mellan G. T., den
judiska traditionen och förnuftet samt
försona de med varandra på hans tid kämpande
riktningarna inom judendomen. Hans
förnämsta verk är ett stort arbete på arabiska,
»El-’amänät wa-l-irtiqädät» (Trosläror och
dogmer; 1880; hebr. övers. 1562). S. var
också banbrytande som filolog, bl. a. genom
»Kutub el-luga», den första systematiska
framställningen av den hebreiska grammatiken,
känt blott genom citat. H. Derenbourg utgav
1893—1900 5 bd skrifter av S. K. V. Z.*
Saalburg [zä’lbork], romerskt läger i
närheten av Homburg på Taunus vid den
romerska limes, anlagt mot slutet av l:a årh. e. Kr.
Det nu synliga kastellet med hög vallmur
an-lades mot 2:a årh:s slut. Det utgjorde
förläggningsort för en romersk kohort. På den
före 200-talets utgång övergivna platsen
började utgrävningar företagas 1871, fortsatta
med omfattande rekonstruktioner och
restaureringar. Lägret inrymde utom ett
praeto-rium kaserner samt därutöver diverse
byggnader; ett magasin användes nu som museum.
Utanför bildades »lägerbyn» (vicus),
boningsort för köpmän, hantverkare m. m. men även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
