Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Saaz—Sabazios
130
»La Republica literaria» (1665), en rolig satir
över tidens spanska litteratur, som utkom
under pseud. Claudio Antonio Cabrera.
Fyndet av förf:s manuskript har bevisat, att
arbetet är av S., vilket förut betvivlats. S:s
»Obras completas» utgåvos 1789—90 i 11 bd.
Se f. ö. Rivadeneira, bd 25, 32 och 42. K. A. II.
Saaz [zäts], tjeck, iatec, stad i n. v.
Böh-men, Tjeckoslovakien, vid floden Eger; 18,061
inv. (1930), mest tyskar. Centrum för den
bömiska humlehandeln, livsmedelsindustri; i
omnejden stark frukt- och humleodling.
Saba, latinisering av Säby, se J u 1 i t a.
Saba, fordom rike i s. v. Arabien. Enl.
sagan var ddn där belägna staden S. residens
för den från Salomos historia bekanta
drottningen av S. Jfr Sabéer.
Saba, nederl. vulkanö bland Små Antillerna
(se karta vid Antillerna); 13 kvkm,
1,688 inv. (1931). Svavellager.
Sabac [Jagats], ty. Schabatz, stad i
Jugoslavien, vid Sava, 50 km v. om Belgrad; 12,563
inv. (1931). Biskopssäte; före 1864 turkisk
fästning, nu förfallen. Om striderna vid S.
under världskriget se Serbiska
krigsskådeplatsen.
Sabadell [sacoaöäTj], stad i sp. prov.
Barcelona (Katalonien); 37,529 inv. (1921). Är
Spaniens andra textilindustristad med omkr.
500 fabriker och 11,000_arb.
Sabadi’lla, Schoenocau’lon officinäle,
lökväxt med långa, smala blad, ända till 2 m
hög stängel och små, gröngula blommor i
långt ax. Fröna, sabadillfrö, lusfrö,
innehålla flera mycket verksamma alkaloider.
De nyttjas för att förgöra löss, särskilt på
huvudet, mest i form av s. k. lusättika
(Acetum sabadillae; sönderstötta sabadillfrön
jämte sprit, utspädd ättiksyra och vatten),
som bör användas mycket försiktigt, särskilt
vid hudlösheter el. sår. G. M-e;C. G. S.
Sabäl, P a 1 m e’t t o, amerikanskt
palmsläkte med bärfrukt och solfjäderlika blad
utan taggar. S. palmetto (i s. ö. U. S. A.)
lämnar ett eftersökt skeppsbyggnadsvirke,
och bladen av S. mexicana utgöra materialet
till mexikanernas bredskyggiga hattar. G. M-e.
Sabatler [sabatie’], Louis August e,
fransk teolog (1839—1901). Blev 1864 pastor
i Aubenas och 1868 prof, i reformert dogmatik
i Strassburg men nedlade ämbetet, då
Strass-burg blivit tyskt, och
blev efter en tid för
tyskfientliga
uttalanden utvisad ur
Tyskland. Till stor del på
grund av S:s
energiska arbete
upprättades 1877, såsom
ersättning för den
upplösta franska
fakulteten i Strassburg, i
Paris en till Sorbonne
anknuten
protestantisk teol. fakultet, vid
vilken S. från början
knöts som prof, i reformert dogmatik. Här
intog S., särskilt efter utgivandet av det i
Frankrike med utomordentligt bifall hälsade
arbetet »Esquisse d’une philosophie de la
religion d’après la psychologie et 1’histoire» (1897;
8:e uppl. 1910; »Utkast till en religionsfilosofi
efter psykologien och historien», övers, av N.
Söderblom, 1898), en alltmer framskjuten
ställning och utövade både som prof, och
kanske än mer som dir. för den
religionshisto-riska avd. av École des hautes études en
synnerligen inflytelserik, för hela Frankrikes
andliga liv betydelsefull lärarverksamhet. S:s
teologiska ståndpunkt hade rönt starkt
inflytande från Schleiermacher och A. Ritschl.
Hans religionsteori är emellertid i ännu högre
grad än dessas »subjektivistiskt» orienterad.
S. underströk starkt den symboliska
karaktär, som kännetecknade uttrycken för den
subjektiva religiösa upplevelsen. Litt.: Monogr.
av J. Viénot, I (1927); H. F. Damgaard,
»Pa-riserskolens teologi» (1930). G. A-n.
Sabatier [sabatie’], Paul, fransk kemist
(f. 1854), från 1884 prof, i kemi vid univ. i
Toulouse. S. har utfört ett stort antal
viktiga undersökningar i fysikalisk och
oorganisk kemi; hans stora
insats i kemien är
utarbetandet under
medverkan särskilt av J.
B. Senderens av
metoder för organiska
ämnens katalytiska
hyd-rering (1897—1914; se
Fetthärdning och
Hydrering). Även
den motsatta
processen, d. v. s.
avskiljandet av väte, liksom
även borttagande av
vatten ur organiska
föreningar, har av S. genomförts på
katalytisk väg. S:s arbeten bilda utgångspunkten
för den nutida organisk-kemiska teknikens
vidsträckta och framgångsrika användning av
katalytiska processer. S. har utgivit bl. a.
»La catalyse en chimie organique» (1913; ty.
2:a uppl. 1927). Led. av sv. Vet.-akad. (1928).
Han erhöll Nobelpriset i kemi 1912. S. A-s.*
Sabatier [sabatie’], Paul, fransk reformert
teolog och historiker (1858—1928).
Tjänstgjorde 1885—93 som präst bl. a. i Strassburg
och i S:t-Cierge men ägnade sig sedan helt åt
utforskandet av
fran-ciskanordens äldsta
historia. Världsberömd
blev han genom sin
även litterärt
mästerliga »Vie de saint
Frangois d’Assise»
(1894; sv. övers. 1895),
som först godkändes
av påven men 1894
sattes på Index. 1902
grundade han i
Assi-si Société
internatio-nale des études
fran-ciscaines. Han var en
framstående kännare och gynnare av den
franska modernismen (i »Les modernistes»,
1909). 1919 blev han prof, i kyrkohistoria i
Strassburg. — Litt.: A. G. Little, »P. S.»
(1929). HgPl.
Saba’zios, frygisk, Dionysos närstående och
med denne av grekerna identifierad gud, vars
mystiska och orgiastiska kult, vari ormen
XVII. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
