Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Sabel—Sabotage
134
sydarabisk stam, himjarerna (him j
a-riterna), enl. traditionen en äldre gren av
s. Ända till senaste tid ha namnen s. och
himjarer utan åtskillnad använts som
liktydiga namn på ett och samma folk. Är 26
f. Kr. försökte romarna bemäktiga sig
Syd-arabien för att komma i besittning av dess
omätliga rikedomar, men företaget
misslyckades fullständigt i Arabiens öknar. Större
framgång hade andra inkräktare. Se vidare
Arabien, sp. 1204. Om den forntida
syd-arabiska kulturen vittna ännu i dag urgamla
fornlämningar, bestående av slott, dammar
o. a. byggnadsverk, ävensom en mängd
inskrifter från flera hundra år f. Kr. till omkr.
500 e. Kr. De s a b e i s k a inskrifterna
äro skrivna med ett särskilt alfabet, som
utvecklats ur den gamla kanaaneiska
skriften. Den första underrättelsen om dessa
fördes till Europa av tysken Niebuhr på
1760-talet. Bland senare upptäcktsresande på detta
område märkes österrikaren E. Glaser, som
besökte Sydarabien fyra ggr 1882—94 och där
förvärvade rika samlingar. Det sabeiska
språket är liksom den nära besläktade mineiskan
ännu ganska ofullständigt känt. De skilja sig
från arabiskan i flera viktiga punkter. I och
med Sydarabiens övergång till
muhammedanis-men blev arabiska språket härskande där. 1
de avlägsna kustländerna ö. om Jemen och på
Sokotra ha dock sydarabiska dialekter, mehrl
o. a., bibehållit sig till våra dagar. Prof. A.
Moberg fann 1921 i ett syriskt manuskript
betydande rester av en skrift, behandlande
kristendomsförföljelserna i sabéerriket på
500-talet. — Litt.: F. Hommel, »Süd-arabische
Chrestomathie. Minäo-sabäische Grammatik»
(1893); C. Huart, »Histoire des arabes», I
(1912). K. V. Z.*
Sabel, eg. ett slags svärd med krokig klinga
och till följd därav ökad huggkraft. S. anses
härstamma från det gamla Persien och blev
känd i Europa genom korstågen. På
1500-talet ingick s. i landsknektarnas och på
1600-talet i de skotska soldtruppernas beväpning.
Svenskt armévapen blev s. under 1700-talet,
då efter ungerskt mönster uppsattes ett nytt
lätt kavalleri, husarerna, beväpnade med s. k.
husarsablar (bild 1). S. kallas numera alla
längre sidovapen i militärt bruk, vare sig
de ha krökt el. rak klinga (jfr bild 2). Jfr
Huggare. För sabelfäktning användes ett
vapen med florettliknande klinga. O. K-a.*
Sabelantilop, zool., se O r y x.
Sabelbajonett, krigsv., bajonett med
sabel-liknande klinga, infördes i Frankrike omkr.
1840. S. finns än i dag på armégevär. Se
Bajonett. O. K-a.*
Sabelfäktning, se Fäktkonst.
Sabelhandrem, se P o r t e p é.
Sabe’ller, Sabelliska språket, se
Italiens fornspråk, sp. 856.
Sabeltaska, en flat läderväska, som av
husarer i flera arméer, däribland den svenska,
under 1700- och 1800-talet bars vid
sabel-kopplet och var avsedd till förvaring av order,
kartor o. dyl. C. O. N.*
Sa’bick, zool., se E 1 r i t s a.
Sabine [sobi’n], gränsflod i U. S. A., mellan
Louisiana och Texas; omkr. 800 km. Mynnar
i Mexikanska bukten genom en haffliknande
sjö, S. lake.
Sablner, fornitaliskt folk av indoeuropeisk
härstamning, bosatt i höglandet n. om
La-tium, besläktat med latinerna men avgränsat
från dem genom språkliga olikheter. De
voro kända för enkla seder och hade en
stamförfattning, som försvårade uppkomsten av
självständiga stadssamhällen. Utgreningar av
den sabinska (sabelliska) stammen trängde
ned omkring Latium (herniker och volskerj
till Adriatiska havet och Samnium, vars
invånare erövrade Kampanien. Romarnas
långvariga strider med dessa folk ändade med en
avgörande kamp med samniterna (se d. o.)
om väldet över Italien. E. St.
Sabinerbergen, it. Monti Sabini, se A p e
n-n i n e r n a, sp. 1144, och karta vid Italien.
Sablnskornas bortrövande, enl. sagan en
under striderna mellan sabiner och romare av
de senare begången våldshandling, som dock
på grund av de rövade kvinnornas förmedling
slutade med försoning. S. har varit ett i
konsten ofta använt motiv.
Sable island [sei’bl äPlend], låg sandö s.
om Nova Scotia, Kanada, beryktad för många
skeppsbrott.
Sabme, se Lappar, sp. 756.
Saboréer, »granskarna», »de förklarande»,
benämning på judiska lärda i Babylonien,
som medverkade vid Talmuds slutredigering
(500 e. Kr.). Jfr Rabbinska språket
och litteraturen och T a 1 m u d. L. F.
Sabotage [sabåtä% sv. uttal -ä’/] (av fr.
sa-boter, arbeta långsamt, fuska ihop), fr.,
betecknar ett av vissa arbetargrupper förordat
till-vägagående mot arbetsgivare, som motsätta
sig arbetarnas krav, bestående i att
arbetaren utför arbetet med så mycket slöseri av
arbetstid (se C a’c a n n y) och material, att
Bild 1. Svensk hnsarsabel m/1759. — Bild 2. Svensk
officerssabel m/1899 för infanteriet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
