Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Sacharia—Sachs, H.
138
Ochotska havet och Japanska havet, vid 50°
n. br. delad i en sydlig, japansk, och en
nordlig, bredare, rysk hälft; 74,078 kvkm.
S. utgör en n. fortsättning av den
japanska ökedjan; skiljes i s. av det 30 km
breda La Pérousesundet från Ilokkaido och i
v. av Tatarsundet (10—250 km brett) från
fastlandet, ön upptages i v. av ett intill
1,200 m högt bergland, som i s. grenar sig
kring Aniwabukten. N. om
Taraikabuk-ten på östkusten skiljes det av floderna
Po-ronais och Tyms n.—s. längsdal från kortare
ö. kustkedjor med öns högsta berg,
Nevelskij-bergen (2,012 m ö. h.). Berggrunden består
av i tertiär tid veckade paleozoiska skiffrar,
avlagringar från kritperioden, och tertiära
bildningar med kol och petroleum, täckta av
kvartära bildningar. Klimatet är kallt och
disigt (januaritemp. >n. —20° C, i s. —10°,
julitemp. resp. 16° och 15°) men mildras i s. v.
av en gren av Kuroshioströmmen.
Nederbörd 550—650 mm. Vegetationen är
egenartad, närmast kusten och i Poronais dal
tundra och mossmarker, därovan sibirisk
barrskog (taiga) och i s. lövskog. Skogen
täcker 90 % av S. Djurvärlden liknar
närliggande fastlands och Hokkaidos.
Urinvånarna bestå huvudsaki. av giljaker i n. samt
aino i s.
Den japanska delen (36,090 kvkm), vars
officiella namn är Karafuto, hade 1930
295,187 invånare (1920 106,000 och 1906
blott 12,361), huvudsaki. japaner, därjämte
kineser, koreaner m. fl. Sillfisket är
huvudnäring, men jordbruk, boskapsskötsel och
skogsavverkning äro genom den japanska
kolonisationen stadda i stark utveckling.
Kolbrytningen (vid Kawakami) uppgick 1928 till
539,481 eng. ton. Även alluvialt guld
erhål-les. Guvernörens säte är Toyohara (ry.
Vla-dimirovka) vid järnvägen mellan
hamnplatserna Sakaihama och Odomari. De för
utrikeshandel öppna hamnarna äro Mauka
(12,895 inv. 1925) på v. och Odomari (18,763
inv.) på ö. kusten. Importens värde utgjorde
1930 719,000 yen, exportens 1,323,000 yen. —
Den ryska delen, som bildar en särskild
krets (37,988 kvkm) av Fjärran österns
område, hade 1926 11,859 inv., huvudsaki.
jordbrukande ryssar samt en del tunguser.
Huvudort är Aleksandrovsk-Sachalinskij.
Den förste europé, som besökte S., var
holländaren Vries (1643). 1787 visade La
Pé-rouse, att S. var en ö. På 1700-talet var S.
skattskyldigt under Kina, men 1855 delade
Ryssland och Japan ön så, att Ryssland fick
norra delen och Japan södra. 1875 bytte
Japan bort sin del till Ryssland mot Kurilerna
men återfick den 1905. Ryssarna använde från
1875 S. som förvisningsort. 1920 tog Japan
även n. delen, som genom ett fördrag 1925
återlämnades till Ryssland mot vittgående
koncessioner för exploatering av därvarande
stora skogar, kolgruvor och
petroleumförekomster.
Litt.: Ry. monogr. av P. I. Polevoj (1914);
N. B. Arkhipov, »The far Eastern area»
(1926). G. R-ll;L-ts.
Sacha’ria, se S a k a r j a.
Sachau [za’^åu], E d u a r d, tysk
orientalist (1845—1930), 1869 prof, i Wien, 1876 i
Berlin, företog resor 1879—80 i Syrien och
Mesopotamien och 1897—98 i Babylonien och
Assyrien. S. behandlade företrädesvis de
ara-meiska dialekterna, i synnerhet syriskan, men
även arabisk och iransk filologi. Bland hans
skrifter märkas »Syriaca inedita» (1870),
»Albèrünl, Chronologie orientalischer Völker»
(1878), »Reise in Syrien und Mesopotamien»
(1883) och »Aramäische Papyrus und Ostraka
aus ... Elephantine» (2 bd, 1911). S.
redigerade preuss. vet.-akad:s edition av »Ibn Saad,
Biographien Muhammeds, seiner Gefährten
und der späteren Träger des Islams» (1904—
28). Se »Festschrift E. S.», utg. av G. Weil
(1915). K. V. Z.*
Sacher-Masoch [za’^er-mä’zål$], Leopold,
Ritter von, österrikisk författare (1835—95).
Utom polsk-judiska noveller skrev S.
patologiska kärlekshistorier. Jfr Sadism.
Sacheverell [soJVvorol], Henry, engelsk
präst och politiker (1674—1724). Väckte 1709
oerhört uppseende genom två predikningar,
i vilka han på det häftigaste anföll
whigpar-tiet. I underhuset beslöts (dec. s. å.), att S.
skulle åtalas för högförräderi. Under
rättegången (febr.—mars 1710) förekommo
häftiga gatuoroligheter. Domen lydde på
endast tre års suspension från predikorätt och
firades av S:s anhängare som en seger. Den
bidrog väsentligt till whigministärens fall
hösten s. å. V. S-g.*
Hans Sachs. Träsnitt av II. Brosamer.
Sachs [zaks], Hans, tysk skald (1494—
1576). Genomgick latinskolan i sin
födelsestad, Nürnberg, sattes i skomakarlära och
fick efter slutad gesällvandring 1517
mästarbrev i Nürnberg. Redan som lärling fick S.
undervisning i mästersång (se d. o.) och gav
denna efter återkomsten till Nürnberg en
vida högre lyftning än förut. Under de
sextio år han ägnade sig åt skaldskap och
sko-makeri utvecklade han en häpnadsväckande
litterär alstringskraft. Påverkad av
reformationen, som han omfattade med känsla och
övertygelse, diktade han i dess anda och
bi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
