Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Sachsen
142
sachsarstainmarna och bekläddes snart med
hertiglig värdighet. Sachsen räknades från
denna tid som ett av de fem tyska s t a
m-he r t i gdöm ena, och ur dess hertigsläkt
togos under 900-talet Tysklands kejsare. En
ny sachsisk hertigätt, billungarna,
spelade under 1000-talet en stor roll i
Tysklands politiska liv. Billungarna stredo mot
sina slaviska grannar, men de erövringar, som
därunder gjordes ö. om Elbe och Saale och
som organiserades i markgrevskap, kommo ej
i varaktig politisk förbindelse med
hertig-dömet Sachsen. 1106 förlänades Sachsen åt
Lothar av Supplinburg; denne, själv
vorden kejsare, gav det i sin tur 1137 åt
hertigen av Bayern Henrik den stolte,
av huset W e 1 f, som på mödernet
härstammade från den gamla hertigätten. Henriks
son Henrik Lejonet (1142—80) vann
genom sina erövrings- och omvändelsetåg mot
slaverna stora områden (bl. a. större delen
av nuv. Mecklenburg) åt sitt hertigdöme och
därmed också åt den tyska kulturen. Men
den katastrof, som 1180 drabbade honom (se
vidare Henrik, sp. 871), gjorde också slut
på hertigdömet Sachsen i dess forna
utsträckning. Den nye hertigen av Sachsen,
Bernhard (d. 1212), av huset A s k
a-n i e n, fick på sin lott endast några smärre
områden vid mell. och nedre Elbe. Detta
hertigdöme (det yngre hertigdömet
Sachsen), som f. ö. 1260 delades på två
linjer, Sachsen-Lauenburg (se
Lauen-b u r g 1) och Sachsen -Wittenber g,
har i Tysklands historia ej gjort några större
insatser. Kurfurstevärdigheten övergick 1423
till Fredrik av Meissen, av huset W e 11 i n
(se vidare Sachsen, sp. 144).
Ännu långt efter sedan det gamla Sachsen
som politisk enhet upphört, kvarlevde
medvetandet om en enhetlig sachsisk stam. S.
var länge beteckning på Nordtysklands
befolkning över huvud. Den allmänna
»sachsiska rätten» (Sachsenrecht), som utbildats i
motsättning till den i Sydtyskland
härskande frankiska, hävdade bättre och längre än
denna sin egenart gentemot den från omkr.
1500 inträngande romerska rätten. Först
genom 1800-talets lagstiftning har den h. o. h.
förlorat sin giltighet. N. H-tz. (S. T-g.)
Sachsen [za’kson]. 1. Forntyskt land med
växlande område, se S a c h s a r e. — 2.
Fristat, förut konungarike, se nedan. — 3.
Preussisk provins, se nedan. — Se även
sammansättningar, Sachsen-Altenburg etc.
Sachsen [za’kson], fristat, före 1918
konungarike, i mellersta Tyskland, på
nordsluttningen av Erzgebirge, kring mellersta
Elbe och dess bifloder; 14,993 kvkm, 4,994,281
inv. (1925); huvudstad: Dresden.
S:s högsta del är E r z g e b i r g e (se d. o.),
som i s. v. fortsättes av Elstergebirge och
vars höjdkam i regel
bildar den naturliga
gränsen mot Böhmen
(Tjeckoslovakien);
högsta punkten inom
S. är Fichtelberg (1,213
m ö. h.). Här upprinna
talrika till Elbes
vattensystem hörande
floder, ss. Weisse Elster
(med Pleisse) och
Mul-de (se d.o.); de ha djupt
nedskurna dalar i
Erz-gebirges nordsluttning. österut bildar
Sachsiska Schweiz
(se d. o.), som
genom-brytes av Elbe, en
övergång till
Lausit-zer Gebirge. Genom
mer el. mindre tydligt utbildade
bäckenlandskap (Erzgebirgisches Becken),
innefattande bl. a. S:s stenkolsfält, övergår
Erzgebirge i det sachsiska berglandet (uppbyggt
av granulit m. m.), småkulligt och
genomfårat av trånga, djupa floddalar. I s. v.
an
Fristaton S a e h s e n s
vapen.
I ett nio gånger av svart
och guld delat fält en
balkvis ställd grön
rut-krans.
FRI STATEN
SACHSEN
Skala l:2nülL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
