Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Sadi—Safarfk
158
namn på ett par andra sekter. S., bortåt
300,000, finnas i Förenade provinserna och
Punjab. De äro strikta monoteister, ha ingen
kult och avsky bruket av animal föda, sprit
och narkotika. J. Ch-r.
Sadi (S ard i), Muscharrifu-d-din
bin Muslihu-d-din A b d a 11 ä h,
Persiens berömdaste didaktiske skald (1184—
1291 el. 1292). Vistades länge i Bagdad och
reste sedan i Indien, Jemen, Abessinien,
Syrien och Palestina. Han blev tillfångatagen
av korsfararna och fördes till Tripolis, där
han måste arbeta i löpgravarna. Sedan han
blivit friköpt, begav han sig ånyo ut på
resor men återvände 1256 till sin fädernestad,
Schiraz. S:s förnämsta arbete är »Büstän»
(Fruktträdgården), en lärodikt, behandlande
etikens högsta frågor, rättvisa, statsklokhet,
välgörenhet, kärlek, ödmjukhet m. m. Ännu
populärare är »Gulistän» (Rosengården), på
blandad prosa och vers, där ung. samma
motiv behandlas. Dessutom författade S.
åtskilliga lyriska dikter, till en del på
arabiska. De två huvudarbetena ha översatts till
flera europeiska språk, även till svenska,
det förra av E. H(ermelin) 1918 med titeln
»Lustgården», det senare (delvis) av N.
Ekstam (i Göteborgs Aftonblad, årg. 1906—14).
— Monogr. av H. Massé (1919). K. V. Z.*
Sadi’sm, en abnormitet hos könsdriften;
denna abnormitet är uppkallad efter markis
de Sade (se d. o.) och är motsats till
maso-chism, som uppkallats efter författaren L.
von Sacher-Masoch (se d. o.). Bägge dessa
abnormiteter innebära ett bindande av
kroppslig smärta (ibland även psykisk) till
sexualkänslan, därav namnet algolagni. Vid s. är
utövandet av misshandel och tillfogandet av
smärta hos en person medel att öka
sexualkänslan, stegra vällusten och kan t. o. m.
ibland rent av ersätta kopulationsakten, ibland
kan s. leda till lustmord (se d. o.). Åsynen
av fysisk smärta el. blod (slakt, olycksfall o.
dyl.) kan ibland vid höggradig abnormitet
utöva liknande verkan. Psykoanalysen (se
d. o.) tillmäter de sadistiska tendenserna stor
betydelse. S. leder lätt till kriminella
handlingar och bör i god tid behandlas med
psykoterapi (se d. o.). — Litt.: A. Moll, »Handbuch
der Sexualwissenschaften» (3:e uppl. 1926); I.
Broman m. fl., »Sexuell hygien» (2:a uppl.
1927). J. B-m.
Sadler [sä’dle], sir R a 1 p h, engelsk
statsman (1507—87). Användes av Henrik VIII
flera gånger för viktiga diplomatiska uppdrag
till Skottland, blev 1540 statssekr. samt erhöll
knightvärdighet och stora jordagods. Under
Edvard VI :s minderårighet tillhörde han som
ivrig protestant protektorn Somersets
anhängare, levde under Marias regering på sina gods
men inkallades vid Elisabets tronbestigning
1558 i Privy council och blev en av hennes
inflytelserikaste rådgivare. Bl. a. sändes han
1559 av henne till Skottland och lyckades
försona dess söndrade protestanter. — S:s
efterlämnade korrespondens (utg. av A. Clifford
i 3 bd 1809 med biogr. inl. av sir Walter
Scott) är historiskt värdefull, särskilt rörande
skotska förhållanden. (Ä. S-n.)
Sado, jap. ö i Japanska havet, ingår i
förvaltningsområdet Niigata; 869 kvkm, omkr.
115,000 inv. Vid staden Aikawa en 1601
upp
täckt guldfyndighet. S. var förr
förvisningsort.
Sadolln, Jörgen Jensen, dansk biskop
(omkr. 1500—59). Blev 1529 evangelisk präst
i Viborg och var på herredagen 1530 en av
reformationens försvarare. Som medhjälpare
hos den katolske biskopen på Fyn arbetade
S. för den nya lärans utbredning och blev
efter dess seger 1537 den förste luterske
biskopen i Odense. P. E-t.
Sadowa [sa’dåva], se Königgrätz.
Sæby, stad i Hjörring amt, n. Jylland, vid
Kattegatt; 2,525 inv. (1930). Brunns- och
havsbadanstalt, gr. 1898. Kyrkan har trol.
förr ingått i ett 1469 upprättat
karmelit-kloster.
Sælän, Anders Thiodolf, finländsk
läkare och botanist (1834—1921). Blev med.
och kir. dr 1865 på avh. »Om sjelfmordet i
Finland» och var 1868—1904 överläkare vid
Lappvikens sinnessjukhus i Helsingfors. S.
utgav jämte E. Lönnrot den första
finskspråkiga floran (1866) och den stora bibliogr.
»Finlands botaniska litteratur t. o. m. år
1900» (1916). H. E. P.
Sæland, S e m, norsk fysiker (f. 1874).
Deltog i K. Birkelands polarskensexpeditioner
och studerade i Potsdam och Heidelberg, blev
prof, i fysik vid den 15 sept. 1910 öppnade
tekniska högskolan i Trondheim och inlade
som dess förste rektor 1910—14 stor
förtjänst om dess organisation. Prof, i Oslo 1922.
Han representerade 1915—18 Trondheims 3:e
valkrets i stortinget, där han var ensam
»vilde». S. har publicerat avh. rörande
jordmag-netism och fosforescens.
Saenredam [sänredä’m], Pieter Jansz.,
holländsk arkitekturmålare (1597—1665).
Målade huvudsaki. kyrkointeriörer. S:s
teckningar ha, icke minst genom hans
anteckningar på dem, stort arkitekturhistoriskt
värde. O. G-g.*
Sæter, Ivar, norsk författare (f. 1864),
debuterade 1896. S:s författarskap omfattar
dikter, noveller, historiska skildringar och
bygdebeskrivningar. J. Schr.
safarfk [faTar^ik], PavelJosef,
tjeckoslovakisk filolog (1795—1861). S. studerade
1815—17 i Jena, bodde sedan i Pressburg och
lärde där känna Palacky (se d. o.). 1819—33
var S. gymnasielärare
i Neusatz i
Sydung-ern, flyttade därpå
till Prag för att ägna
sig åt slavistiken,
blev 1841
bibliotekarie vid univ.-bibl. och
1848 prof, vid univ.
S:s huvudverk,
»Slo-vanské starozitnosti»
(Slaviska
antikviteter; 1837; ty. övers.
1843—44), som
skildrar slavisk historia
från äldsta tider till
900-talets början och fastställer slavernas
indoeuropeiska ursprung, gjorde S.
internationellt ryktbar. Andra arbeten, som vittna om
S:s genialitet och mångsidighet, äro
»Grammatik der altcechischen Sprache» (i
»Antho-logie der cechischen Litteralur», 1845),
»Pa-mätky hlaholského plsemnictvf» (Glagolitiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
