Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
Saint-Assise—Saint-CIoud
178
sändes till Krim, där han hade betydande
andel i den fransk-engelska segern vid Alma.
Redan då sjuk, blev han hastigt sämre och
avled på Svarta havet på väg till
Konstan-tinopel. — »Lettres du maréchal de S.»
ut-gåvos i 2 bd (2:a uppl. 1864). Monogr. av
Quatrelles 1’Epine (1928). (L-ts.)
Saint-Assise [sät-asi’z], en av världens
största sändarstationer för trådlös telegrafi, i fr.
dep. Seine-et-Oise, 40 km s. ö. om Paris, med
särskilda stationer för transoceana
förbindelser. öppnades 1922. Motsv. mottagarstation
ligger vid Villecresnes i samma dep.
Saint-Aubain [sät-åbä’],
AndreasNico-lai de, dansk författare (1798—1865). Levde
av sin penna i Köpenhamn. Under pseud.
Carl Bernhard utgav S. en rad noveller,
som gåvo träffande bilder av samtidens
vardagsliv, och några historiska romaner. P. E-t.
Saint-Aubin [sät-åbä’], de, franska
tecknare och gravörer; bröder Charles
Ger-main de S. (1721—76) är mest känd som
gra-vör genom den satiriska serien »Papillonneries
humaines». — Gabriel Jacques de S.
(1724—80), elev till bl. a. Boucher, började
måla i olja, »La parade des boulevards»
(National gallery i London), och i gouache, »En
fest i Coliseum 1772» (Wallace collection i
London), men han har sin största betydelse
genom sina med fart gjorda teckningar och
akvareller ur det samtida Parislivet. S. var
en utpräglad flanörtyp, som levde med
pennan i handen. En ovärderlig tjänst har han
gjort konstforskningen genom att i sina
exemplar av Parissalongens och flera
betydande auktioners kataloger i marginalen
hastigt skissera resp, föremål; katalogerna ha
senare reproducerats i faksimile. Bland S:s
berömda raderingar märkas »Vue du salon du
Louvre 1753», »Marché du Bæuf Gras» och
»Spectacles des Tuileries». Två akvareller i
Nationalmuseum i Stockholm ha publicerats
av A. Gauffin (i Gazette des Beaux-Arts
1930). S. har även illustrerat ett flertal
böcker, t. ex. Piganiol de la Forces beskrivning
över Paris (ny uppl. av Dacier 1908). —
Augustin de S. (1736—1807), som 1793
utnämndes till gravör vid nationalbibliotèket i
Paris, graverade ett stort antal porträtt och
illustrationer. S:s mest kända kompositioner
äro »Le concert» och »Le bal paré» (1773),
vilka båda graverats av Duclos. S. målade
även i akvarell och pastell. — Litt.: V.
Ad-vielle, »Renseignements intimes sur les S.»
(1896); É. Dacier, »Catalogues de ventes et
livréts de Salons illustrés par G. de S.» (11 bd,
1909—21), »G. de S., peintre» (i Revue de
l’Art 1912), »L’æuvre gravé de G. de S.» (1914),
»Exposition des S.» (1925) och »G. de S.»,
katalog (2 dir, 1929—31); A. Beyer i
National-musei Årsbok 1928. G. W. L.
Saint-Aulaire [sät-ålä’r], Auguste F
é-lix Charles de, greve, fransk diplomat
(f. 1866). Efter att ha varit minister i
Marocko 1912—16 och i Bukarest 1917—19 samt
en kort tid 1920 ambassadör i Madrid
efterträdde han 1920 Paul Cambon som
ambassadör i London men avgick redan 1924. V. S-g.*
Saint-Barthélemy [så-bartelmi’], ö i
Västindien, inom den till Små Antillerna hörande
ögruppen Leeward islands, förr svensk koloni,
nu tillhörande fr. kolonien Guadeloupe; 25
kvkm, 2,538 inv. (1926), till stor del negrer.
Omges av klippor och sandrevlar och når i det
inre, skoglösa berglandet 306 m ö. h. öns enda
stad är Gustavia (fr. Le Carenage; omkr. 1,000
inv.), på v. sidan av ön, med en mycket god
hamn. Plantage- och trädgårdsodling är
huvudnäring; därjämte fiske och salttillv.
Export av bananer. G. R-ll.
S. koloniserades på 1600-talet av
Frankrike, som 1784 avträdde ön till Sverige i
samband med de svensk-franska
alliansförhandlingarna under Gustav III:s besök i Paris.
S:s förvaltning omhänderhades till en början
av det 1786 grundade Västindiska kompaniet
och en av regeringen utnämnd guvernör.
Under krigen mellan England och Förenta
staterna samt Spanien och de sydamerikanska
republikerna var S. på grund av frihamnen
Gustavia en ekonomiskt mycket givande
koloni, men sedan frihandeln införts i
Västindien, minskades S:s värde snabbt. Genom
beslut av 1812 års riksdag skildes S. från
moderlandets drätsel och statsförvaltning och
ställdes till K. m:ts omedelbara disposition,
varigenom konungen erhöll en av ständerna
okontrollerbar inkomstkälla. Efter 1844—45
års riksdag återfördes S. under rikets
allmänna drätsel. De alltmer ökade kostnaderna
för S. gjorde, att 1868 års riksdag uppdrog
åt regeringen att försälja S. Först 1877
lyckades den De Geerska regeringen förmå
Frankrike att återköpa sin gamla koloni mot
en summa av 320,000 frcs samt inlösen av
svensk egendom. Denna uppgörelse
godkändes av riksdagen 1878. — Litt.: E. O. E.
Högström, »S. under svenskt välde» (1888); N. E.
Taube, »Svenskarna på S.» (1916). B. E-r.
Saint Christoph(er) [sä kriståT el. sent
krPstofo] el. Saint K i 11 s, ö inom britt,
kronkolonien Leeward islands, Små
Antillerna, Västindien, bildar tills, m. öarna Nevis
och Anguilla presidentskapet S. (388 kvkm,
38.211 inv. 1921); 168 kvkm, 22,415 inv.
(1921), huvudsaki. negrer, ön är vulkanisk
och når i Mount Misery 1,131 m ö. h.;
sluttningarna och låglandet i s. ö. äro mycket
bördiga. Socker- och bomullsplantager.
Huvudstad är Basseterre (7,736 inv. 1921) i s. v.
ön upptäcktes 1493 av Columbus och
uppkallades efter honom. Den togs 1625 i besittning
av fransmännen, som i freden i Utrecht (1713)
avstodo ön till England.
Saint Clair [sent klä’e], sjö på gränsen
mellan Michigan (se karta vid d. o.), U. S. A., och
Ontario, Kanada; 1,060 kvkm, 174 m ö. h.,
största djup endast 8 m. Genomlöpes av den
livligt trafikerade farleden mellan sjöarna
Huron och Erie. Förnämsta tillflödet är S:t
Clair (65 km) från Huron. S. avflyter genom
Detroit (se d. o.). Jfr Saint Lawrence.
Saint-CIoud [sä-klo’], stad i fr. dep.
Seine-et-Oise, vid Seine, v. om Paris (se kartan
över Paris med omgivningar); 13,519 inv.
(1926). Stor park och berömd vattenkonst;
lustslottet i S., av Napoleon I, Ludvig Filip
och Napoleon III bebott som sommarresidens,
förstördes under fransk-tyska kriget. — 9 nov.
1799 beslöt »de gamles råd» under
förevändning av en hopdiktad komplott i Paris, att
lagstiftande församlingens sammanträden fr.
o. m. nästa dag skulle hållas i S.. och 10 nov.
sprängde där Napoleon med brodern Luciens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
