Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Saint-Émilion—Saint-Germain-des-Prés
184
flykten 1791. Under världskriget förstördes
S. delvis; staden var 4—13 sept. 1914 i
tyskarnas händer.
Saint-Émilion [sät-emiliå’], stad i fr. dep.
Gironde, på en höjd vid Dordognedalen;
3,165 inv. (1921). Bekant för sitt röda vin.
Champignonodlingar. S. har en i klippan
inhuggen kyrka med en grotta, där den helige
Émilion (på 700-talet) påstås ha levat.
Sainte-More [sät-måT], Ben oi t de, se
Trojasagan.
Saintc-Palaye [sät-palä’], Jean Baptiste
de La Curne de, fransk filolog (1697—1781),
led. av Franska akad. 1758, var en av de
första, som ägnade den fornfranska och
forn-provensalska litteraturen ett i viss mån
vetenskapligt studium, som resulterade i 23
foliovolymer, innehållande anteckningar,
avskrifter av medeltida litteratur m. m., vilka
förvaras i nationalbiblioteket i Paris. Bland
hans utgivna arbeten märkes »Mémoires sur
1’ancienne chevalerie» (1753; ny, tillökad
uppl. 1781). E. S-f.
Saintes [sät], stad, flodhamn och
järnvägsknut i fr. dep. Charente-Inférieure, omkr. 45
km från Charentes mynning i Atlanten;
20,468 inv. (1926). Har många minnesmärken
från romartiden, då staden kallades
Medio-lanum santonum, bl. a. en åt Germanicus
ägnad triumfbåge, ruiner av en stor amfiteater,
en vattenledning och en badanstalt, därjämte
gotisk katedral och två romanska kyrkor.
Stor handel med spannmål, konjak m. m. S.
var till 1790 huvudstad i Saintonge (se d. o.).
Saintes-Maries, L e s [lä sät-mari’], kustby
i fr. dep. Bouches-du-Rhöne, vid Medelhavet.
Ryktbar vallfartsort. Enl. legenden flydde
Maria, hennes syster samt Maria, Jakobs och
Johannes’ moder, den svarta slavinnan Sara
m. fl. hit från förföljelsen i Judéen. Reliker
förvaras i en befäst kyrka från 1100-talet.
24 och 25 maj samlas här massor av zigenare
för att tillbedja relikerna av sin
skydds-patronessa Sara. J. C.*
Saint-Estèphe [sät-ästä’f], kommun i fr. dep.
Gironde, bekant genom det efter orten
uppkallade röda bordeauxvinet.
Saint-Étienne [såt-etiä’n], huvudstad i fr.
dep. Loire, i Furans dal, Cevennerna, ö. om
Loire, omkr. 515 m ö. h.; 191,088 inv. (1931).
Uppblomstrade under 1800-talet hastigt som
industristad och huvudort i ett rikt givande
stenkolsdistrikt, har betydande gruv- och
metallindustri, bl. a. tillv. av vapen, maskiner,
automobiler, cyklar och järnkramvaror, samt
textilindustri, särskilt tillv. av siden och
sammet. Bergsskola.
Saint-Eustache [såt-östa’J’], Sankt E
u-s t a t iu s el. Stati a, vulkanö, tillhörande
nederl. kolonien Curagao (jfr d. o. 2) i
Västindien; 18 kvkm, 965 inv. (1930), mest
färgade. Högsta punkt 581 m ö. h. Huvudort:
Oranje. S. var länge Västindiens förnämsta
handelsplats. — ön upptäcktes 1493 av
Co-lumbus och kom 1814 under Nederländerna.
Saint-Évremont [sät-evromå’], Charles
de Sain t-Denis, greve, fransk
skriftställare (1613—1703). S., som med heder
deltagit i Ludvig XIH:s fälttåg och vid unga
år utnämnts till fältmarskalk, var en
aristokrat, svuren »libertin» och frondör. Hans
frispråkighet tvang honom 1661 att lämna
Frankrike och slå sig ned i England, där
han kom högt i gunst vid Karl II :s hov och
stannade till sin död. I sina filosofiska och
historiska arbeten, cirkulerande i handskrift,
liksom i sin vidlyftiga korrespondens röjer sig
S. som pioniär för 1700-talets livliga
franskengelska kulturutbyte och därmed också som
en föregångare till upplysningsmännen.
Under S:s livstid trycktes endast en besk satir
mot Franska akad. i dramatisk form, »La
comédie des académistes» (1650). Hans
»Oeuvres mélées» utgå vos f. ggn 1668 och
följdes raskt av flera, ständigt tillökade uppl.
(12 bd, 1753). — Se W. M. Daniels, »S. en
Angleterre» (1907). Kj. S-g.
Saint-Gaudens [sant-gå’denz], Augustus,
amerikansk, från Irland härstammande
skulptör (1848—1907). S:s första större arbete blev
en mycket beundrad staty över amiral
Farra-gut (avtäckt 1881, New York), därefter följde
en staty över president Lincoln (1887,
Chicago), det storslagna »The Adams memorial»
(1891, Washington) och ryttarstatyn över
general Sherman med segergudinnan (på
utställningen i Paris 1900, uppställd 1903 i
New York). Utom ett flertal offentliga
monument utförde S. reliefer, bl. a. för
brons-gjutning, t. ex. »Amor caritas» (ett ex. i
Luxembourgmuseet); som reliefskulptör
skapade S. sina mest betydande konstverk. —
Monogr. av R. Cortissoz (1907), C. Lewis Hind
(1908) och Homer Saint-Gaudens (1913). E. L-k.
Saint-Gelais [sä-^ojlä’], Mellin de, fransk
skald (1487—1558). Var hovman
(bibliotekarie) hos Frans I, till vars fester han skrev
vers och ofta därtill satte musik. S. var en
uppskattad tillfällighetsdiktare med
ursprunglig lyrisk känsla men också en lärd
renässanspoet, som i Frankrike införde konstfulla
italienska versformer, däribland sonetten. —
Jfr Ph. A. Becker, »M. de S.-G.» (1924). Kj. S-g.
Saint-Georges [sä-^åT^], J u 1 e s Henri
d e, fransk dramatiker (1799—1875). S. skrev
dels ensam, dels i samarbete med Scribe o. a.
en stor mängd goda operatexter, bland vilka
de mest bekanta äro »Les mousquetaires de la
reine» (1846; med musik av Halévy), »Le val
d’Andorre» (1848; med musik av Auber), »La
fille du régiment» (1840; musik av Donizetti),
»Martha» (1865; musik av Flotow) och »La
jolie fille de Perthe» (1867; musik av Bizet), de
flesta övers, och uppf. även i Sverige. (Kj. S-g.)
Saint George’s channel [sent d^å’d-§iz tjä’nl],
se Sankt Georgskanalen.
Saint Georges de Bouhélier [sä $å’r$ de [-boe-lie’],-] {+boe-
lie’],+} se Bouhélier.
Saint-Germain [sä-^ärmä’], Joseph de,
greve, fransk äventyrare (d. 1784). S.
uppträdde under olika namn, bl. a. som alkemist,
blev omkr. 1758 gunstling hos madame de
Pompadour, måste 1760 fly till England och
vistades därpå i Belgien och Italien. En tid
var han köpman i Moskva och uppehöll sig
från 1774 hos markgreven Alexander av
Ans-bach samt från 1779 hos lantgreven Karl av
Hessen i Slesvig, där han dog. — Ty. monogr.
av G. B. Volz (1923). B. H-d.
Saint-Germain-des-Prés [så-^ärmä^dä-pre’],
fordom benediktinabbotstift, nu kyrka i
Paris (se d. o., sp. 666). Bland dess abboter var
f. d. konung Johan Kasimir (se d. o., sp.
1103) av Polen, som ligger begraven i kyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
