Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Saintsbury—Saint-Simon, C. H. de R.
198
han uttryck för den exotiska
stämningsmusiken och blev härigenom trots sin klassiska
läggning en föregångare till impressionismen.
S. skrev även bl. a. »Harmonie et mélodie»
(1885) och »Portraits et souvenirs» (1900).
Hans självbiogr., »Au courant de ma vie»,
utkom 1914. — Biogr. av E. Baumann (1905),
G. Servières (1923), W. Lyle (s. å.) och J.
Bonnerot (2:a uppl. 1923). T. N.
Saintsbury [séPntsberi], George
Edward Bateman, engelsk
litteraturhistoriker (f. 1845), prof, i retorik och engelsk
litteratur vid univ. i Edinburgh 1895—1915.
Bland S:s många arbeten märkas »Essays in
english literature 1780—1860» (2 bd, 1890 och
1895), »History of nineteenth century
literature» (1896), »A short history of english
literature» (1898), en uppl. av »Minor
Caro-line poets of the Caroline period» (3 bd, 1905
—21). Bredast anlagda äro »A history of
cri-ticism» (3 bd, 1900—04) och »A history of
english prosody from the 12:th century to
the present day» (3 bd, 1906—10). J. M.*
Saint-Servan [sä-särvä’], se Sa i n t-M alo.
Saint-Simon [sä-simä’], Claude Henri
de Rouvroy, greve d e S., socialistisk
föregångsman (1760 17/i0—1825 19/5), släkting
till L. de R. de S.; uppfostrades en tid under
ledning av
d’Alem-bert. Deltog som
Lafayettes adjutant
med utmärkelse i
nordamerikanska
frihetskriget, tills han
1782 tillfångatogs;
han frigavs först
efter fredsslutet 1783.
Under
skräckregeringen hölls han som
adelsman nära ett år
i fängelse. Sedan han
genom revolutionen
förlorat sin
förmögen
het, sökte och lyckades han i viss mån
förvärva sig en ny sådan genom spekulationer
i nationalgods. Men denna smälte snart bort.
Bankiren Olinde Rodrigues beredde honom
en jämförelsevis bekymmerfri levnadsafton,
och han dog, omgiven av några honom
svärmiskt hängivna lärjungar, vilka betraktade
honom som en ny Messias. — Hans litterära
alstringsperiod sammanfaller eg. med hans
fattigdomsperiod. I den politiska flygskriften
»De la réorganisation de la société européenne»
(1814) framlade S. planen om upprättandet av
ett gemensamt parlament för de europeiska
staterna med bibehållande av den nationella
självständigheten. S:s mera socialfilosofiska
och ekonomiska författarverksamhet inleddes
av »L’industrie» (4 bd, 1817—19) — en serie
utkast och samtal, vid vilkas utarbetande han
biträddes av några bland sina lärjungar, ss.
A. Thierry och A. Comte (se dessa ord).
Därefter uppsatte han tidskr. L’Organisateur
(1819—20); dennas första häfte innehöll hans
»Parabole politique», som väckte oerhört
uppseende genom det däri gjorda uttalandet, att,
om Frankrike på en och samma dag förlorade
hela den kungl. familjen, de högsta civila och
andliga ämbetsmännen, de rikaste godsägarna
o. a. till ett antal av 30,000, så skulle denna
förlust ej drabba riket så hårt, som om det
förlorade sina främsta läkare, bankmän,
industrimän och jordbrukare. Efter 1820-talets
ingång utgav han sina två betydelsefullaste
socialekonomiska arbeten, näml. »Du système
industriel» (1821) och »Catéchisme des
indu-striels» (1823—24; i h. 3, »Système de politique
positive», anses Comte ha framlagt det första
utkastet till sin filosofiska lära). I ett
anfall av förtvivlan, alstrat av ekonomiska
svårigheter, sökte S. 1823 skjuta sig; resultatet
blev endast, att han miste ena ögat. Sina
sista krafter nedlade S. i det icke helt
avslutade arbetet »Nouveau christianisme» (1825),
i vilket han utgår från tron på Gud men
samtidigt önskar från kristendomen bortrensa dess
dogmer. Denna »nya kristendom» skulle som
huvudprincip uppställa: hela samhället bör
eftersträva förbättring i de fattigaste
klassernas fysiska och andliga tillvaro.
Samhället bör organiseras på så sätt, att nationerna
förvandlas till väldiga producentföreningar,
ledda av stora af färschef er, med det enda
syftemålet att genom det fredliga arbetet
bringa en positiv nytta åt det stora flertalet
av människor. Mot den privata äganderätten
uppträdde S. aldrig. Genom sin
framställning av samhällsförhållandenas historia blev
han en föregångare till Marx och dennes
materialistiska historieuppfattning. Till den
egentliga kretsen av lärjungar hörde jämte
Rodrigues främst A. Bazard och P. Enfantin
(se dessa ord), finansmännen Péreire (se d. o.),
den längre fram som utpräglat liberal
nationalekonom kände M. Chevalier,
socialfilosoferna Buchez och P. Leroux, politikern L. H.
Carnot, kanalbyggaren F. de Lesseps,
kompositören Félicien David, författaren Léon
Ha-lévy m. fl. Sedan Bazard i offentliga
föreläsningar med glödande vältalighet utvecklat
den nya läran, utgav gruppen »Exposition de
la doctrine de S.» (2 bd, 1829—30). Härmed
framträdde saint-simonismen med sitt
socialekonomiska och mystiskt religiösa
innehåll. Såsom de viktigaste socialpolitiska
reformerna uppställde S. rätten till arbete samt
invaliders försörjning av staten. Lärjungarna
togo steget ut och förkunnade en socialistisk
lära. Vad saint-simonismen vill avskaffa
är den arbetslösa inkomsten, skördad genom
exploatering av andras arbete. Inkomst av
allt slags arbete, fysiskt och intellektuellt,
är den legitima, ränta, hyra och arrende
däremot den illegitima. Vägen ur det nuv.
samhällstillståndet till ett sådant, som
närmast kan betecknas som centralistisk
socialism el. kollektivism, skall gå över
upphävandet av den enskilda arvsrätten
(»födselns hasard»). Staten skall bli den enda
arvtagaren. Småningom i besittning av alla
arbetsverktyg, skall staten, organiserad som
ett stort bankföretag men med hierarkisk
karaktär, sörja för dessa verktygs
användning till största möjliga båtnad för
samhället i enlighet med principen: av envar skall
krävas ett arbete i överensstämmelse med
hans förmåga, och åt envar skall överlämnas
en inkomstdel i överensstämmelse med
resultatet av hans arbete. Ett urval av S:s
arbeten utgavs 1925 med inl. av C. Bouglé.
Litt.: O. Warschauer, »Geschichte des
So-zialismus. Bd 1. S. und der
Saint-Simonis-mus» (1892); F. Muckle, »H. de S.» (1908); R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
