Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Saint-Simon, L. de R.—Saionji
200
Utsikt över staden Saint Thomas och dess hamn.
Steffen, »Den materialistiska
samhällsuppfattningens historia före Marx» (1913); fr.
biogr. av M. Leroy (1925). Rörande S:s
inflytande i Sverige se G. TI:son Holmberg,
»Socialismen i Sverige 1770—1886» (1913),
och I. Wennerström, »Svenska utopister»
(s. å.). E. H. T.*
Saint-Simon [sä-simä’], Louis de
Rouv-r o y, hertig d e S., fransk memoarförfattare
(1675 5/i—1755 2/3). S. var son till en av
Ludvig XIII:s gunstlingar, som upphöjts till pär
efter att ha begåvat
sig själv med en
delvis rätt apokryfisk
ätteledning till Karl
den store. För S. blev
detta förnäma
stamträd med ty
åtföljande titel och rang vid
hovet av
livsavgörande betydelse, och som
en klassisk typ av
an-dryg aristokrat från
1’ancien régime har
han gått till
eftervärlden. Utgången ur
feodaladeln, vars makt krossats av Ludvig
XIV, fann han sig aldrig till rätta vid
hovet och gav fritt lopp åt sin
kritiklystnad i en hemlig dagbok, som
småningom växte ut till ett av
världslitteraturens märkligaste memoarverk. I onåd hos
Ludvig XIV, av vilken han tecknat ett föga
smickrande porträtt, men väl anskriven hos
den reformvänlige hertigen av Orleans,
upplevde han under »régencen» en kort men
lysande storhetstid och blev medlem av rådet.
Efter regentens död (1723) tvangs S. att
draga sig tillbaka från hovet. På sitt gods
La Ferté tillbragte han de sista årtiondena
av sitt liv som en förbittrad enstöring,
fördjupad i läsning av tidens memoarer och
publika aktstycken, vilka han beslöt
komplettera ur egen fatabur. Resultatet blev
280 handskrivna folioband; de beslagtogos
efter hans död av regeringen men
återskänktes av Ludvig XVIII till familjen. Flera
rensade fragment av dessa memoarer hade
utgivits 1788—91 och ytterligare några delar
1818, men den första autentiska
uppl., »Mémoires complets du duc
de S. sur le siècle de Louis XIV
et la régence», utkom först 1829
—30 i 21 bd; en ny uppl., utg. av
A. de Boislisle, utkom i 42 bd
1879—1930 (sv. övers, i urval av
C. Ridderstad 1924 med inledande
essä av Sainte-Beuve). Dessa
memoarer, som, då de först
publicerades i ocensurerat skick, väckte
utomordentligt uppseende, utgöra
icke blott en ovärderlig historisk
kunskapskälla utan också en
litterär bragd, som ställer S. i främsta
ledet bland Frankrikes klassiska
författare. I fråga om skarp
observationsförmåga, realistisk
porträttkonst och bitter
människokunskap står han icke efter
berömda samtida som La Bruyère
och La Rochefoucauld, av vilka
han väl även lärt åtskilligt, men
verket är givetvis starkt färgat av personliga
missnöjesstämningar, särskilt i de tidigare
delarna. Flera nyare författare — från Balzac
till Proust — ha tillgodogjort sig S:s
memoarer. — Se monogr. av G. Boissier (1892) och
R. Doumic (1920) samt A. Le Breton, »La
comédie humaine de S.» (1914). Kj. S-g.
Saint-simoni’smen [sä-], se Saint-Simon,
C. H. de R. de.
Saint-Sulpicekongregationen [sä-sylpi’s-],
en 1642 av kyrkoherden i S:t-Sulpice i Paris
Jean Jacques Olier (d. 1657)
grundad och 1664 stadfäst kongregation för
utbildning av själasörjare. Den är verksam i
Amerika och Frankrike. Se L. Bertrand,
»Bibliothèque sulpicienne» (3 bd, 1900); H.
Joly, »La compagnie de Saint-Sulpice» (1914).
Saint Thomas [sant tå’mes], den mell. av de
numera U. S. A. tillhöriga Virgin islands (jfr
d. o.), Västindien; 85 kvkm, 9,834 inv. (1930;
avtagande folkmängd), mest negrer och
mu-latter. Var förr Västindiens förnämsta
stapelplats. Den förr betydande
sockerproduktionen har efter slaveriets upphävande nästan
upphört; nu exporteras främst rom. På
sydkusten ligger huvudstaden S. (7,036 inv.), före
1921 Charlotte Amalie, med utmärkt, befäst
hamn i en gammal krater; livlig sjöfart,
olje-och kolstation samt kabel- och radiotelegraf.
— Med S. är administrativt förenad ön Saint
John (52 kvkm, 765 inv. 1930) i ö. Härifrån
fås råvaran till S:s romtillverkning.
Saint-Trojan-les-Bains [sä-trå^äMä-bä’], se
O 1 é r o n.
Saint Vincent [sent vi’nsent], britt,
vul-kanö bland Små Antillerna; tills, m.
Grena-dinernas n. öar 388 kvkm och 51,995 inv.
(1930), huvudsaki. negrer. Hälsosamt klimat.
Vid utbrottet 1902 av La Soufrière (1,190 m
ö. h.) ödelädes sockerdistrikten i n.; omkr. 1,600
pers, omkommo. Arrowrot och bomull utföras.
Huvudstad är Kingstown (3,836 inv. 1921) på
s. v. kusten. — S. upptäcktes 1498 av
Colum-bus och blev 1672 engelskt.
Saint Vincent [sent vfnsent], earl av, se
J e r v i s, J.
Saint-Vith [sä-vi’t], se Eupen-Malmedy.
Saionji [saiåndji], Kimmochi, japansk
statsman, furste (f. 1839). Deltog som ung i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
