- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 17. Ryssläder - Snellius /
205-206

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

205

Sakramental—Sala

206

[-Sakra-ments-hus-]

{+Sakra-
ments-
hus+} i

Lunds [-domkyrka.-]
{+dom-
kyrka.+}

heten (jfr Nådemedel). För Luther blev
däremot Ordet det primära »nådemedlet».
Detta betydde emellertid intet avvisande av
s. såsom nådemedel. Tvärtom lade Luther
den största vikt vid de två s., som han
bibehöll, näml, dop och nattvard (under sina
tidigare år talade Luther dessutom även om boten
såsom s.). S:s ställning berodde enl. Luther
icke därpå, att de skulle förmedla något
annat slags »nåd» än den, som skänktes
genom Ordets nådemedel, deras betydelse
sammanhängde i stället med den säregna form,
handlingens, vari evangeliet här med fasthet
och konkretion mötte människorna. Den så
fattade sakramentsidén kom därmed att
avgränsa sig dels emot mekaniserande och
materialiserande förgrovningar, dels emot en
spiritualiserande betraktelse, för vilken s. i
grunden upphörde att vara nådemedel i betydelsen
av den gudomliga kärlekens redskap. — Dop
och nattvard betraktas inom alla kristna
kyrkosamfund med undantag av kväkarnas
såsom med kyrkans liv oskiljaktigt förbundna
heliga handlingar. G. A-n.

Sakramental, som tillhör el. står i
sammanhang med ett sakrament. I den kristna
teologien talas om ett sakramentalt innehåll i
gudstjänsten (till skillnad från ett
sakrifici-ellt), bestående däri, att Gud talar och
handlar med människan genom att
meddela henne sina gudomliga
nådegåvor. — Sakramentälier
(sac-rame’nta minöra) kallas inom den
katolska kyrkan sådana heliga
handlingar, som stå i ett visst inre
sammanhang med sakramenten utan att
direkt räknas dit (se B e n e d i
k-tion). J. P.*

Sakramentshus, arkitektonisk, ofta
tornliknande uppbyggnad i katolska
kyrkor, innehållande skåp för
mons-trans. Särskilt omtalat är s. i S:t
Lorenzkirche i Nürnberg (av sten,
20 m högt, utfört av Adam Krafft;
se Nürnberg, bild 5). I Lunds
domkyrka finns ett s. från
1300-talets slut (av trä, omkr. 5 m högt;
se bild). E.L-k.

Sakramentsstriden (jfr S a k r
a-m e n t), den strid, som uppstod
mellan reformatorerna om
nattvards-läran och som blev en huvudorsak
till söndringen mellan luterska och
reformerta kyrkan (se vidare
Nattvarden). I Sverige hävdades de
luterska synpunkterna mot de
reformerta i två nattvardsstrider, en
under Erik XIV:s tid och en under
Karl IX:s. G. A-n.

SakrificieTl, se Sacrificium.
Sakristan, förr namn på klockare.
Sa’kristia (av lat. sa’cer, helig),
ett sidorum i kyrkan, där prästen
uppehåller sig, då han står i begrepp

att förrätta gudstjänsten; även förvaringsplats
för kyrkokärl, mässkrudar o. dyl. I s. bruka
några kyrkliga handlingar äga rum. O. Hpl.

Sakrosa’nkt, helig, okränkbar.

Sakrätt, jur., den del av
förmögenhetsrätten (se d. o.), som behandlar
rättigheterna att (mer el. mindre med uteslutande
av andra) förfoga över s a k e r. varmed här

förstås särskilda konkreta föremål i den
för-nuftslösa naturen (jorden med vad dit hör,
byggnader, lösören, penningar, värdepapper).
Dessa rättigheter, sak rättigheterna
el. sakrätterna (i subjektiv mening), ha
icke de obligatoriska rättigheternas (se O b 1
i-g a t i o n 1) mångskiftande natur utan
förekomma allenast under vissa fixerade
huvudtyper, av vilka den svenska s. har åtta:
äganderätt, panträtt,
retentions-rätt, nyttjanderätt, rätt till
gruva, servitut, avkomsträtt och
rätt till elektrisk kraft. C. G. Bj.

Sa’ksköbing [-köb-], mindre hamnstad i
Maribo amt, Danmark, vid S. fjord på ö.
Lollands nordkust; 2,100 inv. (1930). Invid S.
förstaden Rörbæk (1,174 inv.) med stort
sockerbruk. — S. var stad redan på 1200-talet.

Saktidyrkare, ind. relig., dyrkare av sakti,
den kvinnliga »makten», en kvinnlig »energi»,
tänkt i intim förbindelse med den manliga
gudomen. Icke-ariska element ingå i stor
utsträckning i s:s religion. Kulten, som består
av vidriga orgier och blodiga offer —
människooffer ha talrikt förekommit —, är
förbunden med éiva (se d. o.), och sakti
representeras av kvinnliga demonväsen, som
upphöjts till hans gemåler (jfr Dur gä). é:s
heliga texter äro »Tantras» (se T a n t r a). Lqr.

Sakuntalä. 1. (Ind. myt.) I det indiska
eposet dottern till siaren ViSvämitra och
nymfen Menakä; hon blev förmäld med
konung Dusyanta och moder till Bharata (jfr
Mahäbhärata). — 2. Namn på det
berömdaste indiska dramat (om S. 1 ovan),
författat av Kälidäsa (se d. o.). J. Ch-r.

Säkyamuni (»den vise av éäkyasläkten»),
ett namn på Buddha (se d. o.), i synnerhet i
de nordbuddistiska texterna.

Sakägare, jur., part i rättegång.

Saköre (fsv. saköri, av sak i betydelsen av
straff, och öre), jur., kallades förr böter,
särskilt från synpunkten av inkomsten för den,
som böterna tillf öllo. J. H-r.*

Saköreslängd, jur., se Böteslängd.

Sal, socken i Skaraborgs län, Äse härad,
utmed viken Dettern (se d. o.) av Vänern, s. v.
om Nossans mynning; 9,53 kvkm, 379 inv.
(1932). Skoglös slätt. 825 har åker. Ingår i
Flo, Äs och S:s pastorat i Skara stift, Väne
kontrakt.

Sal, geol., se Jorden, sp. 1174.

Sala, S a 1 n i n g, jur., i nutida språkbruk
sammanskjutande av penningar för
gemensamt inköp, i juridiskt språkbruk närmast
för inköp av spritdrycker. Dylik salning var
förbjuden, så länge ett icke alltför lågt
minimum gällde för den myckenhet spritdrycker,
som fick säljas till enskild köpare.
Bestämmelserna härom äro i huvudsak avskaffade
genom k. f. ang. försäljning av rusdrycker
14 juni 1917. R. B-l.

Sala, landskommun och -församl. i
Västmanlands län, övertjurbo härad, med
huvuddelen n. om Sala stad och mindre områden
n. v. och s. om staden; 78,20 kvkm, 1,321 inv.
(1932). Slättbygd i s. kring den numera
torrlagda Sala damm, som genomflytes av en ö.
källarm till Sagån. 2,568 har åker, 4,024 har
skogsmark. Smärre kalkbruk. Pastorat, som
framdeles förenas med Sala stad, tillhör
Västerås stift, Sala kontrakt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jul 2 21:59:12 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdq/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free