Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Salamancaskolan—Salandra
212
Fasaden till universitetshuset och tornet på,
katedralen i Salamanca.
jan av Alfons IX av Leön och var under
medeltiden en av Europas berömdaste och mest
besökta högskolor. S. är biskopssäte sedan
900-talet; järnvägsknut och handelscentrum. — S.
är forntidens Salfa)mantica, som 217 f. Kr.
intogs av Hannibal och sedermera var ett
tvistefrö mellan kristna och araber. Dess
blom-stringstid inföll under medeltidens senare
hälft. Vid Arapiles, 9 km s. s. ö. om S.,
besegrade engelsmännen under Wellington
fransmännen under Marmont 28 juli 1812.
Salamancaskolan, en spansk skaldeskola,
som i slutet av 1700-talet utgick från
Salamanca och sökte sammansmälta den moderna
(franska) andan med de bästa traditionerna
från spanska litteraturens guldålder. Eu av
S:s främsta representanter var Juan
Melén-dez Valdes (se d. o.). K. A. H.
Salama’nder, se Elementarandar.
Salama’nder, benämning på åtskilliga arter
stjärtgroddjur, se vidare
Alpsalamander, Eldsalamander och C r y p t
o-branchus.
Salamanderdjur, Urodéla, dets. som
stjärtgroddjur (se d. o.).
Salama’nder reiben [-raTbon], i tyska
studentspråket i ett gott lag röra ölsejdlarna i
cirklar på bordet, tömma dem i botten till ära
för någon och, efter att ha trummat med dem
några tag, med ens sätta ned dem.
Sala’mbria, S a 1 a m v r i a (s), under
forntiden Peneios (vilket namn man numera söker
återinföra), flod i Tessalien, Grekland.
Upprinner i Pindos, genomflyter under
upptagandet av talrika bifloder Tessaliska slätten och
banar sig genom den berömda Tempedalen
väg till Salonikiviken; längd 224 km.
Sala’mi, it., ett slags med vitlök kryddad
rökt korv. Den tillverkas i Italien av
åsne-kött men även av magert svinkött. D-e.
Sa’lamis (grek. Salami’s). 1. (Nu även
Kulur i.) Grekisk ö i Eginaviken, genom smala
sund skild från Ättika i ö. och Megaris i v.;
omkr. 93 kvkm, 12,564 inv. (1931). ön, som
är bergig och föga fruktbar, var bebodd redan
under senmykensk tid och är i mytologien
känd som hemort för Telamon och dennes
söner Aias och Teukros (jfr även Runebergs
»Kungarne på Salamis»). S. eftersträvades
av både Aten och Megara men kom i början
av 500-talet f. Kr. till Aten. S. är berömt
genom den avgörande seger den grekiska
flottan under Eurybiades 480 f. Kr. vann över
perserna i inloppet till sundet mellan S. och
Ättika. Staden S. låg på udden Ambelaki.
— 2. S. på Cyperns ö. kust, den viktigaste
grekiska kolonien på ön, tidtals i de
feni-ciska kolonisternas besittning men även omkr.
400 f. Kr. huvudort i en mäktig grekisk
stat. M. Pn N-n.
Salander, Eric, fabriksidkare,
nationalekonom (1699 el. 1700—64). S. förkunnade
tidigt en utpräglad merkantilism, främst i
»Systematiske nödhielps tanckar» etc. (1730),
blev 1731 chef för Barnängens klädesfabrik
och 1739 kommissarie, sedermera
överkommissarie, i Manufakturkontoret samt 1742 led.
av Vet.-akad. Bland hans senare skrifter
märkes »Genwäg til slögder» (1754). S. var
en av tidens mest ortodoxa förkämpar för
den industriella näringsflitens höjande genom
ett allsidigt statligt reglementeringssystem.
Han såg i låga löner och arbetarklassens
fattigdom ett livsvillkor för industriell
blomst-ring och ville därför uppmuntra arbetarnas
äktenskap och barnalstring. Mot bl. a. S.
riktade Nordencrantz sin kritik av den härskande
ekonomiska doktrinen. Jfr H. Rosman,
»Textilfabrikerna vid Barnängen» (1929). T. S-g.
Sala’ndra, Antonio, italiensk statsman
(1853—1931),prof, i förvaltningsrätt i Rom 1879
—1914. S. invaldes 1886 i
deputeradekammaren, där han slöt sig till liberalernas högra
flygel, den s. k. centern,
var jordbruks- och
handelsminister 1899
—1900, finansminister
febr.—maj 1906 och
skattkammarminister
1909—10. Mars 1914
bildade S. en
moderat koncentrationsmi-nistär,som efter
världskrigets utbrott kom
att spela en
betydelsefull roll i Italiens
historia. Den
proklamerade till en början
neutralitet men framförde tillika krav på att
av Österrike-Ungern erhålla kompensationer
för den rubbning av status quo på
Balkanhalvön, som dess aktion mot Serbien innebar,
och åberopade därvid en tolkning av en
paragraf i trippelalliansen, som Österrike-Ungern
icke ville godkänna. Förhandlingarna med
Österrike-Ungern och ententemakterna ledde
slutligen till krig med Österrike-Ungern 23
maj 1915 (se vidare Italien, sp. 850—851).
S:s ministär störtades juni 1916. Efter
fascismens seger sökte S. en tid samarbeta med
Mussolini, vars talan i Korfukonflikten han
förde som Italiens representant i Nationernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
