Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Salinator—Salisbury, R. A. T. G.-C.
220
rerna och på det framför belägna låglandet;
störst äro Salinas grandes n. om Cördoba.
Salinator, M a r c u s, se L i v i u s, sp. 47.
Sallner, se Koksalt. — Salinisk,
saltaktig.
Salinomèter, se Saltprovare.
Salipyrln, Salicylsyrat antipyrin,
febernedsättande och smärtstillande
läkemedel, vitt, kristalliniskt pulver utan lukt, med
bittersöt smak, löses svårt i kallt vatten. Det
är ej så verksamt som antipyrin och
salicyl-syra var för sig och ges därför som
febermedel i dubbelt så stora doser (4—6—8 g
på dagen för vuxna) som antipyrin. C. G. S.
Salis, S a 1 i sb u r g, nu M az s al ace, slott
i Livland, n. Lettland, n. v. om Burtniekisjön.
Togs av svenskarna 1563 och 1600, befästes
1607 och 1610 men förlorade snart sin
betydelse. Det togs 1617 av svenskarna från
polackerna och besattes 1700 av sachsarna.
Saiisbüria adiantifölia, bot., se G i n k g o.
Salisbury [sä’lzbori], huvudstad i eng.
grevsk. Wilts, vid floden Avon; 26,456 inv.
(1931). Biskopssäte, handelscentrum. S:s
berömda katedral är uppförd omkr. 1220—60 i
engelsk nygotisk stil och är genom väl
avvägda proportioner samt stilrenhet en av
Englands märkligaste kyrkor (se bild på
plansch 1 till Engelsk konst); den 123
m höga tornspiran (Englands högsta) är från
omkr. 1350. N. om S. utbreder sig
Salisbury plain, sedan 1900 till stor del
upptagen av militära övningsläger, med bl. a.
det berömda Stonehenge (se d. o.). — Det
ursprungliga S., romarnas Sorbiodunum, som
låg något nordligare, blev på 500-talet
residens för konungarna av Wessex (Searesbyrig)
och kallades senare Old Sarum. 1220
flyttades biskopssätet till New Sarum, det
nuv. S.; Old Sarum förföll och låg redan på
1500-talet i ruiner men var ända till 1832
representerat i parlamentet, ett känt exempel
på »rotten boroughs».
Salisbury [så’lzbori], huvudstad i
Sydrho-desia, inom Mashonaland; omkr. 28,800 inv.
(1931; med förstäder), därav 9,711 vita.
Järnvägsknut på linjen Bulawayo—Beira; viktig
handelsstad i ett fruktbart majsodlingsdistrikt,
omgiven av guldfält. S. anlades 1890 och är
modernt byggt med breda, planterade gator.
Salisbury [sä’lzbori], earl och markis av,
engelska adelstitlar. Titeln earl av S. bars
under medeltiden av bl. a. konung Henrik
II :s oäkta son (med Rosamond Clifford)
William de Longespée (d. 1226) och flera
medlemmar av släkten M o n t a g u (se d. o.).
Edvard IV :s broder George, hertig av
C 1 a r e n c e (se d. o.), bar titeln earl av S.
1472—78, Rikard III:s son Edvard 1478—
84. Titeln gavs 1605 åt Robert Cecil
(se nedan) och innehades sedermera av
huvudmannen i dennes ätt; den 7 :e earlen av
S. upphöjdes 1789 till markis av S.
Huvudmannens äldste son bär titeln viscount
Cranborne.
Salisbury [sä’lzbori], Robert Arthur
Talbot Gascoyne-Cecil, 3:e markis
av S., brittisk statsman (1830—1903).
Inträdde 1853 i underhuset, övergick 1868 vid
faderns död till överhuset och väckte tidigt
uppmärksamhet som en av torypartiets
stridbaraste medlemmar. S. opponerade sig mot
Derbys och Disraelis rösträttsreform 1867,
vars garantier han fann otillräckliga och
som han därför betecknade som »ett språng
ut i mörkret». Men inom kort sammanfördes
han med Disraeli i gemensam opposition mot
Gladstone och inträdde 1874 i Disraelis
andra ministär som statssekr. för Indien, en
post, som han en kort tid 1866—67 haft även
i Derbys tredje ministär. Under den snart
utbrytande orientaliska krisen kom han att
spela en betydelsefull roll, övertog mars 1878
ledningen av utrikesministeriet, yrkade
ivrigt på San Stefanofredens revision och var
jämte Disraeli Englands främste delegerade
vid Berlinkongressen (se d. o.), som
förverkligade denna politik. Sedan ministären 1880
störtats och Disraeli 1881 avlidit, blev S. det
konservativa partiets ledare först i
överhuset, sedan i dess helhet. Han störtade juni
1885 Gladstone och bildade sin första
ministär men blev själv störtad febr. 1886 och
återkom ånyo i aug. som chef för en
ministär, som satt kvar till 1892 och i vilken han
från jan. 1887 tillika var utrikesminister.
S. förde under denna period ingående
förhandlingar med trippelalliansens makter,
åsyftande ett närmande till dem, varom
Bis-marck då synes ha varit angelägen. 1887
medverkade S. sålunda till ett par
överenskommelser med Italien och
Österrike-Ung-ern, ägnade att motverka franska
expansions-strävanden i Medelhavet och ryska på
Balkanhalvön. Ett tyskt anbud om en formlig
allians 1889 med spetsen riktad mot
Frankrike blev utan påföljd, då Bismarck kort
därefter blev störtad. Däremot gjordes 1890 ett
bytesfördrag ang. vissa områden, varvid
England avstod Helgoland mot vissa
östafrikanska landsträckor. Under S:s tredje ministär,
1895—1902, då han också var utrikesminister
till 1900, följde nya förhandlingar om förbund
med Tyskland, varvid S. i motsats till
kolonialministern Chamberlain intog en
misstrogen återhållsamhet. Även andra svåra
utrikespolitiska problem kom det nu på S:s lott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
