Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Salisbury, R. C.—Salkowski
222
att behandla, främst en skarp tvist med
Frankrike 1898 (se F a s h o d a) och nya
slitningar med boerrepublikerna i Sydafrika,
vilka ledde till boerkriget (se d. o.). — S.
vann med åren allt större erkännande som
statsman genom sin av både fasthet och
mo-deration präglade utrikespolitik. En stor
biogr. över S. är under utgivande av hans
dotter lady Gwendolen Cecil (»Life of
Robert Marquis of S.») och har med den 1932
utg. 4:e volymen nått fram till 1892. — S:s
äldste son, James Edward Hubert
Gascoyne-Cecil, 4:e markis av S. (f.
1861), invaldes i underhuset 1885 och tog säte
i överhuset vid faderns död 1903. Han deltog
i boerkriget och fick sin första ministerpost
1903. Han blev längre fram ledare för den
konservativa oppositionen mot Lloyd Georges
koalitionsministär och bidrog väsentligt till
dess fall 1922. Han har sedan varit medlem
av de olika konservativa ministärerna
(lordpresident 1922—24, lord privy seal 1924—29).
Efter Curzons död var han 1925—29 ledare
av överhuset. (L-ts.)
Salisbury [sä’lzbøri], Robert Cecil,
l:e earl av S., engelsk politiker (omkr. 1563
—1612), son till William Cecil, lord Burleigh
(se Cecil, sp. 730); jfr släktart. Efterträdde
fadern som drottning Elisabets ledande
minister, tidtals dock ställd i skuggan av
gunstlingen Essex (se d. o., sp. 1062). S. underhöll
under Elisabets sista år regelbunden hemlig
förbindelse med konung Jakob i Skottland
och skyndade efter drottningens död att
genom Jakobs proklamering till engelsk
konung förhindra alla tronintriger. Han hade
tiU sin död större delen av förvaltningen i
sin hand och lyckades trots mångas
ansträngningar i motsatt riktning hålla rikets
finanser i god ordning. S. påbörjade anläggandet
av ättens stamslott Hatfield house (se d. o.).
Salish [séFliJ], S e 1 i s h, språk- och
folkgrupp i British Columbia med omnejd. Inom
s. höra de flesta kulturellt till
nordvästindianerna (se d. o.). K. G. L.
Saliska kejsare, se Frankiska kejsare.
Saliska lagen (lat. lex sälica), sannolikt av
konung Klodvig (efter 486) föranstaltad
uppteckning på latin av de saliska frankernas
rättssedvänjor. Lagen kompletterades och
ändrades sedermera genom påbud
(kapitula-rier) av de frankiska konungarna. I ett stort
antal handskrifter är texten försedd med
vanställda, svårtolkade och till sin betydelse
omstridda randanteckningar h’glossor») på
fran-kiskt tungomål, vilka oftast inledas med ordet
mall. el. malb. och ha fått namnet m a
1-bergska glossorna. S. innehåller
hu-vudsakl. straff- och processrätt. Bland de
civilrättsliga bestämmelserna märkes kapitlet
»De alodis», som bl. a. utesluter kvinnor från
arvsrätt till jord. Detta åberopades senare
av franska jurister såsom gällande också för
arvsrätten till Frankrikes krona. N. H-tz.*
Saliska mineral, se Fem i sk a mineral.
Sallt, miner., se Pyroxenmineral.
Saliv (lat. salwa), se Spott.
SaTix, J ol s t e r, Pil, Sälg, Vide, det
största släktet inom fam. Salicaceae. Skiljer
sig från Populus genom färre (i regel 2—5)
ståndare, vanl. upprätta hängen och
insektblommor med en el. två honungskörtlar.
Bla
Korgvide, Salix
viminalis. Ågren med
han-h ängen, B
hanblomma med tillhörande
hängefjäll, C
honhänge, D och E
honblommor, F kapsel
vid fruktmognaden, G
densamma förstorad,
H frö.
den äro oftast lansettlika. Släktet har sin
huvudutbredning i n. halvklotets tempererade
delar och räknar omkr. 170 arter, av vilka 20
växa vilda i Sverige. Bastarder äro ytterst
talrika och allmänna. I
tempererade länder växa
salices upp till resliga
träd, t. ex. R. alba,
vitpil, allmänt planterad
upp till Gästrikland,
blommande samtidigt med
lövsprickningen, den
närstående S. fragilis, pil,
knäckepil, urspr.
inplanterad, numera vild på
stränder upp till s.
Norrland, och R. pentandra,
j o 1 s t e r, som
förekommer i fuktiga
skogsängar, ända upp till
Lappland, och blommar etter
lövsprickningen, varför
hängeskaften bära väl
utvecklade blad. S.
dapli-noides, daggvide,
igen-kännes på sina gråblå
kvistar; växer vild på
Klarälvens stränder och
planteras mångenstädes.
Allmännast bland de
trädartade ända upp till
Lappland är S. caprea,
s ä 1 g. Den trivs på
torrare ståndorter än de
övriga arterna, i lundar och
skogsbryn, och blommar
på bar kvist, varför
hängeskaften endast bära
fjäll. Knopparna och de
unga kvistarna äro glatta. Den närbesläktade
R. cinerea, gråvide, uppträder vanl. som en
ända till 4 m hög buske; den har ludna kvistar
och knoppar. R. repens, krypvide, som
tillhör s. och mell. Sverige, är en vanl.
ned-liggande buske med små, på undersidan
silkes-ludna blad. Ovan trädgränsen på svenska
fjäll bilda RaZiæ-arter upp till 3 m höga
buskar, ss. R. lapponum, lappvide, med
bladlösa hängeskaft, och R. glauca, r i p v i d e,
med bladbärande hängeskaft, ett smalt bälte
(videbältet). Båda förekomma mer el. mindre
sällsynt även längre ned, den förra t. o. m.
i mell. Sverige. Högre upp växa arter med
under markytan krypande stam, t. ex. R.
reti-culata, nätvide, med på undersidan
ljusgrå, upphöjt nätådriga blad, R. herbacea,
dvärgvide, med naggade, på undersidan
gröna blad, och R. polaris, polarvide, med
helbräddade blad. De sega kvistarna av den
som prydnadsväxt i s. och mell. Sverige
odlade R. viminalis, korgvide, nyttjas till
korgflätning. Som prydnadsväxter odlas bl. a.
R. purpurea, r ö d v i d e, och R. babylonica,
tårpil. G. M-e.
Salko’wski, Ernst Leopold, tysk
kemist (1844—1923), från 1909 prof, i Berlin.
S. var en av sin tids mest framstående
forskare och lärare i fysiologisk och medicinsk
kemi. Han utförde grundläggande arbeten
över äggvitans sönderdelning vid förruttnelse,
över proteinämnens konstitution samt över
invertin o. a. enzym. Därvid upptäckte han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
