Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Salkowskis reaktion—Salm
224
»Hihuliter.» Målning av T. K. Sallinen.
den autolytiska sönderdelningen
i djurkroppens organ efter döden (se A u t
o-lys). Vidare utarbetade han viktiga
fysiologiskt kemiska analysmetoder och påvisade
bensoesyrans antiseptiska egenskaper. S.
utgav »Praktikum der physiologischen und
pathologischen Chemie» (1893). K. A. V-g.*
Salkowskis reaktion, kem., se Kolesterin.
Sa’llat, 8 a’l 1 a d, S a 1 ä d (eg. insaltad, av
lat. sal, salt), grönrätt av färska, råa blad av
vissa växter. Den vanligaste sallatsväxten,
Lactuca sativa (se S a 11 a t s 1 ä k t e t), odlas
i Sverige i tre huvudformer: bladsallat,
huvudsallat och bindsallat. Den sistnämnda, även
kallad romersk s. (lat. Lactuca sativa romana),
har sitt namn av att de långsträckta bladen
hopbindas för att utestänga solljuset,
varigenom de inre bladen bli vita och möra.
Cicho-rium endivia, vanl. med flikiga, krusiga blad,
lämnar endiviasallaten. Av cikoriasallat
(Ci-chorium intybus) odlas formen Witloof mest
i Sverige. Den är bäst lämpad för drivning
på vintern. Till sallatsväxter räknas även
Lepidium sativum, den vanliga krassen, samt
Valerianella olitoria, åkersallat (fr. mache).
Bladen av dessa växter tillagas med en sås
av salt och citronsaft el. ättika samt matolja.
Även andra på likartat sätt tillagade
grönsaker, ss. gurka, tomater och vitkål,
benämnas s. S. kallar man också vissa blandningar
av kallt kött, fisk el. hummer med potatis,
grönsaker och sallats- el. skarpsås. D-e.
Sallatsläktet, Lactuca, hör till de
korgblommiga (se d. o.) växterna, och de omkr.
100 arterna finnas i alla världsdelar. De
gula blommorna sitta i små cylindriska,
få-blommiga korgar, vilkas holkfjäll äro
tegel-lagda. Mest bekant är den som hushållsväxt
urgamla trädgårdssallaten (L.
sativa) från Asien (se Sallat). G i f t s a
1-1 a t (L. virosa) från Medelhavstrakterna har
en gulbrun mjölksaft, utgör som torkad
lak-tukarium, vilket har narkotiska verkningar
och nyttjas till förfalskning av opium.
Taggsallat (L. scariola), som i Sverige
förekommer som ogräs- och barlastväxt, är en typisk
kompassväxt, vars blad ställa in sig i ett och
samma lodplan, som noga sammanfaller med
nordstrecket. Skog ssallat (L. muralis)
är vanlig i s. och mell. Sverige. E. S-g.
Salle [sal], La, se La S a 11 e.
Saller, Karl, tysk antropolog (f. 1902),
docent i Göttingen. Skr.: »Die Keuperfranken»
(1930), »Die Fehmaraner» (s. å.), »Leitfaden
der Anthropologie» (s. å.), »Süderdithmarsische
Geestbevölkerung» (1931) och »Einführung in
die menschliche Erblichkeitslehre und
Euge-nik» (1932). Rbg.
Sallerup, socknar, se Södra Sallerup,
Västra Sallerup och östra
Sallerup.
Sa’llinen, Tyko Konstantin, finländsk
målare (f. 1879). Livnärde sig länge som
skräddare, genomgick 1904—06
konstföreningens ritskola i Helsingfors och har
studerat i Tyskland och Frankrike. S. har
väckt uppseende genom sin trotsiga konst i
expressionistisk stil med påfallande nationell
prägel i såväl typ- som färgbehandling. Bland
hans arbeten märkas »Pekkas Hilma» (1914),
»Krymplingen» (1915), »Handelsmannens
döttrar» (1917; Ateneum, Helsingfors),
»Hihuli-ter» (1918; Ateneum, Helsingfors; studie i
Göteborgs museum), »Läsförhöret» (1919; statens
museum, Köpenhamn), »Slagsmålet» (1920;
Kunsthalle, Hamburg) samt landskapsbilder.
— Monogr. av A. Hellaakoski (1921). T. Stz.*
Salling el. S a 1 1 i n g 1 a n d, halvö i
Limfjorden, Viborg amt, Danmark (se dess karta),
mellan Skivefjord och Venö bugt; 521 kvkm.
Sallogg, sjöv., se Logg.
Sallu’stius, Gaius S. Crispus,
romersk historieskrivare (86—35 f. Kr.). S.,
ivrig caesarian, blev praetor och var senare
ståthållare i Numidien. Efter Caesars död
övergav han politiken för litterära
sysselsättningar. Hans efterlämnade verk utgöras av
några korta politiska ungdomsskrifter, vilkas
äkthet länge på otillräckliga grunder
betvivlats, en skildring av Catilinas
sammansvärjning (»Coniuratio Catilinae»), en framställning
av kriget mot Jugurtha (»Bellum
Jugurthi-num») samt ett antal fragment av hans
»Hi-storiae», Roms historia 78—67 f. Kr. S:s
skrifter ha ofta betecknats som
tendensskrifter, riktade mot den romerska nobiliteten. S.
uttrycker sig dock stundom även med
utpräglad misstro mot kretsar, som bekämpade
se-natsväldet. Hans skrifter tyda på en
pessimism, som vittnar om ringa förhoppningar
om den romerska statens framtid.
Bemödandet om historisk noggrannhet träder hos S.
tillbaka för det moraliska och litterära
intresset. Sin stil har han bildat efter
Thuky-dides; den utmärker sig för allvar och
koncentration; dess arkaiserande karaktär och
strävandet efter det ovanliga göra hans språk
ej sällan dunkelt. — Litt.: Kritiska uppl. av
monografierna av A. W. Ahlberg (1911, 1915,
1919); kommenterad uppl. av »Bellum
Ju-gurthinum» utg. av V. Hedqvist (1913), av
»Coniuratio Catilinae» av Ahlberg (1924) och
M. C. Gertz (1895). »Coniuratio Catilinae»
och »Bellum Jugurthinum» övers, av L.
Wi-stén (1916). E. St.
Sallüvii, se S a 1 u v i i.
Salm, tysk greve- och furstesläkt, känd från
900-talet, med namn efter borgen S.
(Viel-salm) i Ardennerna, belgiska Luxemburg.
Ätten är sedan 1204 delad på huvudlinjerna övre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
