- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 17. Ryssläder - Snellius /
231-232

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

231

Salomon, S.—Salonae

232

Salomon, Siegfried, dansk tonsättare
(f. 1885). Utbildades vid konservatoriet i
Köpenhamn och hos Klengel i Leipzig och blev
1907 violoncellist i det kongelige kapel. S. har
komponerat symfonier, violinkonsert,
stråkkvartetter, operorna »Kain» (1920), »Duen
og slangen» (1925), »Leonora Christina» (1926)
och »Dronning Dagmar» (1928) samt musik
till Heibergs »En sjæl efter döden» (1922)
m. m. P. E-t.

Salomönisk dom, fyndig och rättrådig dom
(efter konung Salomo).

Sälomonsen, Carl Julius, dansk läkare
(1847—1924). Blev med. dr 1877 (»Studier
over blodets
forraad-nelse»), docent i
bak-teriologi 1883 och var
prof, i allmän
patologi vid Köpenhamns
univ. 1893—1920. R.
införde den moderna
bakteriologien i
Skandinavien och
upprättade 1895 ett
serum-terapeutiskt laboratorium, 1902 ombildat
till seruminstitut.
Han utgav bl. a.
»Le-detraad for medici-

nere i bakteriologisk teknik» (1885). P. E-t.

Sälomonsen, Olaf Christian, norsk
jurist (f. 1861), 1911 lagman i Borgating og
Agder och sedan 1923 i Oslo lagdömme, har
skrivit det för rättspraxis betydelsefulla
»Den norske straffeproceslov med
kommentar» (2 bd, 1911—13; 2:a uppl. 1925). K. V. H.*

Sa’lomonöarna, eng. Solomon islands, britt,
ögrupp i Melanesien, ö. om Nya Guinea och
Bismarcksarkipelagen; 47,900 kvkm, omkr.
210,000 inv. S. bestå av två i n. v.—s. ö.
orienterade kedjor av långsträckta, bergiga
öar; de största äro Bougainville (når 3,100
m ö. h.), Choiseul, Ysabel (Isabel) och
Ma-laita i den n. kedjan samt New Georgia
(Kausagi), Guadalcanar och San Cristoval
(Bauro) i den s. Bland de mindre öarna
märkes Florida. Flera av öarna äro vulkaniska
och följas av korallrev; solfatarer tyda på
att vulkanverksamheten ännu ej fullt
upphört. Klimatet är tropiskt hett och fuktigt
samt mycket olämpligt för européer. Den
svårgenomträngliga urskogen bildar ett
utmärkt gömställe för S:s som människoätare
illa beryktade inv. (melanesier);
missionsverksamheten har stora svårigheter att
övervinna. Plantageodlingen är ännu obetydlig;
huvudprodukten är copra. I politiskt
avseende tillhör Bougainville med närliggande
småöar det som australiskt mandatområde
förvaltade Nya Guineaterritoriet. De övriga
S. bilda jämte Santa Cruzöarna (se d. o.),
atollgruppen Lord Howe (Liueniua) och
smärre öar ett protektorat (British Solomon
islands protectorate), omfattande tills. 39,300
kvkm med omkr. 155,000 inv.; huvudort är
Tulagi. — S. upptäcktes 1567 av spanjoren
A. Mendana, som trodde sig ha funnit
Salo-mos guldland Ofir, men upptäckten föll snart
i glömska. De återupptäcktes först 1767 av
Carteret och utforskades närmare av
Bougainville, Surville, D’Entrecasteaux och
Du-mont d’Urville. Genom fördrag 1886
uppde

lades S. på Storbritannien och Tyskland,
varvid Tyskland erhöll de nordligare öarna; 1893
inrättades det britt, protektoratet, och i
samband med Samoaöverenskommelsen 1899
avstod Tyskland från sin andel av S., dock
med undantag för Bougainville med småöar,
som räknades till Tyska Nya Guinea. S. F.

SaJomo och MarkoTfus, medeltida
sagomotiv med rot i gammaljudiska sägner. I en
grupp av sagans behandlingar inlåter sig en
demon i ordstrid med Salomo och besvarar
dennes visa ord med cynismer och gyckel. I
en annan grupp åter är handlingen en
romantisk enlevering. En starkt subjektiv
omdiktning av sagan är »Salomo och Morolf» av
O. Levertin (1905). Jfr H. Schück i »Ur gamla
papper» (1892) och G. L. Biagini, »Marcolf
und Bertoldo» (1930). (O. W-n.)

Salomos höga visa, se Höga visan.

Salomos oden kallas ett 40-tal sånger, som
torde ha skrivits i 2:a årh. e. Kr. De äro
framför allt bevarade i en syrisk handskrift,
men de torde urspr. vara skrivna på grekiska.
Sångerna ha mottagit starka intryck från
såväl judendomen som kristendomen. Men
därjämte innehålla de mycket material från
Grekland, Orienten och Egypten. De omfatta
med andra ord gnostiska åskådningar, men
denna gnostik har ej utbildats till system,
och den gnostiska dualismen framträder ej.
Estetiskt sett stå odena delvis mycket högt.
De äro uppfyllda med jubel och stilla
hänförelse. och de innehålla ett praktfullt färgat
mytologiskt stoff. S. H-r.

Salomos orden, se Ordnar, sp. 321.

Salomos ordspråk, se Ordspråksboken.
Salomos predikare, se Predikareboken.
Salomos psalmer, 18 psalmer, som
författats i Palestina vid den tid, då mackabéerna
störtats genom den romerske fältherren
Pom-peius (63 f. Kr.). Psalmerna äro bevarade på
grekiska, men de torde urspr. vara skrivna
på hebreiska. Författaren representerar den
fariseiska fromheten och är fientligt stämd
mot mackabéerna, som genom sitt nationella
herradöme kommit många israeliter att
glömma Israels framtidshopp. Det var därför en
av Israels Gud utförd berättigad dom, när
Pompeius beträdde den heliga staden och
templet. Motsatsen mellan rättfärdiga och
gudlösa betonas skarpt. De senare äro
hycklare och förförare, de fromma däremot vandra
i rättfärdighet efter den lag, som är given
till liv. Psalmernas framtidshopp står till
»Herrens smorde», Messias. Han är fri från
synd, så att han kan härska över ett stort
folk. Men framför allt kan han upprätta ett
heligt och rättfärdigt folk. S. H-r.

Salomos ring, en magisk sigillring, vartill
enl. sägnen Salomos makt över andarna var
knuten. Från judiska källor kom
berättelsen härom till den islamitiska sägenvärlden
och blev vida spridd.

Salomos sigill, bot., se Rams.

Salönae, i forntiden huvudstad i den
romerska prov. Dalmatien, romersk koloni före
27 f. Kr., blomstrade särskilt sedan omkr. 300
e. Kr. Den då regerande kejsaren,
Diocle-tianus, härstammade härifrån och uppbyggde
i det närbelägna Spalato (Split) sitt
storartade palats. S. förstördes av goterna 535
e. Kr. S. har mycket betydande rester från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 7 17:22:15 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdq/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free