Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Salonikifronten under världskriget
236
— Bulgarernas front dec. 1915—mitten av aug. 1916.
–-Läget 20 aug.—mitten av sept. 1916.
Läget 18 sept.—omkr. 1 okt. 1916.
—Läget från mitten av nov. 1916—sept. 1918.
första Balkankriget besattes av grekerna.
1913 avträddes det av Turkiet till Grekland.
Under världskriget kom S. att spela en
betydelsefull roll dels som landstigningspunkt
för en allierad orientarmé (se
Salonikifronten under världskriget), dels
som säte för en av Venizelos ledd regering i
opposition mot konung Konstantin (se G r e
k-1 a n d, sp. 1037). I S. slöts 1918 Bulgariens
stillestånd med ententemakterna. (L-ts.)
Salonikifronten under världskriget. Från
franskt håll hade framställts förslaget att
genom en landstigning på en lämplig punkt
på Balkanhalvön binda centralmaktsblockets
trupper. Ilandsättning i Saloniki påbörjades
5 okt. 1915 av en stark fransk-engelsk
expe-ditionsstyrka, kallad orientarmé n. Den
franske generalen Sarrail fick jan. 1916 även
befälet över den engelska arméavd. Genom
besättande av Saloniki hade Greklands
neutralitet blivit kränkt. Läget komplicerades
därigenom, att grekerna voro delade i två
läger, tysksinnade och ententevänliga; se
Grekland, historia.
Salonikitruppernas första uppgift blev att
söka komma de beträngda serberna till hjälp
under deras återtåg (jfr Serbiska
krigsskådeplatsen). Men Sarrail misslyckades
härvidlag. Orientarmén, som ännu räknade
blott omkr. 60,000 man, förflyttades dels i
Var-dars dalgång upp mot Krivolak, dels mot
Stru-mica och Dojransjön men kunde ej övervinna
det motstånd, som bjöds av bulgarernas
yttersta vänstra flygel. Fransmännens försök att i
början av nov. på orientarméns vänstra
flygel förlänga fronten och efter framryckning
komma i förbindelse med serberna
misslyckades. Då serberna fullständigt besegrats,
samlades bulgarerna i slutet av nov. med en
styrka av omkr. 150,000 man i linjen Prilep—
Krivolak—Strumica. Sarrail tvangs efter
hårda strider 10—12 dec. (slaget vid Vardar)
att gå tillbaka över gränsen till Grekland.
De bulgariska trupperna gjorde halt vid
gränsen. Då Grekland ej självt förmådde tillämpa
den för en neutral stat gällande plikten att
avväpna och internera orientarmén, kunde
denna nära Saloniki anlägga starka
befästningar samt reorganiseras.
Under vintern och våren 1916 mottog
orientarmén betydliga förstärkningar dels av
trupper från Gallipoli (se D ar dan e 1 le r n a
under världskriget),
dels från Korfu. Efter hand
tillkommo ryska och
italienska trupper. Armén
räknade omkr. 1 aug. ung.
310,000 man (105,000
fransmän, 95,000 engelsmän,
80,000 serber, 20,000
italienare och 10,000 ryssar);
stor sjuklighet härskade
dock. Fronten sträckte sig
utmed Greklands gräns till
Bulgarien och Serbien. Ett
flankstöd ägde armén i de
italienska trupper, vilka
satt sig fast i Valona i
Albanien och därifrån utbrett
sig i s. delen av detta land.
Den motstående armén
uppgick till omkr. 300,000 man
(omkr. 280,000 bulgarer och 20,000 tyskar) och
stod under befäl av Mackensen,vilken i aug.1916
efterträddes av bulgariske generalen Jekov.
Sarrail framryckte 16 aug. 1916 v. om
Dojransjön. Emellertid övergingo bulgarerna till
allmänt anfall, varvid hela ö. delen av
grekiska Makedonien, inbegripet hamnstaden
Ka-vala, besattes. Detta ledde till att den
där-varande grekiske kårchefen överlämnade sin
armékår, omkr. 8,000 man, till internering i
Tyskland. Under det att ställningen i centern
vid Vardar förblev oförändrad, ledo
bulgarerna en rad motgångar; deras linje måste
i början av sept. dragas tillbaka. Vid floden
Crna rasade häftiga strider under mer än 2
mån., tills Sarrail besatte huvudorten i s.
Serbien, Bitolj (Monastir), 18 nov. Stillhet
inträdde därpå, varunder orientarmén vann
förbindelse med italienarna i s. Albanien.
I slutet av 1916 bildade den ententevänlige
Venizelos i Saloniki en provisorisk regering,
krigsförklaring utfärdades till
centralmakterna, och uppsättandet av frivilliga
trupper påbörjades. Den off. tyskorienterade
regeringen måste gå in på ententemakternas
krav att desarmera och delvis utlämna
grekiska flottan, förflytta samtliga grekiska
trupper till halvön Morea m. m.
Efter 1916 års strider gick fronten, där
striderna antagit ställningskrigets karaktär,
från Egeiska havet över Seres—Butkovasjön
—Dojransjön över Vardardalen i rätt v.
riktning till höjderna n. ö. om Bitolj (Monastir)
samt därefter över Prespa- och
Ochridsjö-arna, där italienarnas Valonafront vidtog.
Mars 1917 igångsatte Sarrail en offensiv och
4 maj ännu en dylik utefter hela fronten,
varvid striderna i synnerhet i Crnabågen
blevo häftiga. Då de togo slut 18 maj, hade
det ej lyckats att bryta det tysk-bulgariska
motståndet. Stridsverksamheten låg sedan
så gott som fullständigt nere under den
återstående delen av 1917. — Sedan konung
Konstantin tvungits att abdikera 12 juni
1917, gingo ansträngningarna ut på att åter
uppsätta den grekiska armén; för 1918 års
fälttåg fick orientarmén härigenom ett
betydande tillskott. — Dec. 1917 efterträddes
Sarrail av general Guillaumot; denne ersattes
juni 1918 av general Franchet-d’Espèrey.
Sept. 1918 påbörjade Franchet-d’Espèrey
ett allmänt anfall. I mitten av anfallsfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
