Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salonikifronten under världskriget - Saloon - Salop - Salopp - Salpausselkä - Salpeter - Salpeterbakterier - Salpeterhjälpen, Salpetergärden, Salpeterskatten - Salpetersjuderistaten - Salpetersyra, skedvatten - Salpetersyrlighet - Salpeterväxter - Salpêtrière, La - Salpiglossis, Trumpetblomma - Salpingitis - Salpor el. Salper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Saloon—Salpor
238
genombrötos de såsom ointagliga ansedda
bulgariska ställningarna. 18 sept. var
genombrytningen fullbordad, och orientarméns
trupper mötte efter denna dag motstånd blott på
enstaka punkter. Prilep togs 23 sept. och
Strumica 26 sept. Genom vapenstillestånd 29
sept. kapitulerade Bulgarien.
Under dessa förhållanden måste österrikiska
trupperna i Albanien i slutet av sept. 1918
anställa återtåget. Italienarna besatte
Du-razzo 14 okt. och Skutari 31 okt. I Serbien
sökte centralmakterna bilda en ny front, men
framryckningen kunde icke hejdas. Nis
besattes 12 okt. och Belgrad 1 nov.; härmed var
fälttåget i stort sett avslutat. Litt.: M. P. E.
Sarrail, »Mon commandement en Orient» (1920);
M. Luyken, »Generalfeldmarschall v.
Macken-sen. Von Bukarest bis Saloniki» (1920); L.
Vil-lari,»The macedonian campaign»(1922). M.B-dt.
Saloon [salö’n], eng., eg. »salong», »stor
sal», i Nordamerika lokal för utminutering
och utskänkning, gatukrog. Anti saloon league,
gr. 1893, har i förbudsrörelsens intresse ivrigt
verkat för avskaffande av dessa krogar.
Salop [säTep], se Shropshire.
Salo’pp (fr. salope, eg. slyna), kort,
rundskuren fruntimmerskappa, vanl. utan ärmar,
bars som morgondräkt på 1700-talet.
SaTpausselkä, ett av flera parallella ryggar
bestående ändmoränstråk, som i ö. och s.
båg-formigt begränsar Finska sjöplatån och i s. v.
vid Hangöudd löper ut i Finska viken. Se
vidare Finland, sp. 366, 368 och kartan.
SaTpeter (av lat. sal pe’trae, klippsalt),
allmänna benämningen på salpetersyrans salter,
nitrat, men särskilt nitrat av natrium (se
Chilesalpeter), kalium (se
Kaliumföreningar, sp. 159), kalcium (se
Kalksalpeter) och ammonium (se A m m o n
i-umföreningar). Det salpeterförande
jordlagret i Chile kallas caliche (se
Chilesalpeter). G. S-ck.
Salpeterbakterier, gemensamt namn för de
bakterier, som oxidera ammoniak till nitrit
(nitritbakterier) och nitrit till nitrat
(nitratbakterier). Processen kallas n
i-trifikation och är av största betydelse
för naturens hushållning, emedan de gröna
växterna i allm. upptaga kvävet i form av
nitrat. Nitritbakterierna kallas
Nitrosomo-nas, nitratbakterierna Nitrobacter. S. äro
autotrofa organismer (se Bakterier, sp.
736; jfr även Kväve, sp. 384). De av s.
bildade nitraten kunna av andra bakterier
reduceras till nitrit, ammoniak och fritt kväve
(denitrifikation). S. påvisades f. ggn
av S. V i n o g r a d s k i j (se d. o.). G. L-m.*
Salpeterhjälpen, Salpetergärden,
Salpeterskatten, kam., se
Salpetersjuderi-staten.
Salpetersjuderistaten, kollektivnamn på de
personer, som haft till uppgift att anskaffa
och vårda statens för kruttillverkning
avsedda förråd av salpeter. Gustav Vasa
förordnade, att all i riket under ladugårdshusen
befintlig »saltpetterjord» skulle anses som
kronoregale. Allmogens skyldighet att
biträda med dagsverken och körslor m. m.
för salpetertillverkningen utbyttes 1634 mot
årlig penningavgift efter hemmantal,
salpeterhjälpen (jfr M a n t a 1 s r ä n t a n),
i Skåne och Blekinge, där den infördes
1662, kallad salpeterskatten. 1801
upphävdes regalet och 1830 en i dess ställe
införd skyldighet för hemman att
leverera salpeter in natura, salpetergärden.
För att tillhandahålla nödigt rörelsekapital
för statens tillv. av salpeter inrättades
salpeterfonden, och landet indelades i 13
salpeters juderidistrik t, vartdera
under en dir. Genom k. br. 13 okt. 1865
tillkännagavs, att staten skulle upphöra att
inlösa salpeter, dock med undantag för
Norrbottens och Västerbottens län. Genom
statsmakternas beslut 1866 upphörde
salpeterfonden, och k. br. 15 okt. 1867 upplöste
kommittén för salpeterärenden. Sedan salpeter icke
längre behövdes för statens kruttillverkning,
upphörde s. vid 1895 års utgång. (Schg.)
Salpetersyra, förr kallad skedvatten,
en av den oorganiska kemiens viktigaste
syror. S. framställdes förr uteslutande av
salpeter (vanl. natronsalpeter) genom dess
uppvärmning med konc. svavelsyra, numera
företrädesvis genom en mer el. mindre direkt
oxidation av luftkväve. Antingen förbrände man
härvid luftkväve i elektrisk ljusbåge direkt
till kväveoxid, som vid avkylning spontant
oxideras till kvävedioxid, vilken vid lösning
i vatten ger salpetersyra (Birkeland-Eyde),
eller ock förbränner man (enl. Haber-Bosch
framställd) ammoniakgas genom att leda den,
blandad med luft, över platina eller en annan
lämplig katalysator vid 300—500° C
(Ostwald-processen). Härvid bildas kväveoxid, vilken
på samma sätt som i den äldre,
Birkeland-Eydeska processen omvandlas till s. (jfr K v
ä-veindustri). — Formeln för s. är HN03,
ilen utgör en färglös vätska med spec. v. 1,52,
smpt —41,3° C, kpt 86°; den är obegränsat
löslig i vatten. Konc. s. är frätande och
häftigt oxiderande. S. har en mångsidig och
viktig användning, näml, inom den organiska
kemien för framställning av nitroföreningar,
nitroglycerin och nitrocellulosa, vidare för
framställning av nitrat, d. v. s. salter, som
innehålla den negativa ionen NO<T, t. ex.
silvernitrat och olika salpeterarter. G. S-ck.
Salpetersyrlighet, kem., se
Kväveföreningar, sp. 386.
Salpeterväxter, bot., se N i t r o f y t e r.
Salpétrière [salpätriä’r], La S., se P a r i s,
sp. 669.
Salpiglo’ssis, Trumpetblomma,
växtsläkte av fam. Solanaceae med trattlik, svagt
tvåläppig blomkrona. Den meterhöga,
klibb-håriga S. sinuata med stora vita, gula,
violetta el. röda blommor odlas som enårig
prydnadsväxt. G. M-e.
Salpingltis, äggledarinflammation, se
Kvinnosjukdomar, sp. 374.
Salpor el. S a 1 p e r, Thaliäcea, till
manteldjuren (se d. o.) hörande djurgrupp. En salpa
har tunnliknande kroppsform och är ytterst
omgiven av ett cellulosaskikt, innanför vilket
en av tunnbandsliknande muskelringar bildad
hudmuskelsäck ligger. De inre organen äro
samlade vid den bakre ändan av denna. S.
uppträda dels enstaka (solitära s.), dels
förenade i långa kedjor. De förra äro
könlösa djur, som genom knoppning ge upphov
till de senare, vilka i sin tur föröka sig på
könlig väg. varvid ur befruktade ägg alstras
solitära djur. S. leva i havsytan på alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
