Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Salten—Saltsjuderi
242
Salten, gammalt namn för den n. om
Salt-fjord belägna fastlandsdelen av Nordland
fylke, med de nuv. städerna Bodö och Narvik;
15,680 kvkm, 55,646 inv. (1930).
Salter, kem., se Salt, sp. 239—240.
Saltfjord, fjord på kusten av Nordland
fylke, Norge, närmast s. om Bodö; intill 500
m djup. Delas genom en förträngning vid
Godöya i ett inre bäcken, Skjerstadfjorden,
och den yttre, egentliga S. I sunden mellan
dem uppstå mycket starka
tidvattensström-mar. I inre S. mynna Saltelv m. fl.
vattendrag. Större bifjordar äro Misværfjord i s. och
Fauskeviken i ö. inemot Sulitjelma. (A-l A-l.)
Saltgård, se Koksalt.
Saltholm, dansk ö i Öresund, skild från
Amager genom Drogden; 15,82 kvkm, 26 inv.
(1930). Flack och låg marsklandsö på
krit-grund (»Saltholmskalk»). Batteriet på S.
slopades 1932.
Saltholmskalk, geol., se Kritsystemet,
sp. 133, och Kokkoliter.
Saltillo [salti’ljå], huvudstad i mexikanska
staten Coahuila; 43,235 inv. (1930).
Betydande handelsstad och järnvägsknut med bl.
a. textil- och livsmedelsindustri.
Saltkälla, källa, vars vatten innehåller
upplösta salter (koksalt, soda etc.) i avsevärd
mängd. S. i Sverige äro Torpa källa, vid Göta
älv i Fors socken, som erhåller sin salthalt
från de senglaciala marina lerlagren, och
några s. i n. v. Skåne, t. ex. Sofiakällan i
Hälsan vid Hälsingborg, vilkas vatten
kommer ur keupern. K. A. G.
Saltkällan, herrgård och lastageplats i Foss
socken, Bohuslän, vid Gullmarsfjordens
innersta vik, Saltkällefjorden; 407 har, därav 159
har åker; tax.-värde 231,200 kr. (1931).
Kvartsgruva, laxfiske. S. ägdes på 1600-talet av
Rutger Ascheberg. Jfr Jordskred.
Salt lake city [sä’lt lei’k si’ti], se
Saltsjöstaden.
Saltmålla, Obio’ne pedunculäta (IIa’limus
pedunculätus), en liten enårig mållväxt på
havsstränder i s. Sverige, skild från
gråmåll-släktet genom att de båda sammanvuxna
högblad, som omge den långskaftade frukten,
upptill ha två utåtböjda horn. G. M-e.
Saltmätare, förr av städernas styrelser
anställda edsvurna betjänte, som hade att
reglera salthandeln och uppbära därmed förenade
avgifter.
Sa’lto, Uruguays näst största stad, vid
nedersta fallet, Salto oriental, i
Uruguay-floden, mitt emot det argentinska Concordia;
25,600 inv. (1930). Betydande handel med
spannmål och boskap.
Salt och bröd hade i forntiden som
oundgängliga näringsmedel en viss religiös
betydelse och blevo en symbol av gästvänskap,
tillgivenhet och trohet. J. C.*
Saltoluokta [-loåk-], Sv. turistföreningens
näst största turiststation i Lappland, i
björkregionen vid sjön Langas i Lule älvs fjälldal,
där »Kungsleden» från s. når fram till
Sjö-fallsleden (se kartan sp. 779 och färgkartan,
n. bladet, vid art. Lappland). Nås med
motorbåt från Luspebryggan vid
Inlandsbanan och är jämte Suorva (jfr d. o.)
utgångspunkt för utflykter till St. Sjöfallet och
långfärder i fjällen. Stationen anlades 1912; 1918
öppnades den nuv. huvudbyggnaden.
Saltoluokta turiststation.
Sa’lto morta’le, it., eg. »dödssprång»,
halsbrytande konstsprång, t. ex. av akrobater;
vågstycke ; saltomortal, vanl. = kullerbytta.
Saltons jön [sältn-], eng. Salton sea,
avloppslös saltsjö i s. Kalifornien, U. S. A., bildad
i ett torrlagt depressionsbäcken, S a 11 o n
s i n k, som urspr. avsnörts från Kaliforniska
viken genom Coloradoflodens deltaavlagringar
och vars botten ligger 91 m under havsytan.
I 1900-talets början anlades för
bevattnings-ändamål en sidokanal från Colorado,
varigenom den sterila trakten omdanades till ett
bördigt odlingsdistrikt, I m p e r i a 1 v a
1-1 e y. Flodvattnet fördjupade emellertid
bevattningskanalen i så hög grad, att
huvudfåran sedan 1906 torrlädes och depressionen
började vattenfyllas, varigenom stora skador
uppkommo. Under 1907 lyckades man
återföra floden till dess huvudfåra, varefter nuv.
Saltonsjön långsamt indunstar; vattenytan
ligger f. n. 81 m under havsytan.
Saltpannor (eng. [saZt] pans), flacka,
av-loppslösa bäcken, där det avdunstande
vattnet kvarlämnar en saltskorpa. Namnet är
urspr. sydafrikanskt (Makarikari pan, Etosha
pan) men har även överförts till Australien.
Saltpapper, se Fotografi, sp. 875.
Saltpeter, oriktig form för salpeter (se d. o.).
Saltprovare, Salino mét er, en
areome-ter, graderad för direkt avläsning av den
undersökta lösningens salthalt. Den i
Baumé-grader indelade areometern (se A r e o m
e-terskalor) är genom sättet för sin
gra-dering en s., där antalet avlästa grader
samtidigt anger en koksaltlösnings halt i
viktprocent; den brukas även för andra
lösningar. G. S-ck.
Saltsjuderi, förr namn på anläggning för
beredning av koksalt genom indunstning av
havsvatten i öppna pannor el. för rening av
råsalt genom upprepad lösning och omkristal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
