Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Salzburgalperna—Samara
257
dess kloster; kyrkans treskeppiga långhus är
från 1200-talet, det gotiska koret från
1400-talet och sidokapellen, i barockstil, från
1600-talet. I närheten ligger det forna
ärkebiskopliga Marstall med ridskola (1600-talet), 1925
—26 ombyggt till festspelsteater. Till klostret
gränsar benediktinklostret S:t Peter;
klosterkyrkan är från 1100-talet, i mitten av
1700-talet ombyggd i rokoko. Vid Getreidegasse
ligger det hus, där Mozart föddes, sedan 1880
Mozartmuseum. Nära Salzachstranden ligger
Museum Carolino-Augusteum med
konstsamlingar. På högra Salzachstranden ligger
slottet Mirabell (uppf. omkr. 1606, ombyggt i
barockstil på 1720-talet), omgivet av en
praktfull park. I närheten uppfördes 1912—14
Mo-zarthaus med konsertsalar, musikhögskola och
arkiv. I S. finnes en rom.-kat. teol. fakultet.
— 5 km s. om S. ligger det praktfulla slottet
Hellbrunn, uppf. i barockstil 1613—15 för
ärkebiskop Marcus Sitticus; det övergick 1816
i kejserlig och 1918 i staden S:s ägo. E. L-r.
S. föregicks av Juvavum, ett betydande
romerskt municipium. Den nuv. staden växte
upp kring biskopssätet, gr. omkr. 700 (jfr
Salzburg 1). IS. hållas årl. stora
festspel, främst teaterföreställningar, sedan 1924
ledda av Max Reinhardt (se d. o.). Ä. S-n.
Salzburgalperna [zaTtsbork-],
Salzburg-ska kalkalperna, en del av Norra
Kalkalperna (se Kalkalperna) i Bayern
och Salzburg, på ömse sidor om mell.
Salz-ach (jfr karta vid art. Alperna);
omsluter Berchtesgaden och Salzkammergut (se
dessa ord). Högsta topparna äro Hochkönig
(2,938 m ö. h.) i v. och Dachstein (2,996 m) i ö.
Salzkammergut [zaTtskamergöt],
alplandskap i Österrike, på gränsen mellan övre
Österrike, Salzburg och Steiermark;
omslu-tes av Salzburgalperna (se d. o.) och
genom-flytes av Donaus biflod Traun, som
avvattnar talrika alpsjöar, ss. Hallstätter-, Traun-,
S:t Wolfgang-, Mond- och Attersee. S. är en
livligt besökt turisttrakt, vars centrum är
Ischl (se d. o.), och har sitt namn av sina
givande, sedan gammalt utnyttjade
saltbergverk vid Ischl, Hallstatt, Aussee och Ebensee.
Litt.: Resehandböcker, t. ex. Griebens.
Salzmann [za’lts-], Christian Gotthilf,
tysk pedagog (1744—1811). Först präst, blev
S. 1781 lärare vid den filantropistiska
läroanstalten i Dessau (jfr B a s e d o w, J. B.) och
öppnade 1784 en egen, ännu bestående skola
i Schnepfental, där han tillämpade
filantropi-nismens idéer, ehuru i modifierad form. Åt
handens arbete och kroppslig utbildning gav S.
en framträdande plats vid sidan av den
teoretiska undervisningen. Vid sin skola fäste
han den tyska gymnastikens grundare, Guts
Muths (se d. o.). — S. kan räknas bland den
tyska pedagogikens främsta. Bland hans många
skrifter kunna nämnas »Krebsbüchlein» (1780;
»Anvisning til en förvänd barna-uppfostran»,
1794, »Kräftgången», 1886),
»Ameisenbüch-lein» (1806; »Lilla myrboken», 1897) och »Noch
etwas über die Erziehung» (1784). — Litt.:
A. V. Petersson, »C. G. S. och hans
pedagogiska idéer» (1925); O. Bastian, »Soziologie und
Sozial-Pädagogik bei C. G. S.» (1926). Fr. Sg.
Salzuflen [za’ltsoflon], Bad S., stad och
kurort i ty. fristaten Lippe; 12,768 inv. (1925).
258
Kolsyrehaltiga, varma koksaltkällor, besökta
för bl. a. bjärt- och njurlidande, nervösa och
reumatiska åkommor. Stora graderverk.
Salzungen [zaTtsopon], Bad S., stad och
kurort i tyska fristaten Thüringen, vid
Werra, 30 km n. n. v. om Meiningen; 6,640
inv. (1925). Koksaltkällor, anlitade bl. a. mot
astma, gikt och reumatism; gyttjebad.
Saltverken vid S. äro kända sedan 775.
Salzwedel [zaTtsvèdal], stad i preuss. prov.
Sachsens nordvästligaste del (Altmark) vid
Elbes biflod Jeetze; 15,015 inv. (1925);
järnvägsknut med mångsidig industri. S. var
under medeltiden en betydande handelsplats och
tillhörde sedan 1200-talet hansan.
Samäden, rätoromanska Samedan, by i
schweiz. kant. Graubünden, i övre Engadin;
1,783 inv. (1930). Vintersportcentrum och
kurort.
Samain [samä’], Albert, fransk skald
(1858—1900). S., som hela sitt liv hade att
kämpa mot sjukdom och misär, hälsades som
ett av symbolismens stora namn, då han
utgav sin första diktsamling, »Au jardin de
1’infante» (1893), följd av »Aux flancs du
vase» (med tvåaktsdramat »Polyphème»,
1898) och »Le chariot d’or» (1901) samt
novellsamlingen »Contes» (1902). En glödande
romantisk känsla, genomdränkt av
melankoli, sinne för målerisk verkan och
musikalisk lyhördhet utmärka hans formfulländade
vers. — Monogr. av L. Bocquet (1905), A.
Jarry (1907), A. de Bersaucourt (1925) och
G. Bonneau (s. å.). Kj. S-g.
Samanä, halvö på n. kusten av ön Haiti,
tillhör Dominikanska republiken. Vid den
innanför S. djupt inträngande Samanäviken
exporthamnen Sänchez (3,075 inv. 1921).
Samanlderna, en av den arabiske
ståthållaren i Sogdiana Ismael es Samäni
(d. 907) grundad dynasti, som frigjorde sig
från det arabiska kalifatet och efter hand
genom erövringar underlade sig hela
området mellan Kaspiska havet och mell. Indus.
Deras välde, som hade sitt huvudsäte i
Bo-chara, stod på höjden av makt och
blomst-ring under Nassr (913—943). Den siste
sa-manidättlingen, Muntassr, mördades 1004,
sedan ghaznaviderna (se d. o.) efter rikets
förfall tagit landet i besittning. G. Rqt.
Såmar, ö bland Filippinerna, den östligaste
och största inom Visayasgruppen; med
småöar 13,530 kvkm och omkr. 380,000 inv. (1918).
S. är mycket fruktbar samt producerar
ma-nilahampa, kokosnötter och ris.
Samära, stad i Ryssland, vid mellersta
Volga, på den punkt, där floden gör sin stora
östliga båge, och vid dess biflod Samara;
huvudstad i Mellersta Volgaområdet (före 1928
i guv. Samara); 197,718 inv. (1930). S. är den
förnämsta hamnen vid Volga och driver
betydlig handel med lantbruksprodukter, som
tillföras staden genom Sibiriska järnvägens
sydliga huvudlinje och anslutande bibanor.
Stora kvarnar och sågverk; tillverkning av
närings- och njutningsmedel, läder, papper,
tändstickor m. m. Lantbruksinstitut och
medicinsk högskola; rundradiostation. — S.
grundlädes 1586 såsom fäste mot kringboende
nomadfolk och utvecklades snabbt under
1800-talet. Efter revolutionen led S. svårt under
XVII. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
