Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
Samojedhalvön—Samothraki
276
Samojeder med tält och draghundar på Novaja Zemlja.
från flodmynningarna vidare utefter
Ishavs-kusten. I bergstrakterna vid Jenisejs översta
lopp ha fordom funnits många
samojedstam-mar, som nu uppgått i den omgivande
befolkningen. Enl. tillgängliga uppgifter synas
de oblandade s. i antropologiskt avseende
v a .’a rena mongoler. — Litt.: M. A. Castrén,
»Nordiska resor och forskningar» (6 bd, 1852
—70); K. Donner, »Bland samojeder i
Sibirien» (1915); T. Lehtisalo, »Entwurf einer
My-thologie der Juraksamojeden» (1924). K.B.W.
Samojedhalvön, se J a 1 m a 1.
Samojedhund, zool., se Hundraser, sp.
133.
Samojediska språk, de av samojederna (se
d. o.) talade idiomen, omfatta fem olika,
från varandra mycket skiljaktiga språk med
många underdialekter: j u r a k i s k a n, t a
w-gyspråket, jenisej samojediska n,
ostjaksamojediskan och k a
mas-si s k a n. Tills, m. de finsk-ugriska språken
(se d. o.) bilda de på en mycket
ålderdomligare ståndpunkt stående s. den uralska
språkstammen. — Litt.: M. A. Castrén,
»Grammatik der samojedischen Sprachen» (1854)
och »Wörterverzeichnisse aus den
samojedischen Sprachen» (1855); H. Paasonen,
»Bei-träge zur finnisch-ugrisch-samojedischen
Laut-geschichte» (1912—17). K.B.W.
Samo’jlovitj, Rudolf Lazarevitj, rysk
arktisk forskare (f. 1884). Studerade vid
bergsakad. i Freiberg, sedan juridik i
Peters-n revolutionära rörelsen.
S. har företagit flera
forskningsresor till
Spetsbergen, Novaja
Zemlja, Frans Josefs
land och nordligaste
Ryssland. Han ledde
1928 på isbrytaren
»Krassin» sökandet
efter
Nobileexpeditio-nen och deltog i
Ecke-ners flygning till
polartrakterna 1931. S.
är chef för ryska
vet.-akad:s institut för
utforskning av det
nordligaste Europa och har utgivit många
avh. i sitt fack. På ty. föreligger bl. a. S:s
redogörelse för Krassinexpeditionen, »S. O. S.
in der Arktis» (1929). A. A-t.
Sa’molus, bot., se B u n g e.
Sämos, den östligaste av de grek, öarna i
Egeiska havet, genom ett omkr.
2 km brett sund skild från
halvön Samsun dag (Mykale)
av Mindre Asien; 468 kvkm.
S. bildar tills, m. den v.
därom liggande bergiga ön
Nika-ria (267 kvkm, omkr. 17,000
inv.) samt några smärre öar
nomos S., som är ett av
Greklands tätast befolkade; 792
kvkm, 70,497 inv. (1928). 1 de
macchiaklädda bergens dalar
och på kustslätterna, i
synnerhet i s., är odlingen högt
uppdriven (vin, frukt, olivträd,
tobak m. m.). Malmer (bly, zink,
antimon, järn) förekomma.
Stenbrott. Huvudstad är Va-
thy (14,000 inv.), en livlig handelsplats vid en
vik på n. kusten. På s. kusten den antika
staden S. (nu Tigani) med ruiner av stadsmur,
teater och en väldig vattenledningstunnel. 6
km från Tigani ruiner av ett berömt
Hera-tempel. M.
S. synes ha tagits i besittning av
grekerna (joner) först vid själva slutet av den
förhistoriska tiden. Det hade tidigt en
betydande handel och åtskilliga kolonier. Om
dess rikedom och konstblomstring vittna
resterna av det stora Heratemplet. Tidigare
rådde adelsvälde, men i senare hälften av
500-talet upphävde sig Polykrates (se d. o.)
till tyrann och bragte S. till stor blomstnng.
Bl. a. lät han spränga en 350 m lång tunnel
genom ett berg för att draga fram en
vattenledning till staden. Efter hans död kom
S. under persiskt välde och inträdde efter
grekernas seger över perserna i attiska
sjöförbundet som en av dess viktigaste medl. S.
gjorde dock uppror mot Aten och kuvades av
Perikles 440 f. Kr. Under senare delen av
peloponnesiska kriget var S. stödjepunkt för
Atens flotta, gick förlorat vid den slutliga
katastrofen men innehades åter av Aten 365
—322 f. Kr. Längre fram tillhörde det
omväxlande ptolemaier och seleukider och
slutligen Rom, under medeltiden bysantiner,
ve-nezianer och genueser, tills det erövrades av
turkarna 1550. I det grekiska frihetskriget
på 1820-talet tillkämpade sig S. oberoende
men återlämnades 1830 genom
Londonproto-kollet till Turkiet, vilket likväl måste medge
S. full amnesti och självständig ställning.
Det styrdes av en furste, utsedd av den
turkiska regeringen bland öns grekiska
invånare. Under Tripoliskriget angreps S. av
italienarna (1912) men proklamerade sin
anslutning till Grekland. M. Pn N-n.
Samothraki, forntidens Samothrake, turk.
Semenderek, ö i nordostligaste delen av
Egeiska havet, omkr. 40 km utanför Maricas
mynning, tillhör sedan 1912 Grekland (nomos
Evros); 177 kvkm, 3,866 inv. (1928); huvudort:
Chora. S. är bergig (Fengari, 1,600 m ö. h.)
och nästan skoglös. Befolkningen (greker)
livnär sig huvudsaki. av får- och getskötsel. S.
får enl. bestämmelserna i Lausannefreden
1923 ej befästas. — S. var under antiken
berömd för sina mysterier (se K a b i r e r). På
ön ha gjorts betydande fornfynd, bl. a. en
berömd Nikestaty (se bild vid
Hellenistisk k o n s t, jfr N i k e).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
