Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Sandloppa—Sandrart
304
vilka de flesta finnas i Afrika och några
få i Europa. S:s arter ha rotstock och
blomkalkarna i klase. Stor sandlilja, A.
liliago, med 3—4 dm hög, enkel stängel och
20 mm långa, vita
kalkblad, växer på sandiga
ställen i Skåne,
Blekinge och på Öland.
Sandlilja, A.
ramo-sum, som har grenig
stängel och 12 mm
långa, vita kalkblad,
växer dessutom på
Gotland. E. S-g.
Sandloppa, zool., se
Loppor.
Sandlås, mek., se
Lås, sp. 471.
Sandlärka el.
Berglärka, zool., se
Berg-lärksläktet.
Sandlöpare, Ca’lidris
arenäria, tillhör
under-fam. snäppor bland
brockfåglarna. S.
skiljer sig från det
närstående småsnäppsläk-
tet (se d. o.) genom saknaden av baktå. Dess
färg är om sommaren på huvud, hals, strupe
och kräva ljust roströd, i vinterdräkt är
överkroppen ljust askgrå; undersidan är vit året
om. Om sommaren är s. cirkumpolär och följer
havskusterna vid flyttningen söderut. T. P.
Stor sandlilja, Anthericum
liliago.
Vanlig sandmask, Arenicola marina.
Sandmasksläktet, Areni’cola, tillhör
borstmaskarna bland klassen ringmaskar (se d. o.).
Hithörande former likna daggmaskarna till
kroppsformen, men de mellersta segmenten
bära pariga, buskliknande gälar. Längden
kan uppgå till 25 cm. Den vanliga
sandmasken, A. marina, är allmän på
sandstränder vid västkusten, där den lever
nedborrad i bottnen på grunt vatten. Den
nyttjas som agn. T. P.
Sandmussla, zool., sv. namn på Mya
arena-ria (se M y a).
Sandnarvsläktet, Arenäria, hör till fam.
Caryophyllaceae (underfam. Alsinoideae) och
har femtaliga blommor med hela, vanl. vita
kronblad och 10 ståndare. Omkr. 70 kända
arter, 3 i Sverige. Allmän på torra ställen i
nästan hela landet är A. serpyllifolia, en
liten, höstgroende, enårig ört med oskaftade,
hjärtlika blad. Se även Skogsnarv. G. M-e.
Sandnes, stad (ladested) i Rogaland fylke,
Norge, vid Gandsfjordens innersta vik och
kustjärnvägen, 15 km s. om Stavanger; 2,968
inv. (1930). Förr fiskläge, sedan 1860
ladested. Monogr. av M. A. Grude (1910). (A-l A-l.)
Sandnessjöen, fiskläge och knutpunkt för
Nordlandstrafiken, på ön Alsten (se d. o.),
Nordland fylke, Norge; 1,771 inv. (1930).
Nära S. den urgamla gården Sandnes.
Sandomierz [sandåhnjäj*], ry. Sandomir, stad
i s. Polen, vojevodskapet Kielce, på
Weich-sels vänstra strand ovanför Sans mynning;
6,763 inv. (1930); biskopssäte. Gammal
medeltidsstad med många märkliga byggnader,
ss. katedralen, rådhuset (se P o 1 s k konst,
bild 2) och f. d. kungl. slottet.
S. anlades 1236 och blev snart en
betydande stad. Under Karl X Gustavs krig besattes
S. 1655 av svenskarna. Vid återtåget från
Jaroslaw 1656 blev konungens armé
innestängd av polackerna och litauerna i vinkeln
mellan Weichsel och San, mitt emot S. Karl
Gustav bröt sig dock skickligt ut över San
25—26 mars och fortsatte återtåget. 1702
samlades i S. en konfederation mot Karl XII
av konung Augusts anhängare. I dec. s. å.
låg Karl XII här några veckor med armén.
Under världskriget stodo strider vid S. 1914
och 1915. Wdt.
San Domingo [-dåmFngå], se
Dominikanska republiken.
San Domingoaprikoser, bot., se M a m m e a.
Sandomir [-då’-], se Sandomierz.
Sandorm, zool., se Boaormar.
Sandown [sä’ndaun], stad på ön Wight, s.
England; 6,167 inv. (1931); mycket besökt
badort.
Sandpapper, starkt papper (kraftpapper),
som övergjutes med limlösning och beströs
med finkrossad kvartssand, flintpulver el.
dyl. samt torkas. Framställes numera i
kontinuerligt arbetande maskiner och användes
som slipmedel, företrädesvis vid bearbetning
av trä. Jfr Glaspapper, Polerduk
och Smärgelpapper. G. H-r.
Sandqvist, Håkan, kemist och
högskollärare (1882—1930). Blev 1912 fil. dr och
docent i kemi vid Uppsala univ., 1921 lektor i
kemi och 1923 rektor vid Tekniska läroverket
i Härnösand samt 1924 prof, i kemi och
kemisk farmaci vid Farmaceutiska institutet i
Stockholm. S. utförde kemiska och
fysika-liskt-kemiska undersökningar över derivat av
den organiska föreningen fenantren (se d. o.)
och över sammansättningen av s. k. tallolja,
en biprodukt vid cellulosaframställning ur
ved (se Pappersmassetillverkning, sp.
629). G. S-ck.
Sandr, S a n d u r, isländsk benämning på
de sandmassor, som av Islands jökelälvar
(särskilt från Vatnajökull) med smältvattnet
sköljas ut på slättlandet utanför moränerna.
Denna term har också fått användning för
hedsand i allm. (se Hed slätter), såväl i
Nordtyskland som i Danmark. K. A. G.
Sandrart [za’ntrart], Joachim von,
tysk målare och konsthistoriker (1606—88).
Var elev av bl. a. kopparstickaren G.
Sadeler i Prag och Gerrit Honthorst i Utrecht,
som S. 1627 följde till
London. S. å. begav
han sig över Holland
till Venezia. besökte
därefter Bologna,
Florens, Ferrara och Rom,
där han stannade till
1635. Han vistades
från 1635 i
Amsterdam, där han mottog
en mängd
porträttbeställningar och var
högt uppburen, slog
sig 1647 ned i
München och flyttade 1649
till Nürnberg. Där fullbordade han 1650 sin
stora målning »Fredsbanketten», nu i
Nürn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
