Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
Sandrasselormen—Sandström, C. I.
300
bergs rådhus, med sina femtio porträtt i
helfigur ett ganska framstående konstverk.
Tavlan skänktes av pfalzgreve Karl Gustav till
Nürnberg. Därpå kallades S. till Wien, där
han fick porträttera kejsaren och dennes
närmaste. 1660 flyttade han till Augsburg och
var sedan 1672 bosatt i Nürnberg, dir. för
därvarande konstakad. — Bäst bland hans
målningar äro de under holländskt
inflytande utförda, särskilt hans porträtt. Rikast
företrädd är S. i Rijksmuseum i Amsterdam
och i kejserliga hovmuseet i Wien. Till hans
yppersta porträtt hör bilden av Vossius (i
Amsterdams univ.). Bra porträtt äro även
pfalzgreven Karl Gustav till häst (daterat
1650; på Skokloster) och Samuel Coster (i
den forna Bondeska samlingen på
Sävsta-holm). Realistiska genrebilder äro de
allegoriska styckena »Februari», »Mars», »Augusti»
och »November» (i Bondeska samlingen på
Eriksberg). — Större betydelse än som
målare och kopparstickare har S. som författare
till det stora, rikt illustrerade verket
»Teutsche Academie der edlen Bau-, Bild- und
Mahlerey-Künste» (1675; kritiska uppl. av J.
L. Sponsel 1896 och R. A. Peltzer 1925), som
med alla sina brister har stor betydelse som
konsthistorisk källskrift. — Monogr. av P.
Kutter (1907); uppsats av R. A. Peltzer (i
Münchner Jahrbuch der Bildenden Kunst,
n. f., bd 2, 1925). (E. L-k.)
Sandrasselormen, zool., se Huggormar.
Sandrev, Sandrevel, dets. som sandbank
(se d. o.).
Sandringham [sä’ndriijom], by i eng. grevsk.
Norfolk, 12 km n. ö. om King’s Lynn, med
det kungl. lustslottet S. h o u s e.
Sand-Riverkonventionen [sä’nd-ri’va-], se
Sydafrika, historia.
Sandrock [za’ntråk], A d è 1 e, tysk
skådespelerska av holländsk börd (f. 1864). Var
tidigare anställd i Wien, bl. a. 1895—98 vid
Burgteatern, men har senare uteslutande
ägnat sig åt turnéer och gästspel. S. var i
sina glansdagar en stor virtuos med sällsynt
starkt och levande temperament och med en
rik fond av fantasi och humor. Bland
hennes roller märkas Hamlet, Kleopatra i
»Antonius och Kleopatra», Orsina i »Emilia
Galot-ti», Adelheid i »Götz von Berlichingen»,
Mes-salina i »Arria och Messalina», Rebekka West
i »Rosmersholm» och Fedora. G. K-g.
Sandrör, Marehalm, Margräs,
Cala-magro’stis (Ammo’phila, Psa’mma) arenäria,
till rörsläktet (se d. o.) hörande gråaktigt
gräs med axlik vippa. Växer på sandfält i
havets närhet, från Bohuslän till Blekinge
samt på Öland och Gotland. Det har lång,
förgrenad jordstam och planteras
mångenstädes för att binda flygsand (se d. o.). G. M-e.
Sandsenap, bot., se Diplotaxis.
Sandseryd, socken i Jönköpings län, Tveta
härad, närmast s. v. om Jönköping; 52,32
kvkm, 1,389 inv. (1932). Skogsplatå, som
brant höjer sig över Tabergsån på östgränsen
och i n. v. begränsas av Dumme mosse och
Dunkehallaån. 933 har åker, 2,965 har
skogsmark. Vid Tabergsån Hulufors fabriker.
Jönköping har i S. anläggningar för vattenverket.
Pastorat i Växjö stift, Tveta kontrakt.
Sandsjö, socknar, se Norra Sandsjö
och Södra Sandsjö.
Sandslipade stenar, geol., se Vindnötta
stenar.
Sandspettning, se Grundläggning.
Sandsten, geol., en sedimentär bergart,
bestående av sandkorn (huvudsaki. kvarts),
sammanfogade medelst ett bindemedel
(cement) av kalkig, kvartsitisk, lerig el.
järn-haltig beskaffenhet, därav namnet
kalksandsten etc. — S. är avsatt på grunt vatten.
S. finnes i alla geologiska formationer. —- I
Sverige förekommer algonkisk s., Dal
a-s an dsten (se d. o.), i Dalarna och
kambro-silurisk s. flerstädes: underkambrisk s. på
skilda ställen i Sverige, i Skåne, i
Kalmar-sundstrakten, Östergötland, Västergötland,
Närke samt olika ställen i Jämtland och
Lappland, översilurisk s. i Skåne, i s. delen
av Gotland samt i Dalarna (här sannolikt på
flera nivåer). I Skånes stenkolsförande
bildningar finnas s. i stor mäktighet. —
Åtskilliga av Sveriges s. nyttjas till byggnadssten
el. slipstenar, kvarnstenar. K. A. G.
Sandstensgångar, geol., utfyllnader av
sprickor i jordskorpan, i vilka sedimentärt
sandmaterial nedglidit; deras mäktighet är i allm.
ringa. I Fennoskandias urberg finnas
flerstädes dylika s., som innehålla
underkam-briska fossil. K. A. G.
Sandström, A. P., se Sand strö mer, A. P.
Sandström, Anna Maria Carolina,
pedagog (1854—1931), syster till I. V. S.
Utexaminerades från Högre lärarinneseminariet
i Stockholm och verkade därpå som lärarinna.
I en under pseud.
U f f e utg. broschyr
»Realism i
undervisning eller
språkkunskap och bildning»
(1882) framlade hon
sina pedagogiska
idéer, vilka åsyftade
kamp mot död
formalism och abstraktion
i undervisningen och
krävde åskådlighet
och verklighet,
»realism»,! undervisningsmetoderna. Historia
och geografi ansåg hon böra intaga en central
plats i skolorna. Hon upprättade 1883 Anna
Sandströms skola (se S a n d s t r ö m s, A u n a,
skola) och anknöt 1900 till skolan ett efter
samma principer lett seminarium (se Högre
lärarinneseminarier, sp. 360). I
tidskriften Verdandi, som hon 1883—1927 utgav
(1883—1921 tills, m. L. Hökerberg), utvecklade
hon ytterligare sina åsikter. Hon utgav
jämväl värdefulla läseböcker, »Nordens första
storhetstid» (2 bd, 1894) och »Natur och arbetsliv i
svenska bygder» (I, »Götaland», 1908, 2:a uppl.
1924; II, »Norrland», 1910, 3:e uppl. 1924)
samt »Geografiska kurser» (tills, m. Gustava
Hjelmérus), en handledning för
geografiundervisningen. — Anna Sandström kan sägas
ha haft banbrytande betydelse, främst för den
svenska flickskolan men även för
skolundervisningen i övrigt. Fr. Sg.
Sandström, Carl Israel, musiker (1824
—80), bror till G. S.; sånglärare vid Högre
elementarläroverket i Göteborg 1853 och
organist vid Kristine kyrka 1854. S. var
kör-dirigent och odlade särskilt manskörsången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
