Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
Sankt Eriks sjuk- och vårdhem—Sankt Gotthard
326
tegel, kakelugnar, öppna
spisar o. dyl. tillverkas
väggbrunnar, konstnärlig
hushålls-och prydnadskeramik, urnor
m. m.
Sankt Eriks sjuk- och
vårdhem, 1922—26 namn på
förutvarande Stockholms stads
allmänna försörjningsinrättning.
Jfr Sankt Erik, Sjukhuset.
Sankt Eugèniakyrkan,
katolsk kyrka på Norrmalm i
Stockholm, invigd 1837,
utvidgad 1866. En Mariabild i
marmor är utförd av Byström.
Sankt Florian [-flå’rian], by
i övre Österrike, säte för ett
berömt augustinkorherrestift
med teol. läroanstalt. Bibi.
(100,000 bd, 802 inkunabler
m. m.), mynt-, konsthistorisk
och kopparsticksaml. m. m.
Byggnaden nyuppförd 1686—1751 i barockstil.
Sankt Ga’llen. 1. Kanton i n. ö. Schweiz,
med ö. gräns mot Österrike och Liechtenstein,
når i n. på en kortare sträcka Bodensjön och
omsluter h. o. h. kant. Appenzell; 2,014 kvkm,
295,543 inv. (1920), därav 59 % romerska
katoliker och 40 % protestanter samt 98 %
tysktalande. Från Bodensjön höjer sig landet
mot kalkalpgruppen Säntis (2,504 m ö. h.). I
s. begränsas Säntis av Övre Thur, som
genomflyter det gamla grevsk. Toggenburg, nu känt
för sin vintersport. Mellan Thurdalen och
Walensee höjer sig Churfirsten 2,309 m.
Längst i s. intränga Glarnalperna. Bodensjöns
strand klädes av yppiga fruktträdgårdar, i
övrigt äger kantonen mest ängar och
betesmark samt skog, där lövträden mot s. vika
för barrträd. 1 v. når S. Zürichsjön, i ö.
bildar Rhen gräns. — Huvudnäring är
boskapsskötsel. S. är känt för sina
vitbroderier. De största handelsstäderna äro
huvudstaden S:t Gallen och Rorschach. —
Författningen är demokratisk. Lagstiftande
makten utövas av stora rådet, vars medl.
väljas kommunvis, den verkst. makten av
regeringsrådet med 7 led. — 2. Huvudstad i
schweiz. kant. S., i Steinachdalen; 64,926
inv. (1926). Kring den äldsta staden från
Marktplatz i n. till benediktinklostret i s.
har den nya staden vuxit ut åt n. v. och s. ö ,
kantande dalgångens sluttningar. S. är sedan
1846 katolskt biskopssäte. Katedralen är i
barockstil. I S. finnas handelshögskola,
många bibliotek, särskilt märkliga äro
stifts-bibl. och stadsbibl. Vadiana (gr. 1551; 90,000
vol.), och museer, däribland industri- och
yr-kesmuseet, med en dyrbar samling spetsar och
broderier, och Galerie Sturzenegger
(tavelsam-ling). Tillv. av broderier, choklad,
linnevävnader, strumpor o. a. trikåvaror samt handskar.
I rf. avled Gustav IV Adolf 7 febr. 1837. E. L-r.
Historia. S. är uppkallat efter den
irländske eremiten Gallus, som 614—646 levde i
Steinachdalen. I mitten på 700-talet
förvandlades eremithyddorna i dalen till ett
benedik-tinkloster, som under 800—1000-talet var s.
Tysklands viktigaste kulturhärd. På
900-talet utvecklades den kring klostret
uppvuxna boplatsen till en stad, som i det följ,
mer och mer frigjorde sig från beroendet
Utsikt över staden Sankt Gallen. T. v. katedralen.
av abboterna (vilka från 1200-talets
början voro riksfurstar). 1454 ingick staden
som »zugewandter Ort» i Schweiziska
edsförbundet och blev 1457 fullständigt fri från
abboten. Reformationen infördes 1524.
Abbot-stiftet upplöstes 1798, och genom en
media-tiseringsakt 1803 bildades av dess och stadens
besittningar k a n t o n e n S. Jfr J. M. Clark,
»The abbey of St. Gall» (1926). A. S-n.
Sankt Georgskanalen, eng. Saint Georges
channel, el. Syd k analen, sund mellan
Wales och s. Irland, förbinder Irländska sjön
söderut med Atlanten.
Sankt Goar [-gå’ar], gammal stad i
Rhen-provinsen, Tyskland, vid Rhen och järnvägen
Mainz—Koblenz; 1,453 inv. (1925).
Turistort. I närheten Rheinfels (se d. o.).
Sankt Gotthard, alpmassiv i Schweiz, på
gränsen av kant. Uri, Valais, Ticino och
Grau-bünden; ett område på omkr. 440 kvkm med
talrika toppar, de högsta Pizzo Rotondo
(3,196 m ö. h.), Piz di Lucendro (2,967 m)
o. a., flera glaciärer och ett 30-tal småsjöar.
Rhen, Rhöne, Ticino och flera av deras
tillflöden ha här sina källor. Passet S. har
en högsta höjd av 2,114 m ö. h. Det bildar
en naturlig n.—s. färdväg, som under
medeltiden togs i allmännare bruk av pilgrimer
och köpmän. Efter öppnandet av postvägen
(1832) blev passet ett av de viktigaste i
Schweiz och en järnväg genom det nödvändig.
Sankt Go ttha rd sbanan byggdes 1872
—82 för 297 mill. frcs och elektrifierades
1916—22; dess huvudlinje är
Luzern—Chi-asso (225,1 km). Den egentliga alpbanan (90
km) sträcker sig från Erstfeld till Biasca och
går genom Sankt Gotthardstunneln
(14,944 m lång, 8 m bred, 6 m hög), byggd
1872—80 av den schweiziske ingenjören Louis
Favre (se d. o.). Tunnelns ändstationer äro
Göschenen i n. och Airolo i s. (genomfarten
tar 13 min.), och dess högsta punkt ligger 1,154
m ö. h. Banans stigning är ända till 27°/Oo, och
på vissa ställen finnas spiraltunnlar
(Kehr-tunnel). På hela sträckan finnas 80 tunnlar
(total längd 46 km) samt 324 broar med mer
än 10 m spännvidd. Om befästningarna vid S.
se Schweiz, fasta försvaret. — Litt.: J.
Hardmeyer, »Die Gotthardbahn» (6:e uppl.
1907).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
