Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanslöshet - Sanson, släkt - Sanson, Justin Chrysostome - Sanson, Nicolas - Sansovino, Andrea Contucci da Monte - Sansovino, Jacopo Tatti - Sans pareil - Sans peur et sans reproche - Sans phrases - Sans souci - San Stefano - Santa - Santa, Rio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
Sanson—Santa
340
Palazzo Cornèr della Cä grande i Venezia. Av Jacopo
Sansovino.
tillfället mist förmågan att uppfatta yttre
intryck, beror alltid närmast på ett sjukligt
tillstånd hos hjärnan (jfr Medvetslöshet).
Sanson [säsä’], parisisk skarprättarsläkt
(1685—1847). Genom verksamhet under
franska revolutionen, avrättandet av Ludvig XVI
och Marie Antoinette, samt under
skräckväldet fick släkten en ryktbarhet, som
utnyttjades i flera falska memoarer (sv. övers. 1830
och 1862—64). — Litt.: G. Lenotre, »La
guil-lotine» (1893). G. O. G.
Sanson [säsä’], Justin Chrysostome,
fransk skulptör (1833—1910). Bland hans
många arbeten märkas »Saltarello» (dansande
italiensk yngling, 1866; palatset i
Fontaine-bleau) och »Pietä» (grupp, 1869) samt
dekorativa statyer och grupper (i operahuset i Paris,
justitiepalatset i Amiens m. fl.). Han
testamenterade sina konstsamlingar till museet i
sin födelsestad, Nemours. G-g N.*
Sanson [säsä’], N i c o 1 a s, fransk kartograf
(1600—67), utgav från 1627 ett stort antal
kartor och atlaser. Om Sanson-Flamsteeds
ytriktiga kartprojektion se
Kartprojektion, sp. 473.
Sansovino [sansåvi’nå], Andrea
Con-t u c c i da Monte, florentinsk skulptör
(1460—1529). Ehuru S. trol. utbildats i
Antonio Pollaiuolos skola, fortsätter han icke
dennes stil utan visar redan tidigt den för
högrenässansen utmärkande större, detaljfria
formbildningen. Hans verk behärskas ofta av
en med Rafaels besläktad anda. Efter
hemkomsten från en resa till Portugal (1500)
utförde han två av figurerna i gruppen Jesu dop
för baptisteriet i Florens (se Florentinsk
konst, bild på pl. 2). Från 1504 verkade han
i Rom och utförde bl. a. kardinalerna Sforzas
och della Roveres gravmonument (i Santa
Maria del Popolo), en Annagrupp (i San
Agostino) m. m. Under sin sista tid arbetade
han i Casa Santa i Loreto. H. C-l.
Sansovino [sansåvi’nå], Jacopo Tatti,
kallad S. efter sin lärare Andrea S. (se ovan),
italiensk arkitekt och skulptör (1486—1570).
Förra delen av sin levnad tillbragte S. i
Florens och Rom och tog som skulptör starka
intryck av Michelangelo, även om han sökte
bevara en viss självständighet bl. a. genom
anslutning till Rafaels plastiskt tänkta
fresko-figurer i Vatikanens stanzer. Bland hans
verk från denna tid märkas aposteln Jakob
(i domen i Florens) samt en »Madonna med
barnet» (San Agostino i Rom). 1527
överflyttade S. till Venezia, där han utvecklade en
föl1 konstlivet i denna stad betydelsefull
verksamhet. Även som arkitekt intog S. redan
under sin romerska tid en framskjuten plats
och hade bl. a. utgått som segrare i tävlingen
för kyrkan San Giovanni dei Fiorentini i
Rom. Hans skulpturala verk bevara efter
överflyttningen till Venezia mycket mer av
den florentinskt romerska andan än hans
byggnader. Så stå de båda kolossalstatyerna
av Mars och Neptunus på Dogepalatsets gård
som symboler för den florentinska smakens
makt i Venezia, under det att
Marcusbiblio-teket, vars uppförande 1532 uppdrogs åt S.
(påbörjades först 1536), snarare visar
arkitektens förmåga att ansluta sig till den
vene-zianska traditionen. Även i sina privata
palatsanläggningar, ss. Palazzo Cornèr della Cä
grande, ansluter sig S. till venezianska
bygg-nadsvanor, vilket bl. a. avspeglar sig i
höjdriktningen och i mittpartiets framhävande.
Myntet, Zecca, med sin starkt rusticerade
fasad och, ännu mera, universitetsbyggnaden
i Padova med sin av kolonnader omgivna
gård med doriska former i nedre våningen
och joniska i den övre påminna om S:s
romerska skolning. Bland S:s skulpturarbeten
märkes f. ö. dogen Francesco Venieris
gravvård i San Salvatore. — Litt.: L. Planiscig,
»Venezianische Bildhauer der Renaissance»
(1921); it. monogr. av L. Pittoni (1909) och F.
Sapori (1928). H. C-l.
Sans pareil [sä parä’j], fr., oförliknelig.
Sans peur et sans reproche [sä pö’r e sä
roprå’/], se C h e v a 1 i e r, sp. 964.
Sans phrases [sä frä’z], fr., »utan fraser»;
rent ut.
Sans souci [sä sosi’], fr., »utan bekymmer»,
namn på slott, bl. a. Sanssouci i Potsdam (se
d. o., sp. 47 o. bilder på pl.), på villor m. m.
San Ste’fano, stad i Turkiet, 18 km v. om
Konstantinopel, vid järnvägen till Adrianopel.
I S. slöts preliminärfred 3 mars 1878
mellan Ryssland och Turkiet. Turkiet erkände
Mon-tenegro, Serbien och Rumänien som oberoende
stater samt Bulgarien som ett självständigt
ehuru skattskyldigt furstendöme, varjämte
Bosnien, Hercegovina, Tessalien, Epirus och
Kreta skulle erhålla en författning, som skulle
ordnas och övervakas av en europeisk
kommission. Till Ryssland avträddes Bessarabien
samt flera områden i Mindre Asien. San
Ste-fanofreden, som nästan förintade Turkiets
välde på Balkanhalvön, reviderades av de
europeiska stormakterna på Berlinkongressen
(se d. o.). Jfr O. Jägerskiöld, »Från S. till
Berlin» (i Hist. Tidskr. 1932). (A. S-n.)
Sa’nta, se Santo.
Sa’nta, Rio, den mest betydande
kustfloden i Peru, följer i sitt övre lopp en längsdal
mellan Cordillera Blanca (6,763 m ö. h.) i ö.
och Cordillera Negro i v., sänker sig 2,000 m
på en sträcka av 150 km samt ger i sitt
nedersta lopp genom irrigation upphov till en
stor, fruktbar oas (sockerrörsodling m. m.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
