Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
Santesson, B. H.—Santiago
346
skrivit »Atterboms ungdomsdiktning» (1920)
m. fl. litteraturhistoriska avh. samt utgivit
Atterboms och Hans Järtas brevväxlingar med
B. v. Beskow (1926 ff.). Till en annan
släktgren hör Ninnan S. (se d. o.). Om släkten se
F. B. H. Santesson, »Släkten S.» (1923).
Santesson, Berndt Harder, affärsman,
politiker (1776—1862); jfr släktartikeln. S.
lyckades tidigt vinna en aktad och framskjuten
ställning bland Göteborgs köpmän. 1809—34
var S. Göteborgs
representant i
borgarståndet (utom
riksdagen 1817). Politiskt
var S. närmast
konservativ men intog i
allm. en mycket
obunden och självständig
ställning. Av särskilt
intresse äro hans krav
på reformer inom
beskattningsväsendet.
Då B. v. Plåten 1809
framlade förslaget till
byggandet av Göta
kanal, blev S. förslagets ivrigaste
förespråkare i borgarståndet. 1810 insattes han i
kommittén för kanalbolagets organisation, blev
s. å. led. av dess direktion och fick
kommerseråds n. h. o. v. Som led. av
bevillningsutskotten 1809, 1812 och 1815 och av
statsutskottet 1834—35 kämpade S. med
energi och framgång för kanalbyggets
igångsättande och avslutning. 1812 var S. även
led. av hemliga utskottet. I främsta rummet
var S. kanalbyggets ekonomiske expert och
upprättade bl. a. Göta kanals diskont i
Stockholm och Göteborg. 1809—14 var S. dir. för
Ostfndiska kompaniets Göteborgskontor, och
under 1830-talet var han livligt verksam i
direktionen för Motala mek. verkstad. — Jfr
S. E. Bring och H. Lund, »Göta kanals
historia», I (1922—30). B. E-r.
Santesson, Carl Gustaf, kirurg (1819—
86), brorson till B. H. S. Blev 1844 med. lic. och
1846 mcd. dr i
Uppsala. 1846—48 företog
han en längre utländsk
resa, som blev av stor
betydelse för
utvecklingen av svensk
kirurgi. Bl. a. hemförde
han den första flaskan
kloroform. 1864
deltog han i dansk-tyska
kriget. Fr. o. m. 1849
verkade han som prof,
i kirurgi vid
Serafi-merlasarettet samt
blev även fr. o. m. 1860
dess administratör. 1885 avgick han med
pension. S. hade sin största betydelse som lärare.
Som kirurg var han erkänd som den främste
i de skandinaviska länderna. Ilan var
dessutom en synnerligen fint bildad personlighet
med höga etiska krav på sig själv och sitt
kall. T. R.
Santesson, Carl Gustaf, läkare,
universitetslärare (f. 1862 5lA, son till C. G. S. Blev
med. lic. i Stockholm 1890 och med. dr i
Uppsala 1892, docent i experimentell fysiologi vid
Karol. inst. 1891 och var t. f. prof, i farma-
kologi i Uppsala 1893—94. 1895 blev S. e. o.
och var 1909—27 ord. prof, i farmakodynamik
och farmakognosi vid Karol. inst. Efter att
först ha behandlat rent fysiologiska
spörsmål, bl. a. i
gradual-avh. »Studier i
muskelns allmänna
mekanik» (1891), övergick
S. till den
experimentella farmakologien,
till vars utveckling
han med framgång
bidragit. De flesta av
hans avh. i detta ämne
äro tryckta i
Skandi-navisches Archiv für
Physiologie, som S.
redigerar sedan 1924.
Han har även utgivit
»Kort lärobok i allmän farmakologi för
medicine studerande» (1919) och »Om
läkemetoder och läkemedel» (i Med. Folkbibliotek
1924). I Nordisk Familjebok har S. skrivit
ett stort antal artiklar. Om hans mångåriga
verksamhet i Nordiskt Medicinskt Arkiv se
d. o. Från 1901 har han redigerat
årsskriften Les Prix Nobel. Varm vän av
nykterhetsrörelsen, har S. dock kraftigt uppträtt
mot totalförbudet och var 1922 en av stiftarna
av (och därefter ordf, i) Landsföreningen för
folknykterhet utan förbud (se d. o.). S. är
ordf, i Föreningen Sveriges flagga sedan 1918.
Led. av Vet.-akad. (1923). R. T-dt.*
Santesson, Ninnan, skulptris (f. 1891 14/i2) ;
jfr släktart. Studerade för Sigrid Blomberg,
vid Konstakad. 1909—13 och därefter i Paris.
Hon har utfört »Erik Dahlbergh» (stor relief;
i Erik Dahlberghs trappor vid
Aschebergs-gatan, Göteborg), triptyken »Getsemane»,
»Korsfästelsen», »Himmelsfärden» i ek
(altar-verk för Masthuggskyrkan, fullb. 1922), den
kraftfulla gruppen »Fiskare» (i trä, 1919;
Göteborgs museum), »Herde med lamm»
(statyett i ek, s. å.; Nationalmuseum) och
Viktor Rydbergsmonument (med Dexipposmotiv;
i Göteborg, 1930). G-g N.*
Sa’nti, Rafaelo, se Rafael.
Santiago [-tia’gå], »Sankt Jakob». 1. Prov,
i mell. Chile, kring republikens och
provinsens huvudstad, S., mellan Stilla havet och
Argentina; 16,988 kvkm, 967,603 inv. (1930).
Jordbruk (vete, korn, havre, majs, alfalfa,
vin, frukt) i den konstbevattnade längsdalen,
boskapsskötsel samt i bergstrakterna i ö.
kopparbrytning. Uthamn: San Antonio. — 2.
(S. de Chile.) Huvudstad i republ. Chile
och i prov. S., i den chilenska längsdalen,
omkr. 570 m ö. h., vid foten av
Centralkor-dilleran och med utsikt över dess snöklädda
toppar, 185 km s. ö. om Valparaiso; 696,231
inv. (1930; 507,296 kiv. 1920). Klimatet
ut-märkes av stora dagliga temperaturväxlingar.
S. skäres av den inom staden till skydd mot
översvämningar kanaliserade Mapochofloden,
korsad av fem järnbroar. Nästan i centrum
ligger det pittoreska berget Santa Lucia
(parker, restauranger, teatrar), och i en annan
stadsdel leder en bergbana upp på San
Cris-töbal, krönt av en Mariastaty, synlig vitt
omkring. Staden har bevarat en viss spansk
prägel med stora öppna gårdar. Den är
regelbundet anlagd och har ståtliga off. bygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
