Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - São Tiago - São Vicente - Saperda - Sapfisk strof - Sapfo - Sapieha, ätt - Sapindaceae - Sapindus - Sapium - Saponaria, såpnejlika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Säo Vicente—Saponaria
353
pens s. ö. del; 1,026 kvkm, omkr. 65,000 inv.
1 öns mitt höjer sig den utslocknade vulkanen
Pico da Antonia till omkr. 1,800 m ö. h. På
sydkusten ögruppens huvudstad, Praia.
Sao Vicente [saö’ viså’nto]. 1. En av
Kap-Verdeöarna (jfr d. o.); omkr. 9,000 inv.; en
omkr. 750 m hög vulkanö med en stor central
krater.
2. Kap S., port. Cabo de Säo Vicente,
yttersta s. v. spetsen av Pyreneiska halvön och
Europas fastland, en 80 m hög bergudde med
fyrtorn. S. är antikens Promontorium Sacrum.
— Vid S. besegrade engelsmännen 1780 och
1797 spanska flottor.
Sape’rda, zool., se Långhorningar,
med bild 9 och 12 på färgplansch.
Sa’pfisk strof, efter skaldinnan Sapfo
uppkallad strof av tre elvastaviga (»sapfiska»)
rader efter schemat
åtföljda av en s. k. adonisk vers: — ■ — — •
Horatius gav den sapfiska versen en fastare
hållning genom att alltid förlänga fjärde
stavelsen och med få undantag anbringa cesur
efter den femte, alltså:
––––– ––––-|
I svensk poesi finns s. redan 1608 hos S. A.
Forsius. Vanlig vart snart en modifikation
av karaktären: s’ss s’s | s’s s’s s’s, särskilt
känd genom tonsättaren Flemings melodi till
Horatius’ »Integer vitae». — Se E. Hjärne,
»Den sapfiska strofen i svensk verskonst»
(i Språk och Stil 1913). A. M. A.*; R-n B.
Sa’pfo (eolisk form Psappho), det antika
Greklands största skaldinna. Redan i
antiken har smutsigt förtal fäst sig vid hennes
namn; början gjordes av de atenska
komediförfattarna, vilka icke begrepo den friare
ställning, som kvinnan intog bland eolerna.
Sagomotiv överflyttades till S.: förföljande
den sköne ynglingen Faon, som blivit henne
otrogen, mot Sicilien, skall hon i
kärleks-kval ha störtat sig i havet från den
leuka-diska klippan. Slutligen, t. ex. hos Ovidius,
blev hon hängiven åt »lesbisk kärlek» (se
d. o.). S. levde i Mytilene på Lesbos i slutet
av 600- och början av 500-talet f. Kr. och
tillhörde en adlig familj. Möjl. flydde S. på
grund av politiska oroligheter i hemstaden
till Sicilien. Hon var förmäld och samlade
omkring sig i sitt hus unga flickor, som hon
undervisade i sång och musik och i höviskt
uppträdande. Mellan medlemmarna i denna
krets rådde ett svärmiskt
vänskapsförhållande, som får ett lidelsefullt uttryck i S :s
dikter, starkast i den berömda, av Catullus
efterbildade dikten. Skilsmässans bitterhet,
då en ung flicka lämnade kretsen, besjunges
i ett par nyupptäckta fragment. Anledningen
därtill var vanl. giftermålet, bröllopet var
den största festen; därför har S. diktat många
bröllopskväden, av vilka endast obetydliga
rester finnas. Glöden i S:s diktning, hennes
härliga naturskildringar, rikedom på
träffande bilder, språkets uttrycksfullhet och finhet
och versens omväxling och fulländning göra
S. till en av alla tiders största diktare. Hon
efterbildades ofta, t. ex. av Theokritos (i hans
bröllopsdikt), Catullus, Horatius. Endast en
fullständig dikt är bevarad, f. ö. fragment,
som betydligt ökats genom papyrusfvnd.
354
— Se E. Lobel, »The fragments of the lyrical
poems of S.» (1925), G. R. Röding, »Den
grekiska skaldinnan S.» (1915), E. Zilliacus,
»Grekisk lyrik» (2:a uppl. 1928), och A. Weigall,
»Sappho of Lesbos» (1932). M. Pn N-n.
Sapie’ha, litauisk-polsk magnatätt, känd
sedan 1400-talet. Av Karl VI erhöll ätten tysk
riksfurstlig värdighet. — Storkanslern L e w
S. (1557—1633) utgav de litauiska statuterna
och sökte 1625 förgäves hindra Gustav II
Adolfs framryckande i Litauen. — Jan
Piotr S. (1569—1611) deltog på den falske
Dimitrijs sida i de ryska tronstriderna. —
Storfältherren K a z i m i e r z S. (d. 1720) var
en tid Litauens mäktigaste man, bekämpade
Sobieski men besegrades 1700 av litauiska
lågadeln i ett inbördeskrig. K. S. och hans
bror storskattmästaren B e n e d y k t S. (d.
1707) slöto sig sedan till Karl XII och
Sta-nislaus Leszczyiiski. K. S:s brorson Jan S.
(d. 1730) blev 1708 litauisk storfältherre, kom
1712 till Karl XII i Bender, stämplade sedan
med tatarkanen och August II, gick därpå i
rysk tjänst, blev 1726 fältmarskalk och 1727
generalguvernör i Petersburg. — E u s t a c hy
S. (f. 1881), polsk minister i London 1919—
20, utrikesminister 1920—21, är en av de
polska monarkisternas ledare. A. A-t.
Sapindäceae, artrik, nästan uteslutande
tropisk familj, nära släkt med lönnväxterna och
hästkastanjen. Hithörande växter äro träd
eller buskar, i Amerika till stor del lianer,
med spiralställda, ofta sammansatta blad.
Lianernas stam är mycket egendomligt byggd,
enär veden i vissa fall i tvärsnittet är
stjärn-formig, i andra uppdelad i flera partier, så
att det ser ut, som om stammen uppkommit
av flera sammanvuxna. De flesta
sapinda-céer äro rika på saponinartade ämnen
(»såp-växter»). Många äro ytterst giftiga;
fröna, barken el. rötterna användas liksom
stryknin vid fiskfångst. Åtskilliga ha
ätliga, välsmakande frukter, frön el. fröhylle,
t. ex. litchiplommon (Litchi chinensis,
se d. o., i ö. Asien), senegalkörsbär
(Aphania senegalensis), a k e e (Blighia sapida
i tropiska Afrika), Pappea capensis (jfr
Plommon) och honungsbär (Melicocca
bijuga i tropiska Amerika). Av fröna hos
Paullinia cupana beredes g u a r a n a (se d. o.).
Många arter lämna hårt, värdefullt virke,
t. ex. visst slags »järnträ». G. M-e.
Sapi’ndus, släkte av fam. Sapindaceae.
Fruktköttet är mycket rikt på saponin (därav
namnet »såpbär» el. »såpnötter») och nyttjas
såväl i Gamla världen (t. ex. av S. mukorossi i
Kina och Japan) som i den Nya (av S.
saponaria) för tvätt. De klotrunda, svarta fröna
av S. saponaria användas till radband. G. M-e.
Säpium, släkte av fam. Euphorbiaceae. Den
mest omtalade arten är <8. sebiferum
(Stil-lingia sebifera), kinesiskt talgträd,
ett i Kina och Japan vildväxande träd med
blad, som erinra om pyramidpoppelns, vilket
odlas i Ostindien o. a. varma länder. Fröna
äro rika på fett. G. M-e.
Saponaria, släkte av fam. Caryophyllaceae.
S. officinalis, s å p n e j 1 i k a, en omkr. 5 dm
hög, flerårig ört med breda blad och vita
el. rödlätta blommor i kvastlik samling, har
sedan länge varit odlad (ofta med fyllda
XVII. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
